Jag vet hur det känns när krossade hjärtan ska lagas - Dante

Dö.. Del 2 - Dante

Den där jävla Enya svarar inte på luren, jag vill bara kolla att hon är okej, trots att jag älskar Emely, bryr jag mig fortfarande nått sjukt mycke om Enya, jag bryr mig nått så otroligt mycket om Enya, jag vill inte såra henne mer, därför jag berätta det som jag gjorde. Hon är ju en person jag tror att jag kanske alltid kommer älska på något sätt, och om något skulle hända henne skulle jag aldrig kunna förlåta mig.

Jag testar ringa en gång till, men detta är helt seriöst 43 gången, varför bryr jag mig ens så mycke? Jag fattar att hon inte vill svara, jag har verkningen varit en idiot, men jag vill inte vara den största idioten här i värden, tänk om hon inte kommit hem liksom.

"Denna abonnenten du..." Börjar telefon svararen, jag klickar frustrerat, alla möjliga sinarion börjar spelas upp i mitt huvud, hur hon ligger medvetslös i ett dike, eller hur nån snubbe tvingat in henne i hans bil... Oh shit Dante skärp dig!

Jag ger upp att ringa efter, jag enbart konstant ringt i 30 minuter, jag går ut i hallen, och börjar rota i min jackficka. Yes jag håller upp de ljusrosa nyckelbandet, jag kvar hennes nyckel, hon kanske inte kommit hem, jag måste åka och kolla så hon är hemma, annars får jag ut och leta eller något. Jag vet inte varför men jag har nån jävligt skum känsla i hela kroppen, varför har jag inte nån jävla aning om.

Jag smäller igen lägenhetsdörren och halvspringer över parkeringen ut till morsans silvriga BMWn, fan vad jag hoppas Enya är okej, hon kanske är fett leden, eller död, va gör jag då? Fan. Jag skiter i de.. eller nej, varför ska jag va så jävla självisk, hon kanske behöver snacka me mig, Eller så behöver jag hitta honom.

Jag kör så snabbt jag kan från morsans lägenhet i Huddinge mot Kungsholmen, där mitt nuvarande ex bor, mörkret ligger som en obehaglig dimma över Stockholms gator, allt känns obehagligt.

                                   ———

Jag står utanför hennes port och tvekar igen, ska jag verkligen gå upp? Hon kanske inte ens vill ha mig där, men riskerna om att hon inte är där är större än att hon blir as arg när hon ser mig.

Jag slår sakta in portkoden 5622, jag rycker upp den tunga portdörren, men precis när jag tar första steget in i den mörka trappuppgången, känner jag hur klumpen av ångest bildas i magen, morsan har alltid sagt att jag har något av sätesinne, men jag tror inte ett jävla skir om de, jag får väl bara ångest över vad jag gjort. Jag har verkligen varit en riktig dick mot denna vackra flickan..

Sen går snabbt upp för dom långa gröna stentrapporna som tar mig upp ditt flickan jag älskar.. Nej fan, hur tänker jag, som tar mig upp till mitt ex nu då. Varför är det så svårt att tänk att hon inte är min längre, och att jag inte är hennes? Jag fattar inte, det var jag som gjorde slut, för bara nästan 2 timmar sen typ, och jag börjar redan ångra mitt keffa beslut, vem gör slut me värdnes finaste tjej, för att det ska bli lite mer spännande, men Enya är typ den mest spännande människa jag någonsin kommer träffa!

"Enya Goohs" står det på den lilla vita remsan utan på den stort på den mörkbruna dörren, jag plingar snabbt, men ingen öppnar. Jag plingar en gång till, och det känns som hela betong golvet vibrerar när jag tycker på ringknappen ännu e gång, hon kan inte ha kommit hem, eller? Fan fan fan...

När jag försöker stoppar in nyckeln i låset, märker jag hur hela min hand skakar mer än någonsin, det är som om min hand ska ramla av vilken sekund som helst, och kliver in i den mörka lägenheten, va fan har hon inte tänt för? Det är verkligen kolsvart I hela lägenheten, Hon kanske inte åkte hem ändå? Då måste jag ju ut och hitta henne!

Men innan jag vänder i dörren igen tänker jag efter, det kanske är bra om jag kollar i längdenheten så jag inte missar en gråtandes Enya i ett hörn.