Jamie

Kaoitel 17

Kapitel 17

Två månader går. Jamies hår blir brunt igen. Björnligan vinner alla sina quidditchmatcher lätt som en plätt (eller vinner i alla fall). Det har inte varit några fler överfall och allt lunkar på i sin vanliga gamla takt. Jamie har kommit över Disa helt och hållet och njuter nu av vara ung, fri och singel. Han känner sig stark, snyggast och bäst, som vanligt.
En lördagsmorgon sätter sig Jamie upp i sin säng, han sträcker på sig och gäspar stort. Idag är sista utslagningstävlingen inom Björnarnas elevem. Om Björnligan vinner den är de med i quidditchcupen mot de andra elevhemmen i vår. Jamie är inte orolig, men lite nervös är han ändå. Det andra laget är också väldigt duktigt med skickliga flygare.
Jamie sätter på sig sina kläder och borstar tänderna. Han drar fingrarna genom håret några gånger tills det ser bra ut. Han är glad över att det fått tillbaka sin chokladbruna ton.
Jamie går till uppehållsrummet. Han är uppe ovanligt tidigt, Balder och de andra verkar inte vara vakna än. Jamie brukar vara väldigt morgontrött men nu känner han sig pigg, positiv och full av energi istället. Han lämnar uppehållsrummet och börjar röra sig ner mot frukosten. Men i andra korridoren stöter han ihop med sitt ex, Liv. Liv hoppar överraskat bakåt för att inte slå ihop med Jamie, Jamie backar han också. Liv är väldigt vacker med långt mörkblått hår och fylliga, rosa läppar.
"Oj, hej!" säger Liv. Hon verkar inte arg längre som hon alltid varit tidigare när hon sett Jamie, utan ler försiktigt mot honom.
"Hej!" säger Jamie och ler tillbaka.
"Jag skulle bara... äsch. Jag har faktiskt velat prata med dig ett tag nu, men aldrig fått ett bra tillfälle. Är det okej om vi byter några ord nu?" frågar hon med ljus röst.
"Jadå, absolut." säger Jamie. Han är bara glad att Liv inte är arg på honom längre. Liv skrapar lite med foten mot golvet.
"Jo, jag vill bara be om ursäkt för hur jag betett mig. Jag blev väldigt ledsen när du gjorde slut, men det är såklart ingen ursäkt för att vara otrevlig eller arg på dig hela tiden. Så förlåt. Men nu är det helt lugnt. Jag är inte arg längre." säger Liv. Jamie blir glad.
"Vad skönt! Nä, men det är klart, det är ingen fara. Du behöver inte be om ursäkt." svarar han. Liv tar fram något ur väskan.
"Jag har bakat blåbärsmuffins! Vill du smaka?" frågar hon glatt.
Jamie ser förvirrat på muffinsen en sekund.
"Jaha, oj, vad gott! Ja men självklart!" svarar han glupskt och tar emot muffinsen. Han äter halva i en enda tugga. Den är väldigt söt, saftig och god med massor av blåbär.
"Hur smakar den?" frågar Liv och ler.
"Jättegod!" svarar Jamie entusiastiskt. Han äter upp andra halvan i ännu en tugga. Han ler stort mot Liv med muffinssmulor runt hela munnen. Liv har börjat bli lite suddig i kanterna. Jamies huvud känns tungt och ögonlocken vill falla ihop. Han känner sig plötsligt väldigt trött.
"Jag måste nog sätta mig ner... eller lägga mig..." säger Jamie och sätter sig rätt upp och ner på golvet mitt i korridoren. När han väl satt sig ner fortsätter han bara till liggande ställning. Han är JÄTTETRÖTT och vill inget hellre än att sova. Han tittar upp mot Liv som pekar på honom med sitt trollspö. Hon blir suddigare och suddigare. Jamie sluter ögonen. Han hör hennes röst.
"Oblivi..." men någonting avbryter henne. Jamie orkar inte vara vaken längre, han låter sömnen fånga honom och vagga honom i sin mörka famn.