Jamie

Kapitel 15

Kapitel 15
Innan tisdagens lektion i trollformellära står Jamie redo med den inslagna asken av fin, dyr choklad. Han ska ge den till Disa på en gång nu, inte vänta till efter lektionen.
Så fort Disa dyker upp i änden av korridoren går Jamie henne till mötes med asken bakom ryggen. Han sträcker fram asken mot henne.
"Varsågod." säger han snabbt. Disa ser fundersam ut, men tar tveksamt emot asken.
"Tack, Jamie. Men varför...?" frågar hon.
Jamie rodnar.
"För att... öh..." Han är på väg att säga att det är för att hon är en bra lärare, men det är att fega ur, då går ju hela poängen förlorad.
"För att du är vacker och... eh...har vackra ögon...." mumlar han.
Disa ser outgrundligt på honom.
"Tack. Men vi kanske kan prata om det här lite senare? Nu börjar lektionen alldeles strax..." säger hon med mjuk röst. Jamie nickar. Han har blivit varm inombords. Hon vill prata mer med honom! På väg in i klassrummet upptäcker han att Birk iakttar dem, han ser rätt nedstämd ut.
Efter lektionen är Jamie påväg till lunchen med Balder, Frode och Gard när Birk springer ikapp dem.
"Jamie! Skulle jag kunna få prata med dig en snabbis?" frågar han. Han har mörka ringar under sina blå ögon och verkar överlag väldigt sliten och trött. Hans blonda hår är ovanligt ovårdat och rufsigt. Jamie nickar.
"Gå i förväg ni." säger han till de andra. De ser förbryllade ut men gör som han säger. Jamie knycker med huvudet mot en tom korridor, han och Birk går dit. Jamie ser frågande på Birk.
"Förlåt." säger Birk och möter hans blick.
"Va?" säger Jamie förvirrat. Birk tar ett djupt andetag.
"Förlåt för det där som hände, med brännförhäxningen, det gick för långt." förklarar Birk. Han ser ner på sina skor och kinderna rodnar av skam.
"Åh, det där... äsch..." mumlar Jamie som känner sig väldigt generad. Birk tittar upp igen och ser intensivt på Jamie.
"Det var fel! Väldigt fel. Otroligt dumt. Jag var korkad och barnslig och... förlåt."
"Öhm..." Jamie vet inte vad han ska säga.
"Förlåter du mig?" viskar Birk med stora, blå, bedjande ögon.
"Såklart! Ja, men visst, det är lugnt. Allt är lugnt. Vi är... det är lugnt mellan oss." pladdrar Jamie på. Han vill bara att den pinsamma situationen ska ta slut.
"Jag blev svartsjuk." säger Birk, så tyst att det nästan inte hörs, han vänder bort blicken igen. Först förstår Jamie ingenting, sedan faller allt på plats. Men självklart, att han inte förstått det tidigare, det är ju så uppenbart! Det gröna håret, de arga blickarna, och brännförhäxningen efter att han givit Disa blommor. Det här förklarar ju allt. Men det kommer ändå som en chock.
"Gillar du också Disa?" utbrister Jamie överraskat. Birk tittar upp igen och stirrar stint på Jamie. Sedan börjar han skratta, ett smått hysteriskt skratt.
"Om jag gillar Disa? Hahaha, klart jag gillar Disa! Vem gillar inte Disa?!? Vackra, underbara, perfekta Disa! Jag fullkomligt AVGUDAR henne! Jag har aldrig träffat någon jag vill ha så mycket tidigare, jag är ju fullkomligt DÖKÄR i Disa! Hahahahaha!" Birks skratt låter fullkomligt galet, Jamie är rädd att det plötsligt lossnat en skruv i hans hjärna och att han fullständigt tappat taget. Han vågar inte konfrontera Birk angående deras gemensamma intresse för Disa, det får vänta till någon annan gång när Birk är... lite lugnare.
"Öhm, Birk, är du okej? frågar han försiktigt. Birk skrattar fortfarande, några tårar har börjat rinna nerför hans kinder.
"Om jag är okej?? Jag mår SUPER! Jag är förälskad i DISA och det känns som att jag dansar omkring på små, rosa, fluffiga moln! Det är klart jag är OKEJ!" nästan vrålar han. Sedan sansar han sig och tar ett djupt andetag.
"Vi ses, Jamie." säger han behärskat och går sedan därifrån. Han lämnar efter sig en väldigt chockad, överväldigad, förvirrad och orolig Jamie.

Efter sista lektionen den dagen kommer en uggla med ett litet brev till Jamie. Jamie undrar förstrött vem det kan vara ifrån.

Jamie

Kom till mitt kontor efter middagen idag.

/Disa

Jamies hjärta börjar banka snabbare. Disa vill prata med honom. Den där chokladen verkar verkligen ha fungerat! Han kan inte koncentrera sig på något annat efter att han läst meddelandet. Han går och äter mellanmål med de andra, medan hjärnan mässar Disa... Disa... Disa... Han går och simmar men i hans huvud låter det bara Disa, Disa, Disa. Han följer med Balder, Frode och Gard till middagen, men hjärnan sjunger fortfarande bara DISA, DISA, DISA. När middagen äntligen är över går han till slott nummer tre, nervös som aldrig tidigare och med ett skenande hjärta. Han knackar på Disas dörr.
"Kom in." hörs hennes röst ropa. Jamie torkar av sina handflator en extra gång, drar fingrarna genom det gröna håret, tar ett djupt andetag och öppnar dörren. Disa sitter vid sitt skrivbord med fingrarna knäppta framför sig. Hon ler svagt.
"Sätt dig, är du snäll." Jamie gör som han blir tillsagd. En liten suck undslipper Disa.
"Jamie, du är väldigt snäll och rar, och dina gester med blommor och choklad är... väldigt fina. Men jag är din lärare." säger hon med mjuk röst.
"Jag vet." säger Jamie svagt.
"Det kan inte bli något mellan oss." förtydligar Disa. Jamie känner det som att han plötsligt inte får någon luft, som att han faller handlöst, ner i en avgrundsdjup grop, som om någon kört ett vitglödgat svärd genom hans bröst.
"Jag borde gå." säger han tyst. Disa nickar och ser medlidsamt på honom. Jamie glider ut ur rummet och går tillbaka mot stor-skolans slott, det känns som att han rör sig genom en dimma. Han fortsätter till Björnarnas elevhem och in på sitt rum.
Han faller omkull på sin säng och låter äntligen tårarna bryta fram. Han ligger i sängen och gråter resten av kvällen och natten, medan han försöker hålla ihop sig själv och sitt krossade hjärta.