HALV ✔

n i t t o n

Raelynn
🌹

Alla varningar jag hade fått om Grayson hade bara fått mig att bli mer intresserad av honom. Jag visste att det inte var särskilt smart om han faktiskt var farlig men hur skulle jag veta det när jag inte ens kände honom?

Och jag ville inte vara den som uteslöt någon bara för att den hade ett dåligt rykte. Plus att jag inte ens visste vad han hade gjort!

Jag kunde inte kontakta honom längre, -på grund av Xander-, vilket betydde att jag inte hade någon aning om hur jag skulle kunna snacka med killen. Och jag kunde ju inte direkt bara gå fram till honom och börja prata.

Eller, vänta... det kunde jag visst!

Jag fnös roat åt min dumhet medan jag stängde mitt skåp och började söka efter Graysons snaggade huvud med blicken. Han satt lite längre bort vid trappan med två andra killar och skrattade åt något. Jag fick konstigt nog en svag känsla av olust när jag granskade dem men men skakade genast bort den och började bege mig mot dem.

Jag var inte van med att prata med främlingar, även om jag hade fått ganska mycket träning de senaste dagarna, men det här var något annat. Det var en kille som hade gett mig sitt nummer!

Gillade han mig? För vad fanns det för annan anledning till det?

"Hej", harklade jag mig en aning stelt och avbröt deras konversation mitt i och alla tre killar tittade uppretat upp mot mig.

Oj?

Graysons rynka i pannan försvann med desamma när han upptäckte att det var jag. Ett smått leende började speglas på hans läppar och jag besvarade det.

Han hade fortfarande den lilaaktiga blåtira runt det ena ögat och några små blåmärken vid pannan. Shit, när jag väl tänkte på det såg han värre ut än Xander och hans skador.

"Raelynn", sa han och hävde sig upp så att han nu stod framför mig.

Hans blonda kompisar tittade mellan oss ett antal gånger och det var som om dem flinade.

"Vi ses", skrockade den ena och petade lekfullt till Grayson i ryggen när dem började gå därifrån och lämnade oss ensamma.

De båda försvann sedan runt hörnet och jag kunde inte låta bli att undra vad det där handlade om. Deras leenden hade varit... underliga. Som om dem visste någonting jag inte hade någon aning om.

Jag vred sedan min uppmärksamhet till Grayson medan jag tveksamt pressade ihop läpparna. Jag hade blivit mycket mer osäker på honom sedan Xander och Kelly men jag försökte att inte visa det.

"Jag SMS:ade dig precis, såg du det?" undrade han vilket fick mig att haja till.

Ehh... vad skulle jag svara på det? Såklart hade jag inte sett det. Xander... eller skulle jag mer säga min chaufför?

"Öh, nej", sa jag veligt vilket fick honom att dra ihop sina, överraskade, mörka ögonbryn, "Xander raderade ditt nummer från min mobil."

Jag visste inte om jag inbillade mig men jag tyckte mig nästan se hans gröna ögon blixtra till och mörkna.

"Xander?" replikerade han och jag nickade.

Det var bättre att tala sanning än att hitta på en lögn när det inte ens hade varit mitt fel, resonerade jag.

"Ja, du vet Xander...", började jag och tystnade.

Vad hette han i efternamn? Det borde jag fråga nästa gång, tänkte jag innan jag omedelbart rynkade pannan. Vadå 'nästa gång'? Som om jag skulle träffa honom ofta i framtiden, hah!