Värt att Riskera

Iordning

Lördag morgnar är både bra och dåliga, i min åsikt iallafall. På ena sidan kan man ligga kvar i sängen så länge man vill. På andra är det jävligt svårt att somna om när man väl vaknat.

Just i denna stund försöker jag just det, somna om alltså. Jag vänder och vrider mig snabbt nog att det säkerligen ser ut som jag har ett epilepsi anfall, men det är något jag inte kan göra något åt.

Fuck. Fåglarna kvittrar och det är redan ljust ute. Jag tar min kudde och trycker den mot ansiktet och försöker kväva mig själv. Då svimmar jag och på så sätt får jag lite ro.

Det funkar inte.

"Helvetes kuk!" Skriker jag och kastar kudden mot mitt fönster men missar stort. Utanför rummet hör jag hur Maja springer in i köket.

"Mamma, Emmy svor!" Utbrister hon högt nog för att jag ska höra det. Jag stönar argt.

"Emmy vårda språket." Kommer mamma in och säger. Hon stänger inte ens dörren när hon går.

Jag stönar ännu högre och tar mig upp ur sängen för att stänga dörren. När jag kommer tillbaka till sängen tar jag upp mobilen och kollar vad klockan är. 07:38.

"VARFÖR MÅSTE ALLA I DEN HÄR FAMILJEN VARA SÅ HIMLA MORGONPIGGA???" Skriker jag och slår i väggen. Utanför min dörr hör jag Maja fnissa. "Släng dig i väggen Maja."

Jag ligger där, i en förvånansvärt skön position med rumpan rakt upp och armarna sträckta mellan benen, i flera timmar. Det känns som minuter i mitt trötta sinne men nästa gång jag tittar på mobilen är klockan halv tolv.

"Pappa, Maja och jag far till Farmor." Ropar Mamma och smäller igen dörren efter sig. Jag suckar djupt och drar långsamt av mig täcket.

Jag är faktiskt snäll egentligen... bara inte när jag är trött och nyss blivit väckt klockan halv åtta på en lördag.

Jag tar mig ur sängen och drar på mig en blå hoodie som jag oftast har när jag är trött på livet, vilket jag självklart är just nu. Ute i köket finns det kokta ägg klara sedan dom andra åt frukost (kl. 07:38 på morgonen!!??) och jag äter snabbt upp tre stycken.

Efter det går jag och borstar tänderna. Det är otroligt tyst nu när jag är ensam och fågel jävlarna äntligen slutat kvittra. Skönt.

Jag sätter mig i soffan. Vad kan man göra i sex timmar? Jag sätter på TV:n och klickar mig in på Netflix.

Jag klickar mig till the 100 (världens bästa show, hehe) och lutar mig tillbaka i soffan.

Tv-rummet är inget speciellt; det finns en soffa, en tv såklart, en öppen spis och ett gigantiskt fönster längst ena väggen. Tapetseringen är gredelin och mamma har envisats med att sätta upp en tavla med "familjeregler" på Engelska.

Mitt eget rum är faktiskt inte så olikt TV-rummet. Istället för en soffa så finns det en säng, en bokhylla stället för en TV och ljusgrå väggar, men placeringen är ganska lika.

Jag tar upp mobilen och går in på Snapchat. Linnea har skickar en snap. Jag öppnar den och får se en bild på henne med ett filter.

'Jag kommer till dig nu.' Står det i lila text på bilden. När jag klickat bort bilden så kollar jag när den skickades. Fyra minuter sedan. Det tar tio minuter att cykla från henne till mig. Shit. Jag har bara på mig en hoodie och har inte ens borstat håret.

Jag skyndar mig in på toan utan att stänga av tv:n.