Jag vet hur det känns när krossade hjärtan ska lagas - Dante

Del 6 - Enya

1 vecka senare

"Ursäkta vart har ni den frysta kycklingen?" Killen med den vita skjortan med det stora Ica märket över hela ryggen, han ler sådär överdrivet mot mig.

"Ja absolut följ med mig!" Han fortsätter längre in i gången, det tar bara några sekunder innan vi är framme vid kycklingen.

"Så precis här är det!" Han pekar ner på frysdisken. Jag nickar och öppnar den iskalla lådan eller vad man ska säga, efter jag tagit kyckling, kollar jag upp på den mörkhåriga killen som står kvar.

"Tack?" Jag vänder mig förvirrat om och är påg att gå, men just då lägger han sina händer runt min midja. Jag förstår verkligen inte alls.

"Jag tycker du är ganska söt." Viskar han i mitt öra, jag ryser för jag blir så jävla äcklad. Jag vänder mig om mot honom, går lite närmare och så jag kan viska.

"Jävla äckel!" Skriker jag, sen vänder jag snabbt kastar påsen med den frysta kycklingen på golvet, så den går sönder och går med sabba steg ut ur Icabutiken. Sista gången jag handla här, jag spottar ur all min ilska under hela vägen hem.
När jag kommer in i min smutisga lägenhet skriker jag rätt ut, jag har svårt att ta hand om min ilska, det har jag verkligen. Jag är ju inte direkt trevligt.

"Pling!"
Jag lyfter upp min mobil ur mig stora jeansjacka, Dante står det stort på displayen.

Dante 16:32
Duuuu vi ska ha fest ikväll för vi släpper gråzon ! Kan inte du komma? PLEASE

Enya 16:33
Vart? När?

Dante 16:35
Hos Ludde kronstrand , Skånegatan 6 på Kungsholmen! Tid kom typ 20

Enya 16:35
Kommer!

Jag stänger ner mobilen och suckar, om tre och en halv timme ska jag vara på Kungsholmen, hos någon Ludde? Jag slänger blicken i spegeln och suckar, hur fan ser jag ut ens?
Jag hoppar snabbt in i duschen, sminkar mig och försöker hitta något att ha på mig. Det slutar med att jag tar på mig en röd topp och svarta byxor.

20:32 är klockan när jag sitter på tunnelbanan mot Kungsholmen, jag glömde mina hörlurar hemma och känner för tillfället att jag vill dö, jag känner verkligen bara Dante där och ingen annan... Efter några minuter går jag snabbt av tuben och åker upp för rulltrapporna. Egentligen vill jag nog inte ens dit, liksom vad ska jag göra där? Snacka med en full Dante som dessutom alla andra tjejer i nittonårsåldern också vill snacka med, nej fyfan.

Det tar inte långtid innan jag är utanför ett stort längdenhetshus, i just det lägenhetshuset bor en vis Ludwig, dessutom är en vis Dante som jag kanske börjar tycka om är i den där lägenhet.
Jag rycker i den stora portdörren, fan det är kod. Såklart! Jag börjar stampa på stället och kollar runt mig, varför finns ingen porttelefon? Vad gör jag nu? Ska jag ringa Dante kanske?
Jag drar upp min spruckna iPhone och letar upp Dantes namn bland alla kontakterna.

"Signaler!"
Jag biter mig i läppen och känner mig riktigt jävla dum, jag orkar inte ens gå? Ska jag dra eller?

"Aha tja Dante!" Mumlar en bekant röst, som nästan direkt får mig att le.

"Portkoden?" Säger jag snabbt, det är nästan allt jag vågar säga. Jag vill liksom inte vara jobbig och förklara att jag är utanför.

"1583! Är du här redan?" Börjar han men jag lägger på och trycker in koden. Direkt när jag kommer in i trapphuset känner jag doften, doften av den obekväma stämningen jag avskyr... Egentligen har jag inte svårt att lära känna människor och få folk att börja tycka om mig, men det är svårt att få folk att stanna hos mig, för det händer aldrig. Folk tröttnar och det är därför jag aldrig färster mig vid en annan männsika.

