t r e t t i o f e m

1.8K 61 29
                                    

Raelynn
🌹

Vi hade suttit och tittat på TV i snart en halvtimme när det plötsligt ringde på dörren.

Jag kollade förvirrat på Leah och undrade om hon väntade sig någon men hon skakade på huvudet som svar. En rynka var formad mellan hennes fylliga bryn och hon ställde sig sakta upp från soffan.

"Vänta här." Sa hon bestämt innan hon började röra sig mot hallen med tysta steg.

På ett sätt var Leah mycket lik hennes dotter, på samma smidiga sätt hon röde sig på och det lika karamellfärgade ögon. Jag såg hur hennes ryggtavla försvann bakom hörnet och snart lät ljudet av låset på dörren som vreds om och sedan... tystnad.

Ett långt tag av absolut inget ljud följde och jag höll andan. Jag hade ingen aning om vem det kunde vara och faktumet att jag inte visste gjorde mig på spänn.

Till slut hördes det en duns och jag flög upp på fötterna som om jag hade blivit träffad av blixten. Mina ögon var vidöppna när jag sträckte mig efter eldgaffeln vid kaminen och höll den som ett lasersvärd framför mig när jag började gå mot hallen. 

Jag visste ärligt talat inte varför jag höll i en eldgaffel eller hur jag skulle använda den om jag verkligen behövde, skulle jag spetsa personen med den och i så fall skulle jag ens våga?

Mitt blod pumpade när jag äntrade rummet men jag stannade genast upp när jag fick syn på Leah som låg medvetslös på stengolvet. Ytterdörren var också öppen men jag hann inte tänka på det när jag kastade mig ner på knäna bredvid och skakade om hennes axlar med allt jag hade. Jag fick inget liv i henne utan hon fortsatte att vara lika slapp som en trasdocka. 

"Leah? Leah?!?" upprepade jag flera gånger och jag kunde känna hur min panik började växa i mitt bröst. 

Jag slutade sedan tvärt att skaka henne och la i stället min hand över hennes mun för att känna om om andades och det gjorde hon. Jag suckade lättat ut. 

"Ta det lugnt, hon är inte död", sa plötsligt en röst och jag kollade jäktat upp och fick se en mörkhårig kille som jag kände igen men inte kunde placera. 

"Vem är du?" Jag svalde.

Han log men sa ingenting innan han började närma sig mig och Leah på golvet. 

Med en darrande hand räckte jag mig efter eldgaffeln som hade fort bort när jag hade släppt allt för att skaka Kellys mamma. Mina fingrar slöt sig om det svarta järnhandtaget och jag riktade den vassa sidan mot killen som nu bara var någon meter framför för att kunna försvara mig men han skrattade bara kort. Jag trodde verkligen att han var galen, för vem är lugn när man har ett vapen riktat mot ens buk? men snart fick jag svarat på det när han tog tag i de två långa spetsarna och böjde dem som om de var gjort av gummi eller något liknande material. 

Min mun formades till ett stort 'o' när min blick åkte från den böjda eldgaffel och till killens hånande ansikte. 

"Oh", andades jag innan jag släppte taget om den och började backa så gått det gick på golvet, "jag är körd."

Killens ögon följde eldgaffeln när den slog i golvet innan han tittade på mig igen.

"Det kommer gå bra om du bara följer med mig nu utan att göra motstånd", sa han men jag skakade bestämt på huvudet. 

"Nej", väste jag och fortsatte att backa tills min rygg nådde väggen och det tog stopp. 

Mitt hjärta slog hårt.

"Då ger du mig inget annat val", mumlade han och tog upp något ur sin jackficka men jag hann inte se vad för inom loppet av en sekund var jag upplyft med hans hand om min hals i ett tajt strypgrepp. 

Jag tappade genast andan, sparkade med benen och försökte dra bort hans hand med mina egna men det var lönlöst för han var så stark. Han använde samma orimliga styrka som Xander hade gjort när han drog upp mig på taket i går och det här bekräftade genast mina misstankar. 

Han var varulv. 

Jag såg medan mina luftstrupar blev allt mer kväva vad han hade i andra handen och det var en spruta med någon genomskinlig vätska i. Jag gjorde ett sista försök att komma loss men det hjälpte ingenting för han kunde utan problem injektera drogen, eller vad det nu var, i mig. 

Sedan släppte han taget och jag for i golvet och hyperventilerade efter syre som jag hade blivit bestulen på.  

"Så går det om man umgås med fel personer", fnös killen och jag kände genast hur väggarna i rummet började gunga fram och tillbaka; drogen hade börjat att på verka mig. 

Innan jag föll till golvet och slocknade tog jag en sista titt på hans ansikte och då slog det mig vem han var. Det var samma kille som Xander hade snackat med förra gången jag var hemma hos honom. 

Det var Andrew. 

Andrew, jag upprepade hans namn flera gånger tills jag bara hade det i mitt huvud och efter det kom jag inte ihåg något annat.

______________________________________

OJOJ VAD HÄNDE OCH VAD HÅLLER ANDREW PÅ MED?!?!?

VI ALLA JUST NU 

  ↓  

RÖSTA OCH KOMMENTERA MEN OM DU INTE HAR NÅT ATT KOMMENTERA KAN DU ÄNDÅ GÖRA DET

Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.

RÖSTA OCH KOMMENTERA MEN OM DU INTE HAR NÅT ATT KOMMENTERA KAN DU ÄNDÅ GÖRA DET

HALV ✔Onde histórias criam vida. Descubra agora