Jamie

Kapitel 1

Kapitel 1
Det lilla rummet är sig likt. Enkelsängen med det lila överkastet, det smala fönstret mitt emot dörren, den stora garderoben, spegeln och det lilla skrivbordet med en hylla över och tillhörande stol. Jamie McConnell, 17 år, stiger in i det välbekanta rummet och andas nöjt ut. Det är rätt skönt att vara tillbaka efter ett långt sommarlov. Detta har varit hans andra hem sedan tretton års ålder då han slutade lill-skolan och började i stor-skolan.
Han snärtar till med trollstaven och kläder, skor och böcker far ur hans lätta portfölj och ställer eller hänger sig i ordning på sin plats. Han viftar med trollstaven igen så att fönstret öppnas och det kommer in varm, behaglig sommarluft i rummet, det fylls av samma mättade doft av grönska som där utanför.
Jamie tar av sig sina mugglarkläder, slitna jeansshorts och ett luftigt linne, och sätter på sig en tunn, mörklila kjortel och svala, bronsbruna byxor istället. Jamie kommer från en mugglarfamilj, hans pappa är invandrad från Skottland och hans mamma är svensk. Det blev en stor överraskning för dem när de fick besök av en trollkarl under Jamies sjunde levnadsår. En trollkarl som förklarade att han var rektor på Sveriges Magi-Institut, och som ville att deras son skulle börja på hans skola. Det blev som han ville. Tidig höst det år Jamie fyllde sju, började han på SMS. I vardagligt tal kallas det Svenska Magi-institutet för Svenska magiskolan, förkortat SMS. Han gick i lill-skolan fram till årskurs sju. Inför årskurs sju testades han, precis som alla andra, för vilket elevhem han skulle hamna i. Och föga förvånande blev han en Björn.
Jamie ser på sina lilabruna kläder och ler. Han är glad och stolt över att tillhöra Björnarna. Björnarna är det elevhem som har fokus på kroppen och den fysiska hälsan. Där går de sport- och träningsintresserade. Det är även vanligt att man som Björn är mer praktiskt lagd och gillar att arbeta med händerna, istället för att sitta med böcker och använda logiskt tänkande och analyserande, bara massa teori och ingen action. Typ som Lodjuren, de där tråkmånsarna. Han drar ut en låda i skrivbordet och tar fram en liten björn av brons. Han smeker dess yta med tummen. Sedan fäster han den på vänster sida av bröstet med en enkel trollformel.
Han ser på sig själv i spegeln. Vilken syn alltså! Han är verkligen stilig. Kort, elegant, perfekt rufsigt hår i samma nyans som mjölkchoklad och mörka, glimmande, kastanjebruna ögon. Han är lång och har en vältränad kropp. Inte konstigt att alla tjejer svärmar kring honom likt malar kring en lykta om natten. Ingen kan väl motstå en sådan skönhet?
Jag är verkligen otroligt snygg, tänker han nöjt för sig själv.
Jamie går ner till Björnarnas sällskapsrum där allt skiftar i lila och bronsbrunt. I hans årskurs är de åtta elever som är Björnar, fyra killar och fyra tjejer. Två av de killarna sitter i några fåtöljer och pratar med höga röster och skrattar åt sig själva eftersom de är så himla roliga. Det är Balder, Jamies högra hand, mörkhyad med långa, svarta locks, och Frode, med sitt eldröda hår. När de får syn på Jamie reser de sig.
"Tjeeena!" säger Balder och kommer fram till honom. De slår ihop högerhänderna och dunkar varandra i ryggen.
"Tja, hur är läget?" säger Jamie och flinar brett. Han hälsar på Frode på samma sätt som han gjort med Balder.
"Jodå, det är bara fint." svarar Balder.
"Läget är under kontroll. Själv då?" frågar Frode. Han har jämt ett busigt flin på läpparna. Hans vilda, röda hår får honom att se ut som en skogsälva. En pillimarisk skogsälva.
"Jodå, jag ska inte klaga. Är ni redo att spöa skiten ur de där Lodjuren och Vargarna nu då?" säger Jamie och flinar så att hela raden med vita, perfekta tänder syns. Balder och Frode vrålar som babianer för att visa exakt hur redo de är.
De går ut till den stora gräsytan mellan slotten där det redan är fullt av folk. Solen skiner och himlen är klarblå, det är fortfarande en skön, varm sommardag. Efter lite letande hittar de den sista killen av Björnarna i deras årskurs, Gard, med sitt lockiga bruna hår.
De står och snackar en stund innan de avbryts av en mäktig, mörk, magiskt förstärkt röst.
De vänder sig mot det lilla podiet som är uppställt mitt bland eleverna. Den respektingivande rektorn Tor, med sitt blonda hår och skägg och lysande blå ögon, står på podiet och talar till dem.
"Välkomna till ännu ett nytt läsår på det Svenska Magi-Institutet! Till alla förstaklassare, ett extra stort välkommen! Till sjundeårseleverna, jag hoppas ni finner er till rätta i era nya elevhem! Och till er äldre elever, se till att ta hand om och välkomna de nya eleverna ordentligt, se till så att de trivs och kan känna sig som hemma!
Som vanligt inleder vi läsåret med en tredagarskamp i vänskaplig anda. När jag säger till går alla till sin elevhemsföreståndare. Men innan dess vill jag presentera en ny lärare. Hon kommer att undervisa i trollformellära. Här har ni Disa Heimirsdóttir!"
