HALV ✔

a r t o n

Raelynn
🌹

"Förlåt för stöket, jag har inte hunnit packa upp allt än", ursäktade jag mig samtidigt som jag öppnade dörren till mitt halvfärdiga rum.

Kelly klev rakt in, som om hon ägde stället, och slängde vardagligt ryggsäcken på min säng innan hon slog sig ner. Det fick mig att le.

"Nej, det är ingen fara, såg du inte mitt rum?" skämtade hon och lutade sig mot mina färgglada kuddar innan ett pling från hennes mobil hördes.

Jag satte mig också ner, fast vid skrivbordet, la undan min väska och började plocka fram mina irriterande läxor. I ögonvrån kunde jag urskilja Kelly som självbelåtet log mot sin mobilskärm innan hon började knappa in någonting på den.

Jag vred mig om i snurrstolen och synade hennes roade flin och det såg nästan ut som om hon höll sig från skratt.

"Vem sms:ar du?" frågade jag nyfiket vilket fick henne att titta upp mot mig.

"Xander", sa hon och himlade lite med ögonen innan hon la ifrån sig apparaten.

Jag nickade tyst och undrade kort vad dem hade skrivit om som hade fått henne så fnissig innan jag invänt fnös. Varför brydde jag mig ens? Det var ju inte så att det angick mig eller något.

"Förresten", började jag och insåg att det här var ett perfekt tillfälle att prata med henne om det här, "vart gick du och han igår?"

Kellys leende bleknade en aning och jag trodde mig nästan se henne spänna sig lite.

"Öh...", harklade hon sig och fångade en mörk slinga mellan fingertopparna, "vi... asså... han behövde h-hjälp med en grej...mm precis", fick hon sedan fram till slut och det var så uppenbart att hon också ljög.

Jag nickade igen fast jag egentligen ville skrika. Vad var det dem två höll hemligt för oss alla? Kunde det vara så att dem dejtade? Nej, det var omöjligt. Xander hade ju faktiskt kommit dagen efter med blåmärken på hela kroppen så det var något annat... MEN VAD?

"Hjälp med vad?" frågade jag och spelade oskuldsfull.

Kelly skrattade nervöst till innan hon satte sig rakare upp i sägnen och lät det långa håret falla över hennes axlar.

"Hjälp med... sitt-nej-sin träning", sa hon mellan tänderna och jag blinkade bara.

Hon ljög. Xander ljög. Det var det jag visste hittills men inte om vad. Jag lät hennes ursäkt passera eftersom hon uppenbarligen inte skulle säga något ändå.

Jag tvingade fram ett leende och tog upp telefonen för att kolla klockan när Kelly plötsligt flämtade till.

"Men herregud, vad hände med den?" utbrast hon och hade blicken helt fokuserade på min spräckta skärm.

Jag fnös till när jag blev påmind om det innan jag hackigt skakade på huvudet.

"Det var Xander som kastade den i golvet mitt framför ögonen på mig", berättade jag så att mina ögon smalnade och Kelly gav mig bara en min som sa åt mig att fortsätta, "jag vet inte riktigt varför, eller jo- kanske ville han bara inte att jag skulle snacka med den där Grayson som gav mig sitt nummer. Men ändå, vem gör något sådant!?"

Kelly som förut såg ut att vilja skratta mulnade direkt när jag nämnde Graysons namn, det var som om moln hade täckt värmen och ljuset i hennes ansikte och kvar fanns bara bitterhet.

"Grayson?" frågade hon bara korthugget och jag tvekande av hennes reaktion.

Hennes ansiktsuttryck vara allt annat än vänligt, de igenfyllda ögonbrynen hade åkt ihop och det var nästan som om hon fräste.