LIVET EFTER DIG | OR

6. Ord som läker

Omars perspektiv

Hej hjärtat,
om jag ska vara ärlig så har mitt hjärta börjat lätta lite. Men tro inte att jag har släppt dig, det kommer jag aldrig att göra! Det lovar jag från djupet av mitt hjärta. Du, min fina Wilmis, kommer finnas i mitt hjärta forever and ever. För jag älskar dig, något oändligt. Men nu har jag börjat prata mer med både Linn och de andra killarna och vi har väl på något sätt kommit fram till att det krävs en liten förändring. Annars kommer jag gå i väggen totalt, mer än vad jag redan har gjort. Det går lite lättare att somna på kvällarna nu och en strimma av glädje har börjat spridas i mitt liv nu. Men då och då faller allt samman och allt jag önskar är att komma upp till dig i himlen. Men det lär väl få vänta ett tag...
älskar dig,
din Omar.

Jag lägger ner pennan på bordet precis intill min bok. Boken jag skriver ner mina små brev till Wilma. Jag fick denna av Felix strax efter Wilma hade lämnat oss. Han sa att det kanske kunde hjälpa mig att ta mig igenom detta ifall jag kunde skriva ner allt jag kände. Och enda sedan den dagen har jag då och då skrivit ner små brev till Wilma i boken.

Boken lägger jag tillbaka ner i en låda under min säng. Jag vet inte om det är sant, men jag får en känsla av att Wilma faktiskt läser breven när hon sitter på min säng. Hon gjorde alltid det när hon var vid liv, läste breven när hon satt på sin säng alltså.

Min mobil plingar till och jag ser Linns namn på den upplysta skärmen.

Linn;
Hej du! Vi står utanför nu, skynda dig tack :)

Vi har en spelning för våra fans idag. Spelningen ska äga rum vid plattan i Stockholm. Direkt efter ska vi även kramas lite med fansen, ta bilder och skriva autografer. För första gången på väldigt länge ser jag faktiskt fram emot denna dagen. Jag försöker hela tiden tänka positiva tankar och pressa mig fram till ett mer lyckligt liv och fansen är en av anledningarna till mitt leende just nu.

Utan våra fans hade vi inte kommit någonstans alls. De har funnits där för oss och alltid stötta oss nu under flera år till och med. Det är helt otroligt faktiskt.

Jag drar bort laddaren från min mobil och lägger sedan ner den i min jackficka. Innan jag lämnar min lägenhet släcker jag ner alla lampor i hela lägenheten. Jag småjoggar ner för trapporna och ut mot gatan där Linn har parkerat sin bil vid trottoaren.

I fram sitter Felix och i bak ser jag Ogge och Oscar. Jag öppnar dörren till baksätena och hoppar sedan in i bilen. "Tjena brorsan, taggad?" Hälsar Felix när jag hoppat in i bilen och stängt dörren efter mig. Linn kör ut från kanten och börjar åka mot plattan. "Jorå, det ska faktiskt bli jättekul" säger jag och spänner fast mig med säkerhetsbältet.

Redan när vi bara har en bit kvar innan vi är framme ser vi flera tonårstjejer med 'FO&O' skrivet på deras pannor. Det är lite kul ändå att folk tycker om oss så mycket att de till och med skriver vårt bandnamn på sin kropp.

Linn parkerar bilen på en plats som är avskild från alla andra. Att väcka uppståndelse är något vi inte direkt har som plan och därför är det bättre att vara lite smått diskret. När jag hoppar ut från bilen ler jag stort. Detta ska bli så himla kul idag.

Vi möts av en man som ska visa oss vart vi ska ta vägen. Han går först och sedan kommer vi tätt efter. Några tjejer får syn på oss och skriker till och vinkar till oss. Jag ler brett mot dem och vinkar vänligt tillbaka.

På plattan har de byggt ihop en liten scen så att så många som möjligt ska ha chansen att kunna se oss. Vi får några instruktioner av mannen hur vi ska ta oss upp på scenen och andra tekniska saker som kan vara bra för oss att veta.

"Då kör vi boys" säger Felix och ger mig en lätt klapp på axeln. En annan man presenterar oss på scenen och i samma sekund som han lämnar scenen så äntrar vi den och det hörs jubel över hela plattan. Låten vi börjar med är 'Gotta thing about you' och nästan alla på hela plattan sjunger med.

En stor känsla av glädje sprider sig genom hela min kropp från topp till tå. Gång på gång vinkar jag åt fansen i publiken som blir överväldigade över att jag vinkade åt dem. Jag skrattar till lite varje gång, de är så söta.

Spelningen går mycket bättre än vad vi väntade oss, vilket såklart är jättekul. Några ordningsvakter kommer upp på scenen med fyra stolar samt ett bord. Vi ska nu alltså sitta här och signera i ungefär två timmar. Jag hoppas verkligen att alla som är här och vill träffa oss får chansen att få komma fram till oss.

Några vakter börjar ropa och ser till att det bildas någon form av led.

"Omar du är så jävla stark" jag tittar upp mot tjejen och ler brett. "Tack du" svarar jag och signerar hennes bild som hon lagt fram.

"Du är en kämpe Omar"

"Vi älskar dig Omar och vi stöttar dig!!"
"Du är bäst Omar"

"Du kommer ta dig igenom detta Omar"

Alla dessa kommentarer och ännu fler får jag av de fansen som kommer fram. Det känns verkligen som om jag har varit blind i dessa två åren som gått. Jag har känt mig så himla ensam medan sanningen har varit att jag har varit omringad av flera tusen personer som har velat stötta mig. Men nu har jag äntligen lyckats öppna ögonen. Det är några hundra personer här idag och nästan varje person sa något stöttande till mig. Det känns bra att veta att jag är backad av så många personer. Samtidigt som jag är väldigt glad över detta kan jag inte hjälpa att vara lite smått ledsen. Att jag inte har märkt detta tidigare tycker jag är ganska jobbigt.

Efter ungefär två timmars signering och sedan en halvtimma att komma hem ordentligt är jag äntligen hemma igen. Eller äntligen och äntligen, jag har verkligen haft det hur kul som helst idag. Tre fyllda Ikeakassar fick jag med mig med massa fansaker i. De är verkligen för otroliga våra fans. Jag är så lycklig nu att det känns precis som om jag svävar på moln.

Jag plockar fram min Wilma-bok och en penna för att skriva ner ännu ett brev till Wilma.

Hej hjärtat,

Spelningen gick hur bra som helst och jag är verkligen överlycklig nu! Jag har äntligen börjat öppna ögonen lite. Jag ska klara av saknaden av dig, för min skull, för din skull och för mina vänners skull. Men en sak kan du vara säker på, jag kommer aldrig sluta att älska dig.

// Din Omar

//

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli superglad ifall ni skulle vilja rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att skriva :)

Kram