Jamie

Kapitel 22

Kapitel 22
Några dagar innan julafton är det ett stort julbord på SMS. Nästa dag börjar jullovet, men eleverna får stanna en sista natt på skolan innan de måste åka hem. Ingen bor på skolan under lovet.
Extremt mätta och nästan lite illamående släpar sig Jamie och hans Björnkamrater till det stora sällskapsrummet efter att ha vräkt i sig julskinka, köttbullar, polkagrisar och knäck i all oändlighet. De säckar ihop i några soffor medan de stånkar och stönar.
"Jag är helt PROPPFULL!" suckar Jamie.
"Ja, det känns som att jag ska spricka..." mumlar Gard.
"Min mage får knappt plats i mina byxor." säger Frode och klappar slött på nämnda mage.
Strax därefter kommer Birk, Frej och Loke och kastar sig ner i sofforna mitt emot.
"Tjena grabbar." hälsar Balder.
"Tja." säger Frej och Loke.
"Hej." mumlar Birk. Jamie blir lite obekväm vid minnet av pussen de delade. Han undviker att se på honom och låtsas vara för mätt för att delta i diskussionen och lutar huvudet bakåt mot soffryggen och sluter ögonen. Resten av killarna pratar på om julbordet, medan Jamie försöker koppla bort allt runt omkring och låta bli att tänka. Han vill inte minnas mjukheten av Birks läppar. Nej, han ska inte tänka på det alls. Men han kan inte låta bli att tjuvkika och snegla mot Birk som sitter tyst och funderar för sig själv. Han är rätt vacker med sitt blonda hår och blå ögon. Inte kurvig och fin som tjejerna Jamie gillar är, men fin på ett smalt sätt istället. NEJ, så får han INTE tänka. Birk var... bara en vän. Eller vän-isch. De var ju inte direkt vänner heller för den delen. Plötsligt ser Birk mot Jamie och deras blickar möts. Jamie vänder genast bort huvudet och sluter ögonen igen. Strax därpå känner han hur någon sjunker ner i soffan bredvid honom. Han låtsas som ingenting och fortsätter att blunda. En liten suck hörs. Jamie vet att det är Birk. Han känner det på sig.
"Hej Jamie." säger Birks tysta röst. Trots att han vetat att det är Birk spritter det till i hans mage. Han öppnar långsamt ögonen och vänder huvudet mot Birk.
"Hej." svarar han lika tyst. Birk ler svagt. Jamie kan inte låta bli att le tillbaka. Balder sneglar mot dem och ler ett litet leende.
"Du..." börjar Birk men avbryter sig sedan.
"Vad?" frågar Jamie. Han tycker om att ha Birk så nära. Fast NEJ, det gör han inte!
"Äsch, det var inget." mumlar Birk. Han tar fram sin trollstav och leker lite med den, trollar sedan fram tre kulor i blått glas som han låter sväva omkring och nästan jonglerar med i luften med hjälp av magi. Jamie följer kulorna rörelser. Plötsligt hugger han tag i en kula. Birks koncentration bryts och de två kvarvarande kulorna faller till golvet.
"Hey, ge tillbaka!" utbrister Birk och gör en ansats att ta tillbaka kulan från Jamie men Jamie håller den utom räckhåll.
"Nej, min!" gnäller han likt en tjurig femåring.
"Jamie!" ropar Birk.
"Min kula! My precious..." väser Jamie och smeker kulan. Det rycker i Birks mungipor.
"Men hallå, ge hit!" försöker han övertala men Jamie bara skakar på huvudet. Birk vräker omkull Jamie och sträcker sig efter kulan.
"Neeeeej!" skriker Jamie och kastar iväg kulan så gott han kan där han ligger klämd under Birk, så att Birk inte ska få tag på den. Glaskulan slår hårt i golvet flera meter bort, så hårt att den går i kras och delas mitt itu.
"Jamie, se nu vad du har gjort!" klagar Birk, fast med en skämtsamt underton. Jamie ser på Birk med stora ögon, som för att säga "inte mitt fel". Birk ser ner på Jamie igen där han ligger över honom. Hans havsblå ögon ser in i Jamies kastanjebruna.
Någonting ändras mellan dem. En elektrisk energi, luften vibrerar nästan mellan dem. Birk lutar sig ner mot Jamie och låter läpparna vidröra hans.
Och där blir det kortslutning för Jamie.
Läpparna snuddade bara varandra i en hundradels sekund. Men den hundradels sekunden räckte för att få Jamies hjärta att så gott som explodera och hans huvud att... sluta fungera.
Balder, Frode, Gard, Frej och Loke har tystnat och tittar på dem.
Birk stirrar på Jamie i några sekunder, ett uttryck av chock i hans ansikte. Sedan kravlar han sig skyndsamt bort från Jamie.
"Förlåt." mumlar han med blossande kinder. Jamie verkar helt avtrubbad.
"Förlåt?" upprepar han, likt en robot.
"Ja, jag skulle inte gjort det där." säger Birk och skäms. Han ställer sig upp och går sedan med raska steg ut ur sällskapsrummet. Jamie sätter sig långsamt upp. Han skakar långsamt på huvudet. Sedan lägger han märke till alla som stirrar på honom.
"Vad glor ni på?" frågar han barskt. De andra ruskar genast på sig och tvingar sig att börja prata med varandra istället.
Jamie drar ett djupt andetag. Han lägger huvudet i händerna.
Den natten skulle han inte få mycket sömn.