Jamie

Kapitel 5

Kapitel 5
Nästa morgon vid frukosten kollar Jamie efter Disa i stor-skolans matsal, som alltid. Hon har inte varit där sedan den första middagen efter lovet. Men lärarbordet är tomt. Besvikelsen sköljer över honom och han tappar matlusten. Plötsligt känns allting mörkt och meningslöst. Då hör han ett mörkt, fylligt skratt som han känner igen. Han vrider på huvudet, och där vid ett annat bord än vanligt sitter rektorn Tor med de andra lärarna. Och med Disa. Det spritter till i Jamies mage och han blir varm, lycklig och lätt inombords. Det känns som att han går på rosa, fluffiga moln, dansar fram som en nätt ballerina, när han och hans kompanjoner går och sätter sig. Jamie väljer med flit en plats så att han ska ha bra uppsikt över Disa. Han tittar mot henne titt som tätt. I början lägger hon inte märke till honom, men efter en stund börjar hon titta mot honom också. Pixignomers fladdrande vingar kittlar insidan av Jamies mage varje gång deras ögon möts. Hon kollar in honom, precis som han gör med henne! Det måste betyda att hon gillar honom, eller åtminstone tycker att han är snygg. Jamie känner sig väldigt nöjd och belåten.
Efter frukosten blir det fler magiska och icke-magiska tävlingar. Sedan är det lunch och efter det skolfotografering. Jamie älskar skolfotografering. Han vet att han är bland de snyggaste på skolan, eller snarare bland de snyggaste i hela Galdur.
På klassfotot sprutar de lila och bronsiga gnistor med sina trollstavar. Jamie ler sitt allra bästa leende med bländande vita tänder. På det individuella fotot poserar han och känner sig som en riktig fotomodell.
Efter det är det dags för det årliga tårtkalaset som avslutning på turneringen. Hela lill-skolan och stor-skolan är samlad ute på gräsplanen där långa bord är uppställda och i mitten finns en hög gräddtårta i massor av våningar. Rektorn Tor håller ett tal och tackar för allas goda insats och berömmer deras kämparglöd. Det regnar för fullt, som det brukar göra under svenska somrar, men över skolan finns en tillfällig skyddande kupol så att de ändå kan fika utomhus.
Varje år är det någon Björn i sista årskursen som trollar till toppenlagret av tårtan så att det svävar iväg, och försöker kasta det så att det träffar rektorn i ansiktet. Varje år misslyckas det. Men nästa år är det Jamies tur, då han är störst och bäst, och han planerar att bli den första som lyckas. Han tänker bara vara SNABB, så att ingen hinner reagera.
Oden, Björn i årskurs tolv och lagkapten och slagman i det bästa quidditchlaget på skolan, Björnligan, där Jamie är jagare och Balder vaktare, smyger försiktigt närmare tårtan medan rektorn håller tal. Han mumlar en tyst besvärjelse så att toppenlagret sakta och försiktigt glider bakåt och neråt och göms bakom tårtan. Oden mumlar en ny besvärjelse och ett nytt toppenlager ploppar upp på tårtan. Det äkta toppenlagret svävar fortfarande bakom tårtan, skymd så att inte lärarna ser. De närmsta eleverna fnissar och håller för munnen för att inte avslöja sig.
Rektorn Tor fortsätter att prata, till synes helt ovetandes om vad som är i görningen. Oden ställer sig bredvid tårtan och låter toppenlagret sväva ovanför sin trollstavsspets. Nu ser han Tor tydligt och tar sikte. Allt tar en hundradels sekund. Med en snabb snärt på trollstaven skickar han iväg tårtan i all världens fart rakt mot rektorns ansikte.
Rektorn avbryter sig mitt i en mening och har trollstaven uppe på nolltid. En meter från Tors ansikte splaschar tårtan in i en hård luftvägg och trillar sedan ner på marken i en kladdig hög.
Tor drar lite på ena mungipan.
"Bra försök. Verkligen skickligt. Men inte skickligt nog!" säger han med sin mörka, sammetslena röst. Han viftar med sin trollstav och tårtspillet försvinner.
"Men det är väl en tydlig signal om att jag har pratat färdigt! Dags för tårtkalas! Tårta till alla, alla utom herr Oden naturligtvis som redan förbrukat sin tårtbit." fortsätter han muntert. Eleverna skrattar. Tor viftar med sin trollstav igen och tårtan delas i massor av delar och flyger ut och lägger sig en bit på varje tallrik.
"Varsågoda att slå er ner och hugg in!" Eleverna jublar och klappar händerna, sedan sätter de sig vid borden. Jamie, Balder, Frode, Gard, Oden och alla andra Björnar sätter sig vid sitt bord.
De ska just börja äta när rektorn plötsligt börjar prata igen.
"Javisst ja, nu har jag delat ut en bit för mycket." säger Tor och viftar till med trollstaven igen.
Tårtbiten framför Oden försvinner från hans tallrik, och skeden med tårta på som han just skulle stoppa i munnen, är tom, hans läppar möts bara av kall metall.
"Så där ja." säger Tor nöjt. Resten av eleverna garvar. Oden ser snopen ut men stämmer in i skrattet sedan han också.