Jamie

Kapitel 9

Kapitel 9
Jamie går längs med sjön en varm, skön dag. Solen skiner och värmer hans hud. Han går förbi stranden och in i skogen, fortfarande med vattnet vid sin sida. Fåglarna kvittrar och smådjuren prasslar. Genom trädens grenverk ser han någon ligga och sola på en klippa. Vattnet kluckar och allt känns harmoniskt och avslappnat. Han vet vem det är innan han ser henne. När han kommer fram till henne ställer hon sig upp.
"Jamie." säger hon mjukt. Hennes grå ögon ser in i hans bruna. Hennes purpurhår glänser i solen.
"Disa." svarar Jamie med låg röst. Han lägger en hand på hennes kind.
"Jag... Jag måste säga en sak." mumlar Jamie.
"Vad, Jamie?" frågar hon med sin ljusa röst.
"Jag tycker om dig. Enda sedan första gången jag såg dig har jag varit förälskad i dig. Jag vill inget hellre än att vara tillsammans med dig." säger han och smeker hennes kind med tummen.
"Åh, Jamie, jag känner likadant!" svarar Disa passionerat. Hon lutar sig närmare honom, höjer ansiktet mot hans. Jamie böjer sig ner och låter sina läppar vidröra hennes. Han sluter ögonen och njuter av känslan av hennes läppar mot hans, värmen, närheten och kärleken mellan dem. Kyssen varar i evigheter men ändå bara i några sekunder. När han lutar sig tillbaka och öppnar ögonen är det inte längre Disa han kysst.

Jamie gäspar och gnuggar sig i ögonen. Vad var det han hade drömt? Han hade för sig att det var en mysig dröm men sedan hade något hänt, men han kommer inte ihåg vad. Han drömmer om Disa rätt ofta, men var det verkligen henne han drömt om nu?
Utanför fönstret är det grått, regn och rusk. Usch, och idag som det var första quidditchmatchen mellan Björnligan och ett annat lag från Björnarnas elevhem.
Under höstterminen är det jämt utslagstävlingar inom elevhemmen. Alla som vill skapa ett quidditchlag får göra det och vara med (på stor-skolan, årskurs 7-12). På vårterminen är det en quidditchcup elevhemmen emellan, där de bästa lagen från varje elevhem möts.
Det har gått drygt två månader sedan skolan startade. Allt rullar på som vanligt, skolan, quidditchträning, annan träning, tankar och drömmar om Disa och härjande runt på slottet med Balder och gänget.
Jamie är inte orolig inför den kommande matchen, Björnligan kommer vinna lätt.
Efter en god frukost med smoothie, croissanter och massor av ägg och bacon rör han sig ner mot quidditchplanen. Det är två andra matcher innan det är Björnligans tur, så de får säkert inte spela förrän efter lunch.
Björnligan består av Jamie, Erik och Grim som jagare, Oden och Nathaniel som är slagmän, Balder som vaktare och lilla Diego som har positionen som sökare. Grim och Diego går i årskurs tio och resten, förutom Jamie och Balder, går i årskurs tolv.
Nästan hela laget är samlat, alla utom Diego är där. Han har väl försovit sig eller något. De tittar med intresse på den första matchen. När den andra matchen börjar går de istället till en tom gräsplätt och börjar värma upp och stretcha lite. De undrar förstrött var Diego kan vara men oroar sig inte, det blir säkert lunch innan deras match sätter igång ändå.
Match nummer två tar slut och det beslutas att det ska bli lunchpaus innan nästa match. Björnligan går till stor-skolans matsal och letar efter Diego bland alla elever, men de kan inte hitta honom. Nu börjar de bli oroliga. Vad kan ha hänt? Varför dyker han inte upp? Han måste komma snart innan matchen börjar!
De har just satt sig för att äta när svarthåriga, skäggiga Alvar, Björnarnas elevhemsföreståndare, kommer fram till dem med allvarlig min.
"Hej. Ni kommer tyvärr inte kunna spela idag, er match får skjutas upp till nästa helg. Diego har... varit med om en olycka." säger han bistert.
"Va, vad är det som har hänt??" frågar Oden, Björnligans lagkapten, skarpt.
Alvar ser sammanbiten ut. Han tvekar några sekunder men suckar sedan.
"Okej då, ni kanske har rätt att veta. Kom med mig, allihopa." säger han och vänder på klacken.
Björnligan utbyter undrande blickar med varandra och skyndar sedan efter den svartklädde mannen. De går till slott nummer tre, det med lärarrum, bibliotek och simhall, och följer efter in på Alvars kontor.
"Stäng dörren." beordrar han. Erik, som gått in sist, stänger dörren lydigt efter sig.
Alvar sätter igång att förklara helt utan omsvep.
"Diego hittades medvetslös i en städskrubb för en liten stund sedan. Vi misstänker att han blivit överfallen. Han är i sjukstugan nu. Vi har inte lyckats väcka honom men vi är rätt säkra på att han är helt oskadd och kommer att vakna av sig själv om en eller några dagar."
Björnligan stirrar på Alvar med gapande munnar.
"Va? Vem kan vilja attackera Diego?" undrar Nathaniel förbryllat.
"Det undrar vi också. Det rör sig antagligen bara om ett elakt spratt. Vet ni någon som skulle vilja... hämnas... på Diego?" frågar Alvar allvarligt. Alla i Björnligan skakar förundrat på huvudet.
"Näej, Diego är världens snällaste, han skulle inte göra en fluga förnär. Jag kan inte tänka mig NÅGON som har något otalt med honom." säger Oden.
"Okej. Vi ska förhöra honom när han vaknar. Vi ska ta reda på vad som hänt, det kan ni lita på. Ni kan gå nu." säger Alvar med låg röst. Pojkarna nickar och lämnar kontoret. De går tillbaka till stor-skolans matsal och sätter sig ner för att äta.
"Vem tusan är det som skulle vilja attackera Diego??" utbrister Balder, fast tyst, så att bara Björnligan hör.
"Ingen aning, jag kan inte föreställa mig någon som skulle vilja honom något ont." viskar Erik. Jamie säger inget. Han har en obehaglig känsla, som om det här är något större än bara Diego, som om fler tråkigheter är på väg att hända.
"Men eller hur, inte jag heller! Men vem det än är, så ska vi hitta honom, och straffa honom!" väser Grim upprört. De andra hummar instämmande. Resten av lunchen diskuterar de ivrigt och upprymt hur de ska få fast förövaren.
Det är tråkigt att de inte får spela sin quidditchmatch, men nästa helg, då ska de få revansch.

