Jamie

Kapitel 13

Kapitel 13
Hur imponerar man på en tjej? Fast nä, inte imponera. Hur får man en tjej... att tycka om en? Jamie ligger och funderar. Ska han ge henne blommor? Överösa henne med komplimanger? Bjuda henne på choklad? Kanske skriva en dikt? Hmm... Hon har ju redan sett hans perfekta, vältränade kropp, och det var ju tydligen inte tillräckligt för att få henne på fall. Jamie försöker komma på något mer man kan göra, men det är tomt i hans hjärna. Nä, han får köra på blommor helt enkelt. Det borde ju fungera. Jamie i sig själv är ju så charmig så bara en liten knuff i rätt riktning borde räcka.
Inför nästa lektion i trollformellära plockar han en stor bukett med purpurfärgade rosor, kanske trettio stycken, från en av skolans trädgårdar. Han hade kunnat trolla fram några blommor, men han tyckte att det var mer romantiskt att plocka dem själv. De blödande såren på hans händer efter rosornas taggar borde också vara bevis på hur mycket han tycker om och är villig att offra för Disa.
Jamie står utanför lektionssalen och väntar nervöst, trampar från fot till fot med den stora buketten i sina kallsvettiga händer. Grabbgänget hänger i närheten och alla flinar brett.
Disa kommer gåendes i korridoren, hon ger buketten en undrande blick innan hon låser upp klassrummet och går in. Eleverna strömmar in i klassrummet och slår sig ner på sina platser. Jamie känner sig inte riktigt bekväm med att gå fram till Disa och ge henne blommorna inför alla, så han beslutar sig för att göra det i slutet av lektionen istället, när alla har gått. Han lägger buketten på sin bänk när han sätter sig ner. Vissa ger den nyfikna blickar men ingen säger någonting.
Jamie sitter och våndas hela lektionen, han vill bara få det överstökat. Han borde givit buketten innan lektionen ändå. Nu måste han sitta och vänta, helt darrig och kallsvettig och illamående av nervositet.
Till slut tar lektionen slut, han minns inte vad den handlat om, allt känns suddigt på grund av hans nästan-nervösa-sammanbrott. Eleverna börjar försvinna ut ur klassrummet. Till sist är det bara Jamies Björngäng och Birk med Frej och Loke kvar, och de verkar dröja sig kvar och Jamie är rädd att Disa ska gå så han måste göra det nu. Kom igen nu Jamie, du klarar det! Du är bäst! tänker han, men han tror inte på ett ord av det. Det känns som att han ska spy, eller svimma. Helst vill han bara springa därifrån. Men nu fanns det ingen återvändo. Han tar buketten av rosor i ett krampaktigt tag och går fram till Disa vid katedern, där hon håller på att samla ihop sina saker. Jamie harklar sig svagt.
"Disa." säger han med darrande stämma. Disa ser upp på honom.
"Ja?" frågar hon med ljus röst. Jamie räcker fram buketten till henne. Han kommer spy. Vilken sekund som helst nu. Inte spy, inte spy, inte spy... Han tvingar tillbaka kväljningarna.
"Jag... Du... De... Öh... Jo... Jag... Till dig." stammar han och känner hur hela ansiktet börjar blossa, han ser säkert ut som en stor självlysande tomat. Disa ser uppriktigt förvånad ut. Hon tar emot blommorna och ser såren på Jamies fingrar och händer.
"Ehm... Tack." säger hon och hennes kinder blir rosa. Jamie sväljer och torkar handflatorna mot byxbenen. Han nickar, vänder på klacken och skyndar ut ur klassrummet. Han hinner se Birks, Frejs och Lokes blickar och känner dem bränna i ryggen när han går ut genom dörren.
Balder, Frode och Gard följer efter Jamie. När de kommit en bit från klassrummet dunkar Gard honom i ryggen.
"Bra kämpat." säger han.
"Ja, strongt gjort." instämmer Balder.
Frode börjar skratta.
"Öh... öh... öh... öh.... öh.... HAHAHAHAHA, du lät som en stammande idiot där inne!" Frode gör en hemsk imitation av Jamie och garvar sedan så våldsamt att tårarna rinner, han torkar sig i ögonen. Jamie slår till honom i bakhuvudet.
"Käften." muttrar han. Frode försöker behärska sig men fortsätter fnittra och skaka av undertryckt skratt.

Samma kväll spelar Jamie biljard i stora sällskapsrummet med sina Björnvänner. Plötsligt känner han hur det bränner över hela kroppen, varenda millimeter av hans hud bränner svagt. Jamie kliar sig på armarna men det hjälper inte. Han ser Birk fem meter bort som står och pekar med sin trollstav på honom. Jamie tänker dra sin trollstav ur trollstavsfickan i byxorna men då börjar det bränna ännu mer, så att det nästan gör ont, och Jamie rycker till och försöker automatiskt borsta bort det brännande, men det finns ju inget där att ta bort. Brännandet stegras allt mer. Jamie skriker till och hukar sig som för att ducka för smärtan. Hudcellerna försöker kravla sig undan från brännandet men det finns ingenstans att ta vägen. Jamie klöser med naglarna över bröstet, axlarna, ryggen och benen, men den brännande känslan blir bara värre och värre.
"BIRK! SLUTA!" skriker han, men Birk verkar inte höra.
"AAAAAHHHH!" vrålar Jamie, han faller ner på sina knän.
"SLUTA!" en explosion av magi väller ur honom, en tryckvåg av energi slår omkull Birk så att han faller till golvet. Brännandet upphör omedelbart. Jamie blinkar frenetiskt för att hålla tillbaka tårarna som vill tränga fram. Han ställer sig upp.
"Det där var för mycket. Det där var inte okej." säger Jamie med skälvande röst, den är nära att spricka. Birk sätter sig omtöcknad upp, sedan tar han sig mödosamt upp på fötterna. Han ger Jamie en ilsken blick och lämnar sedan sällskapsrummet.