Jag vet hur det känns när krossade hjärtan ska lagas - Dante

Del 1... - Enya

Fyra månader senare
————————————

"Ska vi dansa?" Snubben med dom kristallblå ögonens röst hörs knappt pågrund av extremt höga ljudnivån, basen skakar nästan golvet.

"Jag dansar bara med snygga killar!" Sen tränger jag mig förbi honom, och försöker hitta fristad på klubben, men inte ens en stol finns ledig vid alla borden, jag orkar inte hoppa mer, har så jävla ont i mina fötter.

Jag går mot dörren som kan få mig komma ut till luften, kylan och från alla dansande idioter som ska leva som kungar för kvällen.
Men precis när jag tar tag i handtaget...

"Nu är det såhär att vi har ett par gäster som ska spela här ikväll! Välkomna upp hov1!" När han säger de sista ordet brusar de i micken för han skriker så högt, jag stelnar till och vänder... Jag går mot den lilla så kallade scenen men ställer mig ganska långt bak, alla som är på denna lilla klubb har ställt sig runt den så kallade scenen.

Jag kommer få se Dante, jag har inte sätt han alls under dessa här fyra månaderna, som känns som fyra år, allt har varit så mörkt utan honom, så jävla mörkt... Jag har inte haft kontakt med någon alls nästan mer än dom jag lärt känna på senaste. Jag älskar nog fortfarande Dante... Men han älskar inte mig, ingen älskar mig. Minna snacka om att hov1 släppte nytt album för några veckor sen, men jag har inte vågat lyssna... Tänk om han har skrivit en låt om hur hemskt allt va, eller ännu värre inte skrivit något alls, och jag hade nog verkligen gått sönder totalt isåfall...

"Hovah!" Skriker killen son står vid mixern, sen kommer dom, först Ludwig han jag bråka men på den festen, sen kommer nån lång snubbe men sjukt långt hår... Sen kommer han Dante, Dante Lindhe.... Hela jag blir helt förtrollad känns det som, han skrattar åt Ludwig o han långa snubbe för dom kör nån fuldans.

"Är ni me eller? Vet ni vilka dom där töntarna hov1 är eller?" Skriker Blondie... Publiken svarar med ett extremt "JAA!" Alla skriker förutom jag, jag bara står där och tittar på honom, han är så jävla fin.

"vi vill inte ta farväl ikväll så vi ska följa er på vägen hem..." Skriker Ludwig, sen börjar spelningen.

Jag står där kanske i tjugo minuter kanske, sen kör dom sex... Jag vet inte varför men det känns som varje ord är vi... Jag och Dante, men antagligen handlar de väl om bruden efter han och jag.

"Ey kan du hänga me ut på en cigg?" Killen som ryckte i min axel går mot entrédörren, jag slänger en sista blick på Dante, sen följer jag efter killen me de korta svarta håret.
Jag kommer ut strax efter honom, han står lutad mot väggen med en cigg mellan läpparna.

"Vill du ha?" Jag nickar till svar och tar snabbt emot en, han studerar mig verkligen från topp till tå.

"Enya va?" Jag stelnar till, hur fuck vet han vad jag heter? Jag nickar förvirrat till svar.

"Jag e Camilo, Dantes kompis." Jag biter mig svagt i läppen och nickar sakta, Dante har asså snackat om mig... Det känns faktiskt lite bättre nu, som om han faktiskt bryr sig om mig.

"Aha Ehm ja vi hängde ju en del för nårra månader sen." Är allt jag får fram på skakiga ord.

"Kan du inte snacka med honom efter spelningen?" Hans ord låter riktigt snälla, det ser ut som han får ut något av de han vill säga.

"Nja... asså.." börjar jag men han avbryter mig snabbt.

"Han har mått kast de senaste månaderna.. Han älskar liksom dig, har du hört hans verser om dig eller?" Jag skakar på huvet till svar, jag skäms lite, jag skäms över att jag gjort så Dante mår skit, jag skäms över att jag inte lyssnat på någon av låtarna... Jag skäms så jävla mycket.

"Men du måste iallafall snacka me honom!" Camilo tar upp sin mobil för att kolla klockan tror jag. "Dom slutar om fem min isch! Vi går in så länge!" Sen drar han med mig in i lokalen igen.

"Men asså du!" Protesterar jag, men han lyssnar inte direkt och drar mig bara längre in, tillslut står vi i någon form av rum fullt med cider burkar och soffor.
Han sätter sig snabbt i den största röda soffan, jag följer efter och står mig ner bredvid.

Det går inte mer än tre minuter kanske innan vi hör hur röster börjar höras utanför dörren, jag känner hur pulsen ökar, snabbare och snabbare. Jag har aldrig varit så här nervös.

Handtaget drar ner och in kommer en blöt Dante, sen efter honom kommer dom andra som va på scenen. Hans blick är på Ludwig, han går baklänges in i rummet. Men efter några sekunder vänder han sig om.
Jag ser hur hela han frys till is, precis som jag gjorde innan.

"Hej." Får jag försiktigt ut från min mun, jag känner hur handsvetten börjar komma, fy fan vilken skev situation, jag sitter i en loge till mitt ex eller va fan man ska kalla han, och han har liksom inte ens bett mig komma? Fy fan vilken sits du suttit dig i Enya!

"Hej!" Hans blick ser inte glad ut utan mer förvirrad, vem ska jag döma jag ser väll inte heller speciellt glad ut om man ska vara sån.

"Ni ska nog snacka!" Ludwig reser på sig och resten av människorna försvinner ut ur de lilla rummet som är så kallat backstage, han sätter sig försiktigt bredvid mig i soffan.

"Hur... Eller ja... Ehm." Säger han på skakiga ord, hans ben börjar skaka okontrollerat precis så det alltid gör när han är nervös.

Jag lägger försiktigt handen över hans ben för att det ska skuta skaka. Han kollar försiktigt upp på mig, sen ler han svagt.