En kort, lite rund häxa går upp på podiet. Alla börjar applådera. När kvinnan vänder sig mot Jamie och han ser hennes ansikte känns det som att hela världen stannar upp. Det känns som exploderande fyrverkerier i hans bröst. Som om himlens alla änglar flugit ner och nu sjöng för honom i en mäktig himlakör. Hon är det vackraste han någonsin sett, vackrare än den mest slimmade proffskvasten, skönare än den skönaste solnedgång, ljuvare än den ljuvaste blomma, mer lysande, glittrande och underbar än den mest utsökta av stjärnor. För en kort sekund möts deras blickar och hon ler, ett leende bara avsett för honom. Jamie känner en värme i kroppen han aldrig känt tidigare och i hans mage spelar pixignomer en vild quidditchmatch. Hur kan någon vara så vacker? Han försöker le tillbaka men just när han lyckas komma ihåg hur man gör när man ler tittar hon bort igen.
Hon är inte särskilt gammal, runt trettio skulle han gissa. Hon har purpurfärgat hår med rosa slingor. Det är väldigt populärt och modernt bland svenska häxor att trolla till håret i onaturliga färger. Hennes kropp är fyllig och kurvig, med fina kvinnliga former. Men det som får hans hjärta att slå lika snabbt som en hjord skenande hippogriffer är hennes utstrålning, hennes aura. Hon har en sådan strålglans att han nästan blir tårögd.
Plötsligt greppar någon tag om hans vrister och hivar upp honom i luften så att han hänger upp och ner, en meter över marken. Jamie tjuter till. Hans mörklila kjortel glider ner och visar hela hans bröst och alla magrutor. Efter den första chocken försöker han förstå vad som hänt. Det är ingen som håller fast honom, han hänger i vristerna i luften med hjälp av magi. Han får tvinga tillbaka impulsen att börja skratta, trots att det är en rolig situation, men någon någonstans förtjänar hämnd, och det måste gå först. Dessutom kan han inte avslöja att han tycker det är roligt. Han har en stark aning om vem det är som ligger bakom sprattet. Trollstaven sitter stadigt fast i trollstavsfickan på hans byxor. Han får tag i den och mumlar en motbesvärjelse. Vigt som en puma gör han en vändning i luften och landar på lätta fötter på marken igen. Eleverna runt omkring har knappt hunnit börja reagera. Jamie söker med blicken genom folkmassan. Där. Med ett busigt leende och glittrande ögon står Birk Eldsjäl och tittar på honom samtidigt som han snurrar sin trollstav mellan fingrarna. Yngligen går i samma årskurs som Jamie, men han är Lodjur och inte Björn. Hans kjortel är mörkblå istället för lila och byxorna guldgula. Han är lika lång som Jamie själv men mycket smalare. Han är blond och har havsblå ögon. Om det inte var för att han var Jamies älsklingsfiende så skulle han varit tvungen att erkänna att han var rätt stilig, han också. Inte lika stilig som Jamie såklart, men nära därpå. Jamie och Birk har varit kära frienemys enda sedan årskurs ett. Jamie står inte ut med Birk eftersom han är så ruskigt smart, en riktig plugghäst och bäst i klassen oavsett vad han gör. Själv är Jamie klassens clown, han har inte särskilt bra betyg i något ämne men han är väldigt populär och alla älskar honom. Det kanske är därför som Birk hatar honom.
Jamie kastar en förhäxning mot Birk fort som blixten men Birk är beredd och parerar. Folk har börjat lägga märke till dem nu.
Jamie skickar snabba förtrollningar efter varandra medan Birk försvarar sig för glatta livet. Eleverna runt omkring börjar hurra och komma med tillrop.
Birk tar ett halvt steg bakåt men snubblar till. Jamie passar på. Iskallt vatten forsar över Birk och dränker honom fullständigt, han blir fullkomligt dyngsur. Han tjuter till av den oväntade, obehagliga kylan medan eleverna skrattar och Jamie flinar nöjt. Balder, Frode och Gard vrålar av skratt. Efter första överraskningsmomentet börjar Birk skratta, ett högt, smittande skratt. Jamie börjar skratta han också.
Birk trollar snabbt bort vätskan så att han blir helt varm och torr igen.
Tors förstärkta röst hörs igen, ännu lite starkare förstärkt.
"Och så tar ALLA elever det lite lugnt nu! Lugna och fina, såja." Han skrattar till och ler lite mot dem.
"Nu kan alla elever gå till sin elevhemsföreståndare. Förstaårselever samlas runt podiet.
Tack för mig."
Jamie ser efter den nya trollformellärahäxan, Disa, men hon är borta. Birk ger Jamie en sista blick innan han försvinner i myllret.
Även om Jamie aldrig skulle erkänna det så älskar han relationen han har med Birk, att de alltid retas med varandra och hittar på uppsåt, och spelar spratt med varandra. Birk är faktiskt väldigt rolig och har skänkt Jamie många goda skratt, Jamie finner honom väldigt roande. Men det säger han naturligtvis inte högt. Han måste hålla masken inför Birk, han får inte veta att Jamie tycker att han är rolig.
"Björnar, hitåt!" Hörs en mörk röst ropa. Det är Alvar, Björnarnas elevhemsföreståndare. Han är en mörk, ståtlig man med långt, svart hår och skägg.
Jamie, Balder, Frode och Gard går i sakta mak utan brådska fram till honom.