LIVET EFTER DIG | OR

9. Uppdraget

Omars perspektiv

"Har ni långt kvar?" frågar jag min mamma i telefonen. 

En av killarna, har för mig att det var Felix, hade kontaktat min mamma och låtsaspappa efter gårdagens besök på kyrkogården. De börjar bli riktigt oroliga för mig trots att jag har berättat för dem att det börjar kännas en aning bättre. Jag är såklart glad över att de bryr sig om mig så pass mycket men det känns nästan som om jag ej får leva mitt eget liv utan att de ska övervaka mig. Jag förstår ju såklart att de bryr sig om mig och gör detta för mitt eget bästa men jag vet inte, ibland blir det bara irriterande. 

"Vi är påväg Omar" svarar mamma från andra sidan luren. Jag går runt i min lägenhet medan jag pratar med mamma. En sak är säker, jag måste hinna städa upp här inne innan de kommer hit, annars lär det inte bli så himla kul för mig. Det ligger slängda kläder lite här och var och andra småprylar som ej ligger på sina platser. Disken står ej i diskmaskinen och det står grytor på spisen. 

Man kan väl säga att jag ej var så tänd på att fixa köket igår när vi kom hem från kyrkogården. Det enda jag ville göra var att gå och lägga mig direkt, vilket jag också gjorde. 

"Okej, men skynda er, vi ses sen"

"Yes, hejdå" säger hon och jag lägger på samtalet. Okej, nu gäller det för mig att jobba fort. Jag lägger ner min mobil på skrivbordet i sovrummet och rusar sedan in till köket för att rensa upp efter mig. Jag ställer in använda tallrikar, bestick och glas i diskmaskinen och sätter sedan igång den när den är fylld. Därefter tar jag fram disktrasan och torkar av köksbordet och diskbänken. Grytorna på spisen diskar jag för hand och ställer sedan tillbaka de i grytskåpet där de ska stå. 

När köket ser bra ut rusar jag runt i den övriga lägenheten för att plocka upp allt som ligger på fel plats. Jag plockar upp en hög med kläder i min famn och går in med det till garderoben i sovrummet. Jag lägger in kläderna en efter en på sina platser i garderoben. Jag önskar så att jag fixade med detta igår så att jag ej hade behövt stressa. 

Mitt i allt rensande plingar min mobil till. Jag lägger de resterande kläderna på sängen och går fram till mobilen. Från den upplysta mobilskärmen ser jag att det är ett sms från Linn. Jag låser upp mobilen och går in på vår sms-konversation. Det är något med att hon smsar mig på min lediga dag som oroar mig lite. 

Linn;
Hej Omar, hoppas allt är bra med dig! Imorgon kommer det en ny tjej till dansstudion och jag vill gärna att du visar henne runt där och får henne att känna sig välkommen. Det kan kanske få dig på bättre humör? Jag vill verkligen att du genomför detta och gör det bra så gör mig ej besviken! Hon kommer till studion 10.00 imorgon so you better be there then!
Kramar,
Linn. 

Jag läser smset minst två gånger innan jag sedan skickar iväg ett svar till henne. Jag måste erkänna att jag blev lite smått sur. Jag har ju somsagt lediga dagar nu och då vill jag ej jobba. 

Omar;
Hejhej! Aa okej det kan jag väl fixa. Mina föräldrar kommer egentligen till mig idag och ska stanna i några dagar men det går väl att fixa. 
Kram

Jag lägger ner min mobil igen med en suck. Dessa dagarna, som faktiskt är bandets days off, hade jag gärna spenderat med mina föräldrar. I och med att jag har flyttat från Åsa till Stockholm så träffar jag inte dem så ofta längre som jag gjorde förr. Därför vill jag kunna spendera all den tid jag kan med dem men jag antar att vi får lösa det på något sätt. 

Jag undrar vem dendär nya tjejen kan vara. Hoppas att hon är schysst så det är värt för mig att dra dit och visa henne runt. Det blir bara tråkigt om hon beter sig som en bitch eller något liknande. 

Jag lägger in de sista kläderna i garderoben och blir klar precis innan det ringer på dörren. Ett stort leende sprider sig över mina läppar och jag stänger igen garderobsdörrarna försiktigt. Jag småjoggar ut till ytterdörren och låser upp den. Direkt när jag får syn på mamma flyger jag upp i hennes famn. "Hej på dig med" säger hon och småskrattar. När jag har kramat färdigt henne flyger jag även upp i min låtsaspappas famn. "Åh vad jag har saknat er" säger jag och backar in i lägenheten så att de kan komma  in ordentligt. 

"Vi har saknat dig med Omar, massor" säger mamma och de börjar ta av sig sina ytterkläder. "Så fint du har det, jag trodde aldrig du skulle kunna hålla en sånhär ordning" säger pappa samtidigt som vi går runt i lägenheten. Jag ler stort och nöjt, de har ju ingen aning om hur det såg ut bara för en halvtimma sedan. 

"Jag hatar att behöva säga detta men jag fick nyss ett sms från Linn och jag måste visa en ny tjej runt på dansstudion imorgon" säger jag och suckar. Vi sätter oss ner i vardagsrumssoffan. "Det är okej Omar, jag och din pappa kan ju ha en mysdag i Stockholm medan du är iväg och senare på kvällen kan vi kanske se på film eller något?" föreslår hon och ler mot mig. Jag nickar med ett leende på läpparna. 

"Hur länge är du iväg tror du?" frågar pappa och jag rycker på axlarna. "Ingen aning, Linn gav mig inte så djupa instruktioner" säger jag och de nickar. 

"Jag är verkligen så glad över att ni kunde komma" säger jag efter en stund av tystnad. "Men Omar, det är klart att vi kommer upp till vår lilla älskling" säger mamma och jag ler mot henne. 

//
hej finisar,
nu kommer det äntligen börja hända lite i denna boken som möjligtvis kan vara kopplat till that girl ;) Hoppas att ni tyckte om kapitlet! Har ni fått sommarlov ännu? Jag får lov den 14:e vilket är lite drygt hahah. 

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli superglad ifall ni skulle vilja rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att skriva :)

kram