HALV ✔

t r e t t i o ni o

- Epilog -

Raelynn
🌹

3 månader senare

Det var så kallt ute att vit rök formades när jag andades och även fast jag hade en tjock vinterjacka kände jag hur gåshuden formades under mina kläder. Gud, vad jag offrade mycket för att köpa pizza men det var värt det.

När jag väl kom in i den varma pizzerian för att hämta upp godsakerna var inte McKenzie och en kille som delade saliv det första jag förväntade mig att se. Hennes annars bleka ansikte var rosig och det röda håret trassligt av killen, som stod med ryggen emot mig, fingrar som lekte med hennes lockar. Jag stannade upp mitt i ett steg med ögonen större än vanligt, jag hade inte pratat med henne sedan hon avslutade vår "vänskap" när hon fick reda på att jag hade kysst Xander och nu var det bara en stel stund att springa in i henne och på en pizzeria av alla ställen?

"Åh, Peter du får mig att känna så många saker...", viskade hon i hans öra men tydligen inte särskilt tyst eftersom jag också kunde höra henne.

Min hjärna stod stilla i några sekunder för att ta in namnet hon hade nämnt. Peter... det kan väl inte vara? Och som om hon kunde höra min tankar fick hon syn på mig och ryckte ifrån sin kille. Han följde genast hennes blick och flämtade till när han såg mig, det var verkligen den Peter, Kellys ex-pojkvän som hade bara för några sekunder sedan hånglat med McKenzie.

"Raelynn, jag-...eh, jag-", började McKenzie och kliade sig obekvämt i bakhuvet när hennes bruna ögon mötte mina men du lät henne inte avsluta.

"Jag trodde du avskydde folk som gick efter sin väns ex?" jag tittade emellan de två med ett frågetecken i ansiktet, hur länge hade det här pågått och visste Kelly det här?

"Snälla säg inget till Kelly!" bad hon och slog ihop sina händer i en tiggande gest. Hennes läppar var svullna från Peters kyss och hennes ögon vilda, "förlåt för vad jag sa förut bara berätta inte för henne."

Jag öppnade munnen men inga ord kom ut utan ett, "en Vesuvio klar!" från disken längre in i restaurangen avbröt min stumhet och jag skakade bara lätt på huvudet innan jag gick fram, förbi McKenzie och Peter för att betala pizzan. Efter funderade jag på om jag bara skulle gå förbi dem utan att säga något med bestämde att inte göra det utan vände mig mot dem innan jag öppnade dörren.

"Det är okej, McKenzie. Jag hoppas att båda ni får det bra och att allt kommer att lösa sig, så tänk inte på mig och fortsätt ni", log jag innan jag tryckte upp dörren för att komma ut i kylan men om jag inte såg fel så trodde jag att jag skymtade ett leende på hennes läppar med innan dörren slogs igen.

Promenaden hem kändes konstig och innan jag visste ordet av hade jag höjt mobilen till örat och snart var Kellys bekanta röst det jag hörde.

"Hallå, saknar du mig redan?" skojade hon och min ena mungipa vek sig uppåt, "vi sågs idag, vad kan vi mer ha att snacka om?"

Mitt ansikte föll på direkten innan jag harklade mig, "Eh, jo jag undrar om du vet att McKenzie och P-"

"Peter strular med varandra?" avslutade hon för mig och jag tystnade direkt, "ja, han sa det till mig för någon vecka sedan." Hennes röst lät varken ledsen eller arg.

"Så är du okej med det?" frågade jag och tog ett till försiktigt kliv på den hala asfalten. "Jag trodde du och Peter hade någonting?"

"Äsch", hon tvekade innan jag hörde ett bubbligt skratt lämna hennes läppar, "Det var jag som gjorde slut med honom, han är människa och förtjänar någon som faktiskt gillar honom på riktigt. Vi var inte menade för varandra ändå."