Jag vet hur det känns när krossade hjärtan ska lagas - Dante

Dö...

Hejsan! Det är såhär att denna är otroligt känslig eller vad man nu ska säga, just denna del innehåller en hel del fruktansvärda saker. Så om du är känslig skulle jag inte rekommendera att läsa detta...
trigger varning eller va fuck alla skriver hehe

Det känns som om denna decembernatt är den sista, det känns även som om jag ska dö... Gå i tussen bitar här och nu.
Han fattar inte ens att han sårar och det är det som är problemet. Han har verkligen sagt att han älskar mig och även fått mig älska honom, sen ligger han men en tjej som inte är jag, EN fucking brud som inte är jag.
Jag skäms över att jag bara rusa ut urhuset när han berätta allt, jag sprang till och med in i hans mamma i hallen, hon skulle hämta en väska och sen dra iväg till sin syster, för jag och Dante skulle få vara ensamma.

Jag springer nästan från gatan där killen som är den enda som någonsin fått mig att älska bor, jag sparkar på den svarta stenen som ligger framför mina fötter. Stenen flyttas längre in i mörket precis som jag, jag flyttas längre från det enda ljus som jag någonsin haft. Den enda fucking människan som fått mig må lite bra ens!
Jag kollar upp mot Dantes fönster och där står han, bredvid hans står hans fula Ikea lampa lyser starkt i fönstret och gör så hela gatan lyses upp.
Jag vänder blicken och min underläpp börjar darra helt okontrollerat och mina tårar sprutar, jag kommer inte så jävla långt innan jag lägger mig ner på maken för att allt gör så fruktansvärt ont. Det är så sjukt sjukt sjukt ont. Jag tror jag behöver träffa en doktor typ, någon form av medicin.

Jag sväljer mina tårar och reser mig från gruset på vägen och fortsätter mot tunnelbanan, när jag väll kommer in bland folket känner jag hur jag skäms, jag skäms över mina svullna ögon och mitt smuts på byxorna. Jag biter mig i läppen och halvspringer mot tuben för att ta mig här ifrån.

Jag sitter på ett sätet helt ensam, det är inte en jävel i denna vagnen... Hela resan är det värsta jag varit med om, allt gjorde eller ja gör  så jävla ont... Verkligen!

"Älska aldrig... ÄLSKA aldrig...älska aldrig..."
orden ekar så det nästan skriker i mina öron. Jag orkar inte mer, jag känner mig som ett hjärta som vägrar sluta slå, som ett höstlov i vårens första flod... Som Balo aldrig vill lämna Mogli, som Romeo och Julia som alltid kommer älska varandra... som ja allt som hör ihop, men nu fattas jag mitt ljus. Jag ser inte ens i detta mörker.

Jag orkar inte mer, det är som om jag är fånge i en mörk cell, det är helt overkligto, det gör så jävla ont. Dante var stjärnan som jag alltid kollade på... För det var alltid mörkt, han var den enda som fick min värd att lysa, lysa så jag ser... Ser allt!

Jag torkar tårarna längs kinden. Hela min underläpp drar, hela min hand skakar. Jag fattar inte hur detta kunde hända mig, jag har lovat mig själv att aldrig någonsin bli kär, vad går jag och gör? Blir döttsförälskad det första jag gör...

Han kommer glömma mig, precis isom alla andra, om tre månader kommer han aldrig ens komma ihåg att han sett mig, att han kysst mig, alla nätter som han fängslat mig...

Jag kommer lätt sakna allt, alla löften, alla skrattande nätter, alla tårar, alla kyssar, alla, alla, alla... Jag kommer lätt sakna allt med dig, alla platser som är våra. Det kommer aldrig bli vi igen.

Jag kommer riktigt snabbt hem, tar bara några minuter. Så fort jag kommer innanför lägenhet drar jag av mig mina jeans, sen lägger jag mig i sängen.

Jag trycker in min kod för att se om Dante skrivit något.. Någon form av förlåt... Någon form av förklaring.

Dante 22:24
Enya... Sorry verkligen, vet att jag varit en idiot och vill inte såra mer liksom. Tror det är bäst att vi slutar så här... Förlåt

Jag slutar andas, jag klarar inte mer, jag klarar inte mer, jag läser om och om igen... FÖRLÅT?
Jag hatar honom... Jag hatar honom över allt i hela värden... Det känns som om jag ska spy, jag har aldrig känt så här någonsin... Aldrig

Enya 22:27
Dante älskar du mig inte längre ?

Dante 22:33
Enya Förlåt... Men jag älskar någon annan.

Jag sluter ögonen och lägger mig tillbacks i sängen, sängen där för bara två dagar sen vi låg, vi låg här nakna och snacka om hur fina och hur jävla mycket vi älska varandra... Vad eller ja hur fan tänker han?
Mina tårar sprutar ner från ögonen och det bränns... Det bränns, mina tårar bränns.... Dom är som brinnande kol, som sakta fräter bor mina kinder.

Jag reser mig upp och går ut till köket, tar fram den största kökskniven jag kan hitta, drar snabbt ett stäck över armen, det känns inte ens, jag tror smärtan är för stor inuti just nu, blodet som rinner från armen bladas snabbt med tårarna som faller ner.
Jag börjar snabbt skära längre upp från handleden, men hur många gången jag än försöker känns det inte.

Jag har så jävla ont inuti istället så det funkar inte, det funkar inte att känna smärta utan på kroppen. Jag behöver smärtan för att placera den smärtan inuti.

"Jag älskar en annan... Jag älskar en annan... Jag älskar en annan...." Dantes röst i mitt huvud ekar, det ekar så jävla högt. Och rösten vägrar sluta skrika.
Jag trycker kniven djupare ner i armen. Jag vill bara att all hud ska försvinna, all äcklig jävla hud han har rört mig på. Jag tappar kniven och den faller sakta ner på golvet, mitt i blod pölen som har bildats också.
Jag känner hur allt börjar snurra och snart ligger även jag också på den jävla golvet, huvudet dunkar och smärtabn ökar nått otroligt, jag känner hur det börjar pulsera inuti huvudet.

Jag anstränger mig för att försöka stänga ögonen men det går knappt, jag har inte mycket kraft kvar.

"Ring ring." Signalen från mobilen ekar högt, jag orkar inte ställa mig upp, allt jag gör är att se mina tårar blandas med blodet från mina äckliga armar blandas.
Mina ögon sluts och jag försvinner...

Snälla snälla snälla gud Gör det nu, låt mig dö här och nu. Jag pallar inte med detta helvete längre.

_______________________________
Sååå vad tyckte ni? Vad tror ni nu händer haha, men jaja. Ehm som vissa kanske inte fatta får man inte liksom ett kapitel när hon kommer till Dante och han berättar. Ja ni är smarta. Klart ni fattar!

Tack för ni läser.. puss på er