Jamie

Kapitel 26

Kapitel 26
Vid middagstid kommer Frej och Loke förbi. De hade gått efter att Birk somnat. Nu har de med sig brickor med fyra tallrikar fyllda med mat.
"Vi tänkte att ni behövde äta lite och vi kan lika gärna göra er sällskap." säger Frej.
"Tack." säger Jamie och ler.
"Nu är det ombytta roller." säger Loke.
"Vad menar du?" undrar Jamie.
"Nu är det du som sitter vid Birks sängkant. I höstas när du låg medvetslös gick Birk ofta och hälsade på dig. Han satt en lång stund vid din sida precis efter att du blivit attackerad också." berättar Loke.
Jamie blir konstigt varm inombords. Han känner hur kinderna rodnar och försöker ruska av sig genansen.
"Jaså." får han ur sig till slut.
"Ska vi väcka Birk?" frågar Frej. Alla tre tittar på Birk. Jamie skakar försiktigt på Birks axel. Birk mumlar i sömnen och vänder sig om.
"Nä, vi låter honom sova. Tyra sade ju att han behöver sömn. Om han vaknar och är hungrig kan han få mat då." bestämmer Jamie. De andra instämmer.
"Men vi äter nu i alla fall!" säger Loke. Han, Frej och Jamie hugger in på maten.

Mitt i natten vaknar Jamie av att någon säger hans namn. Han upptäcker att han somnat sittandes, framåtlutad med huvudet på Birks mage. Han skyndar sig att luta sig bakåt på stolen igen.
"Jamie, vad gör du här?" frågar Birk.
"Öh... Du bad mig att stanna..." säger Jamie osäkert.
"Gjorde jag? Det kommer jag inte ihåg. Vad hände egentligen?" undrar Birk. Jamie stirrar på honom. Birk verkar ha fått en liten minnesförlust.
"Du trillade av pegasusen. Minns du att vi var på stuteriet? Kommer du ihåg någonting alls?" frågar Jamie.
"Jo... Jag minns att vi var på stuteriet, men jag kommer inte ihåg att jag red på en pegasus eller någonting efter det." förklarar Birk och ser urskuldande på Jamie.
"Åh. Ehm, ingenting... ingenting alls? frågar Jamie. Han tänker på hur han erkände att han tycker om Birk. Men nu verkar det som att Birk inte minns det.
Birk skakar på huvudet.
"Nä, jag minns ingenting."
"Okej." mumlar Jamie. De sitter tysta en stund.
"Men varför stannade du?" frågar Birk till sist.
"Men det sade jag ju. För att du bad mig..." svarar Jamie.
"Ja, men... Varför?"
För att jag tycker om dig, din idiot! tänker Jamie. Och det hade du vetat om du inte gått och glömt bort det!
"För att... för att du är min vän." svarar Jamie till slut. Birk nickar sakta.
"Förresten, är du hungrig? Det finns mat till dig, jag kan värma den åt dig om du vill." säger Jamie.
"Tack, lite mat skulle vara gott." svarar Birk.
Birks tallrik med mat har stått övertäckt i väntan på honom. Jamie använder en enkel trollformel för att värma maten.
Birk sätter sig försiktigt upp på sängkanten.
"Tack." säger han och börjar äta av köttgrytan, potatisen och grönsakerna. Jamie vet inte vad han ska göra medan Birk äter, han känner sig lite obekväm med att bara sitta och titta.
"Hur känns huvudet? Och ryggen?" frågar han. Birk tuggar och sväljer.
"Bättre. Eller det känns helt bra nu. Men är väldigt trött." svarar han och ler svagt.
"Vad bra." säger Jamie. Han sitter tyst en stund till medan Birk fortsätter äta.
"Vill du ha vatten?" frågar Jamie sedan.
"Ja, tack." svarar Birk. Jamie går och hämtar ett glas och fyller det med vatten, han räcker det till Birk.
"Tack." mumlar han.
När Birk druckit och ätit klart lägger han sig ner igen.
"Nu måste jag verkligen sova igen. Du... det är jättesnällt av dig att vara här, men du behöver inte göra mig sällskap." säger Birk.
Jo! Vill Jamie skrika. Jag VILL vara här, jag VILL ju göra dig sällskap! Men han säger inget av det. Han ställer sig motvilligt upp.
"Okej... Ehm, vi ses senare, sov gott." säger han. Han får en impuls att stryka Birk över kinden. Vanligtvis brukar han alltid följa sina impulser, men nu tvingar han tillbaka den.
"Du med. Godnatt, Jamie." svarar Birk. Jamie vänder och går ut ur rummet. Väl på sitt rum faller han ihop på sängen, utan att orka borsta tänderna eller ta av sig kläderna, fullkomligt utmattad, och sover sedan en orolig sömn.

Vad ska han göra? Jamie kan inte ljuga för sig själv längre. Han gillar Birk. Han gillar Birk mer än som en vän. Men nej, det går ju inte! Han är inte sådan! Han gillar TJEJER! Fast Birk... Nej! Eller... jo? Jamie kan inte sluta tänka på Birk. Birk med de underbara blå ögonen, det smittande skrattet, Birk med sin kvickhet, intelligens och humor. Birk. Jamie känner en längtan efter honom. Han vill röra honom. Smeka hans hår, hans hud. Hålla honom tätt intill sig, andas in hans ljuva doft, trycka läpparna mot hans... Nej. Nej, vad som helst men inte det. Han är ju tillsammans med Embla, söta, snälla Embla. Han kan inte göra så mot henne. Han vill inte såra henne. Han vill att hon ska vara glad och skratta. Om han kysser Birk kommer hon bli ledsen. Men om han gör slut med henne kommer hon också bli sårad. Vill han ens göra slut med henne? Han trivs ju i hennes sällskap och gillar att umgås med henne. Hon är väldigt mysig att hänga med också. Men Birk... Jamie vet att han vill vara med Birk, men vill han vara med Birk på det sättet? Vill han vara TILLSAMMANS med Birk? Och om han nu vill det, vill han det tillräckligt mycket för att göra slut med Embla? Vem vill han vara med allra helst, Birk eller Embla? Jamies hjärta har svaret på frågan inom en hundradels sekund. Men är det rätt ändå? Han är ju som sagt inte en sådan person som är med killar. Och tänk om Birk inte vill vara med honom? Det hade ju verkat som det tidigare, men sedan hade Birk bett honom att gå, han kanske inte vill veta av Jamie längre?
Tankarna snurrar likt vilda virvelvindar i hans huvud. Han vet varken ut eller in längre. Vad ska han ta sig till?