Jag vet hur det känns när krossade hjärtan ska lagas - Dante

Del 7 - Dante

Jag ser henne springa fort ifrån mig, hennes stora jeansjacka flyger typ med vinden, jag bara står där. Bara står där som den största idiot i hela värden och ser efter flickan som vände hela min värd.

Jag kollar mig runt för att se så ingen såg, som tur är så finns det inte en enda människa ute vid denna tiden på gatan. Jag vänder och börjar gå mot festen igen, jag vill egentligen bara hem och tänka. Tänka på Enya... Det är så jävla konstigt, hon är otrevlig, kall, bitchig och ändå bland dom bästa människorna jag någonsin träffat.
Jag sparkar på stenen som ligger framför mina fötter, det börjar nästan bli mörkt, men såhär i maj blir det aldrig mörkt, det är nog det jag stör mig på mest med våren. För i mörkret finner man personer som lyser.

Jag brukar inbilla mig att vädret är personligt, att det är riktat mot mig, för att jag för en gångs skull ska hinna med detta livet! Alla blir så jävla kära och glada när det blir ljust! Jag tycker om mörket!

Jag slår snabbt in portkoden till Ludde och springer upp för trapporna, det kommer vara sånt jävla liv där uppe. Alla frågor om vem det psykfallet va, hon är inte ett psykfall utan bara speciell. Och hon vågar stå på sig, inte som andra tjejer.

När jag kommer in märker jag hur tryckt stämning det är, dom flesta har lämnat och Ludde, Camilo, Max, Julia, Noel, Axel, Victor, Diego och Nelly sitter i Luddes soffa helt ur festade. Jag ler svagt och sätter mig på golvet framför den ljusblåa soffan.

"Hej!" Mumlar jag och försöker se lite vad dom tänker, ibland önskar man ju att man var tankeläsare. Ludwig tittar på mig som om jag är helt störd.

"Va de hon där bruden du snacka om tidigare?" Hans ögon är riktigt stora och han ser allmänt dryg ut, jag nickar försiktigt och biter mig i läppen.

"Hon va ju as tung!" Hans ansiktsuttryck ändras till ett leende, alla börjar skratta lite, jag förstår verkligen inte ett shit? Hon slår ner en brud på festen, bråkar med han, och är sjukt tung?

"Va? Vadå tung?" Jag förstår verkligen noll och Luddes lilla skratt utbrister i ett as garv!

"Ja hon stod upp för sig själv, och dessutom är du sjukt jävla kär!" Förklarar Noel, jag blir as lack, jag är fan inte kär!

"Det är jag fan inte! Vadå kär?" Jag reser mig hastigt upp och känner bara hur allt kokar inom mig. Camilo får en rynka mellan ögonbrynen.

"Inte kär? Hoppas du driver! Du är ju dötts förälskad!" Det räcker och efter bara någon sekund är jag ute ur lägenheten, varför kan man inte bara få ha polare liksom? Eller va!