Wilmas perspektiv
När jag tittar mot Omar ligger han sovandes i sin säng. Han ser så avslappnad och fridfull ut. Åh vad jag saknar Omar, min Omar. Och åh vad jag har fått honom att må så dåligt. Eller ja, jag kan inte riktigt hjälpa det men jag mår såklart dåligt över det.
Min fina stackars lilla Omar...
Jag är dock väldigt glad att han har så fina vänner som han faktiskt har plus att han har hittat någon som älskar honom lika mycket som jag gjorde. För han förtjänar att vara älskad.
Jag rör mig närmre honom och smeker hans kind försiktigt. Han rycker till lite och slår sedan upp sina ögon. För första gången någonsin känns det precis som om han faktiskt kan se mig. Precis som om han vet att jag är i samma rum som honom och att han kan se mig.
"W-wilma?" stammar han nervöst fram och jag ler mot honom. Han sätter sig upp i sängen med ryggen mot sänggaveln och jag nickar på huvudet.
Jag kan se hur en tår börjar rinna ler längs hans kind och jag kan inte heller låta bli att fälla en tår. Jag saknar att få krama om honom. Jag saknar att få hålla honom i min famn. Jag saknar att få kyssa honom. Jag saknar att få titta på film med honom. Jag saknar precis allt med honom.
"Jag saknar dig" säger han och jag ler ledsamt mot honom. Jag kan inte använda ord, för jag tror inte att han skulle kunna höra vad jag säger så jag tecknar istället ett hjärta med mina händer. Min fina Omar.
***
"Är du redo älskling?" frågar Johanna och jag suckar. "Jag antar det". Jag och Johanna står vid Wilmas absoluta favoritplats. Jag har kommit fram till att jag verkligen måste släppa henne nu, inte helt och hållet men på de plan som fortfarande skaver inombords.
Och av den anledningen har jag bestämt mig för att vi ska gå ut på bryggan och kasta ut min brevbok till Wilma i havet. För havet var hennes absoluta favoritplats att vara vid.
Johanna håller sin hand om min midja och kramar om mig hårt. Jag håller hårt om boken. Det känns så skumt, så otroligt skumt.
"Hejdå Wilma, jag älskar dig och kommer aldrig att glömma dig" säger jag och tar sats innan jag sedan kastar ut boken långt ut i havet...
the end
YOU ARE READING
LIVET EFTER DIG | OR
FanfictionHon är en ängel uppe i himlen och han är en ängel nere på jorden. trots avståndet kan han inte släppa henne. För det går inte att släppa någon som man en gång älskat från djupet av sitt hjärta. Hjärtat som nu är splittrat i tusen bitar. Kommer det...