Lita bara på dig själv, är allt mitt huvud upp spelas i mitt huvud hela tiden. Som om det är hack i skivan som alltid spelas i stereon.

Mina fötter springer upp för kanske fyra trappor innan jag ser "L kronstrand!" Stå på dörren. Destum hörs musik och glada skrik. Jag öppnar dörren försiktigt och känner direkt hur jobbigt det blir, massvis med folk och skrik. Jag sväljer hårt och sätter tårarna som är påväg att börja rinna i halsen. Jag måste ha en joint eller nått starkt typ en gång!

"Ey vem e du?" Jag vänder mig mot killen som precis tagit ett hårt tag i min axel så jag flög mot honom typ. Jag blir så jävla irriterad på just sånna männsikor.

"Va fan drar du i mig för?" Skriker jag för att överrösta musiken. Killen med det mörka korta hårt som har ögon som går i kors för han är så full, börjar se svart känns det som.

"Du är i min fucking lägenhet! Här är bara folk jag KÄNNER bjudna! Och jag undrar vem fuck du är!" Skriker han högre och går mot mig. Jag fnyser mot honom.

"ser de ut som jag bryr mig om du bor här eller? Du ska fan inte dra i mig för de!" Jag går närmare honom och knuffar till honom när jag säger de sista. Han ljusblåa ögon blir verkligen svarta, han ser så fucking arg ut.

"Enya!" Hör jag en röst bakom mig skrika och jag vänder mig mot alla som verkligen står runt oss. Kanske inte så konstigt efter som vi skrek, jag ser Dante halvspringa mot oss, han lägger en lugnande hand över mina axlar.

"Ludde, Ehm ja detta är bruden jag snacka om innan!" Ludwigs ögon förnedras snabbt, han ser direkt snällare ut, men det är väll bara för Dante är här egentligen.

"Sorry tja! Ludde!" Han sträcker fram handen, jag kollar äcklat mot honom och vänder snabbt, han ska fan inte tro att han kan göra så ändå!
Jag går mot hallen och sliter upp dörren, jag är så fucking arg! När jag får upp dörren ser jag två blonda brudar med brösten upp i hackan, som antagligen är påväg in till dom andra.

"Vem e du?" Säger den ena som är lite snyggare än den andra, jag himlar med ögonen och försöker trycka mig förbi.

"Vem e du sa jag!" Upprepar hon ännu en gång och knuffar mig så jag åker rätt in i betongväggen. Jag kollar mot dörren som står på glänt och ser hur Dante är påväg ut mot mig.

"Rör mig en gång till så kommer du åka med huvet före ner från trappan!" Mina ord låter verkligen mörka, den andra Blondie kommer närmare mig och viftar lite med sina långa ögonfransar som hon ser ut som en ko med.

"Vad skulle du göra sa du?" Hennes ord får mig att koka, jag hatar brudar som henne! Jag tar min knytnäve och slår allt vad jag kan rätt på hennes näsa, jag känner hur Dantes hand ännu en gång läggs på min axel.

"Enya kom vi drar!" Hör jag svagt men jag är redan påväg ner från trapporna, jag hör hur Dantes steg är strax bakom mig. Jag sliter upp port dörren och börjar nästan springa, jag vill inte att Dante ska vara med mig nu, jag orkar inte liksom, jag behöver slå i någonting.

"Snälla Enya, vad hände egentligen!" Hör jag hur han ropar efter mig, men jag vill bara bort, jag springer inte längre utan går så fort jag kan. Men han är tydligen lite snabbare han tar tag i min handled och jag vänds hastigt.

"Men kan du inte bara låta mig va?" Jag sliter ifrån handen och springer, jag försöker springa från allt. Jag är så jävla rädd, så jävla rädd att bli kär i Dante....