Jag vet hur det känns när krossade hjärtan ska lagas - Dante

Del 2 - Dante

Efter en extremt stel stämning i logen eller vad fan man ska kalla de, bestämde jag och Enya oss för att dra ut från klubben, det blev så jävla spänt där inne.

Nu går vi bara något kvarter bortåt från klubben där alla är, Enya går ungefär en meter framför mig, båda är lite halv berusade, inte bara av alkohol utan även på drömmen om oss! Jag är iallafall berusad på en dröm, en dröm om oss två!

"Vart ska vi dra?" Hon vänder sig mot mig mitt i meningen, jag tar tag i hennes hand och går med snabbare steg bort från gamla stan.

Jag fortsätta hålla hennes hand för jag känner mig lugn då, hon är fan bättre än knark alltså. Bara att man inte blir så jävla psykiskt instabil dagen efter! Jag kollar runt oss och ser Eriks tarueringsstudie, jag vänder mig om henne ännu en gång.

"Ska vi kolla om vi kan? Ja..." Börjar jag men hinner inte ens säga klart meningen innan hon trycker på porttelefonen, vi ser ju hur lampan fortfarande är tänd!

"Vem?" Hör vi hur en halvfull Erik säger på den skrovliga rösten som kommer ut från porttelefonen.

"Enya!" Svara hon enkelt och dörren låsas upp, hur fan känner hon Erik? Fy fan va skevt. Hon går med snabba steg in i lokalen tills vi ser Diego, Max, Benjamin och Erik sitta på olika stolar med varsin ölburk i handen.

"Är Dante också me! Fy fan va roligt!" Erik kramar om oss båda snabbt, jag skrattar svagt åt hans pinsamma betedde. Han är så jävla full asså.

"Jag vill gadda mig!" Enya låter bestämd på rösten och hon lägger sig på britsen eller va fan de heter, alla börjar skratta åt henne, men hennes blick är fortfarande helt serös.

"Vad ska du ha då?" Erik låter lite kaxig nästan, han är väl inte van med att brudar är bestämda.

"Ehm ett D!" Hon ler extra mot mig efter hon sagt dom orden, jag känner hur varm jag blir i hela kroppen, hon ska alltså helt ärligt tatuera in ett d på sin kropp, ett d för mig..

"Men då ska jag ha ett E!" Säger jag bestämt, det går inte mer en kanske en halvtimme innan både jag och Enya har varsin bokstav på kroppen, hon har d'et vid fotknölen, och jag har E'et i hjärtat jag har över bröstet.

"Oj är ni nått? Men asså fett gulliga ju!" Erik kramar om oss ännu en gång, och båda brister ut i as garv, va fan är det för fel på han?

Efter vi gaddat oss går vi vidare, älskar hur jävla sjukt spontana vi är tillsammans, verkligen! Vi går längre in mot mörkret i Stockholms natten tillsammans, denna kalla aprilnatt kan aldrig döda oss!

"Du ska vi sätta oss?" Jag nickar till svar och slår mig ner på bänken som Enya nickat mot när hon ställde frågan, hon sätter sig snabbt nära mig. Jag lägger min ena hand bakom hennes rygg. Månen dansar runt oss, jag tror hon också tittar på den.

"Asså du! Sorry för ja... Sist." Mumlar hon fram på skakiga ord, det är fan ganska sjukt ändå för kanske ett halv år sen, satt vi två i en jävla busskur och visste inte ett piss om vad de skulle bli av oss två.

"Det är inget att be om förlåtelse för... Jag har empati vet du!" Vi skrattar svagt, sen böjer hon sig fram och våra läppar möts snabbt, fy fan vad jag bara väntat på detta, fy fan vad jag bara längtat efter just det här!

______________________________
Asså detta är lätt det mest oklara kapitlet som existerar... Hehe meenn