Diego vaknar inte förrän på måndag kväll den kommande veckan. Björnligan går genast för att hälsa på honom i sjukstugan, där han får stanna några timmar till för några sista undersökningar, bara för att säkerställa så att allt är i sin ordning.
"Diego! Hur är det med dig?" frågar Grim, Diegos bästa vän som går i samma årskurs som han själv gör. Diego ler svagt mot dem.
"Jodå, det är bra. Jag är lite trött bara." säger han försiktigt.
"Vad var det som hände egentligen??" frågar Oden uppmanande.
Diego skakar på huvudet.
"Alvar och Tor har redan varit här och frågat ut mig... Men som jag sa till dem, jag kommer inte ihåg någonting. Jag vaknade på lördagsmorgonen och gick mot frukosten, sedan vaknade jag här. Det är allt jag minns, inget annat." säger han frustrerat.
"Men träffade du någon på väg till frukosten?" frågar Nathaniel ivrigt.
"Jag vet inte... Jag kommer inte ihåg..." svarar Diego uppgivet.
"Minns du om du gick själv eller tillsammans med någon till frukosten?" undrar Oden.
"Jag... Jag tror att jag gick själv." svarar Diego osäkert.
"Hmm, okej." säger Oden. Han rynkar pannan. "I fortsättningen får du försöka att alltid gå tillsammans med någon, okej? Vi kan göra dig sällskap om du vill det." fortsätter han. Diego nickar.
"Okej, tack." säger han.
"Jag följer med dig, jag lämnar inte din sida, jag lovar!" säger Grim med inlevelse. Diego nickar tacksamt.