Värt att Riskera

Ensam

Äntligen är det Fredag. Den ljuva känslan av komplett lugn sköljer över mig när jag kommer in genom dörren. Vi fick sluta tidigt eftersom svenska läraren var sjuk. Dessvärre hade det snöat när jag vaknade i morse och mamma vägrade låta mig ta moppen.

Ta det inte fel. Snö är nice och vintern är skitkul men det tar mycket längre tid att gå fram och tillbaka till skolan. Jag skulle kunna åka buss men det känns onödigt för en så kort sträcka.

Jag slänger mig på sängen och landar på rygg. Jag har lovat Linnea att vi ska bussen till UG ikväll men tills dess ska jag inte göra någonting förutom att  njuta.

Jag vänder mig så att jag ligger på mage och tar fram mobilen ur fickan. Linnea har skickat en Snap och jag öppnar den direkt.

"Har du sett Ylvas story?" Står det med regnbågsfärgad text och Linneas ansikte i bakgrunden. Jag klickar bort bilden och scrollar igenom mina kontakter tills jag hittar Ylva. Hon har lagt upp en bild på sina fötter med texten: "Alla välkomna på Halloweenfest hos mig på Onsdag". Jag går tillbaka in på Linneas chatt. 

"Vill du åka dit?" Skriver jag. Det tar inte många sekunder innan hon har svarat. 

"Jag vet inte, vi får se." Står det bara. Jag suckar, sedan stänger jag ner telefonen och stänger ögonen. Jag borde inte somna. Jag borde vara vaken och göra något... men det är skönare att somna.

*            *             *

"Emmy!" Maja slänger upp dörren och jag sätter mig rakt upp i sängen.  Jag stirrar förvånat på henne och hon skrattar till. "Det är middag." Säger hon och går ut ur rummet. Jag hoppar ur sängen. Att hon alltid ska vara så jobbig.

I köket står mamma vid spisen och pappa sitter vid sin telefon. 

"God morgon." Ler mamma sarkastiskt och tar upp sin stekspade för att vända en pannkaka. Jag sätter mig bara mittemot pappa vid bordet och gäspar stort.

"Du borde inte ha sovit på dagen, nu kommer du inte kunna sova ikväll." Säger pappa och släcker sin mobil. Samtidigt sätter sig Maja ner bredvid pappa."Men det kanske inte spelar så stor roll eftersom det är lov."

Det har han rätt i. Plus att jag behövde ladda upp inför en mest troligt livad kväll på UG. Mamma lägger den sista pannkakan på en tallrik som hon sedan sätter ner på bordet. Hon sätter sig bredvid mig och jag tar genast en pannkaka med min gaffel.

"Jag ska på UG ikväll." Säger jag. Mamma vänder blicken mot mig och ler.

"Där är du ofta..." Svarar hon och jag kan tydligt höra frågan som hon vill ställa. Jag himlar lite med ögonen, men hon verkar inte märka. Det gör dock pappa och skrattar tyst.

"Det är bara jag och Linnea, och ibland Ylva och Peter." Suckar jag och tar en tugga av min pannkaka. Mamma höjer på ena ögonbrynet och jag stirrar tyst på henne. 

"Jaså?" Invänder pappa. Det låter inte bra. "För senast Linnea sov över är jag helt säker på att jag hörde mer än ett namn." Jag kan känna mina kinder bli varma och låter huvudet falla som om jag är trött. 

"Det är bara kompisar." Säger jag med falsk självsäkerhet. Jag vet ju att dom bara är kompisar, men säger man något osäkert då det handlar om killar så tror föräldrar aldrig på en. "Men var ni vakna? Vi var ju supertysta!" Nja... supertysta är nog en överdrift men vi var åtminstone inte högljudda. Pappa håller nog med eftersom han kollar på mig med en blick som säger 'mmmhmmmm'.

Jag äter upp två pannkakor till och sedan ställer jag undan efter mig och går till mitt rum. Linnea knackar på dörren några minuter senare. 

*             *            *

"Okej, men du måste medge att han är het." Linnea stirrar på mig. Jag rynkar lite på näsan och hon sår förvånad ut. 

"Jag menar inte att inte ser bra ut, jag skulle bara inte använda ordet 'het' när jag pratar om honom..." jag pausar för dramatisk effekt och sätter mig lite längre ifrån henne på soffan. "Kanske möjligtvis 'söt'." Skrattar jag. Som jag trott försöker hon slå till mig men jag undviker lätt hennes hand.

"Jag bryr mig inte, jag gillar honom iallafall." Säger hon när hon satt sig tillbaka mot kuddarna. Det är inte många på UG idag. Det förvånade mig när vi kom dit. Vi stannade hemma hos mig i en timma innan det öppnade, men då gjorde vi typ ingenting. Sedan tog vi bussen hit.

"Det är huvudsaken." Säger jag med ett leende. "Han visade tydligt att han gillar dig också på lunchen idag, och igår, och i onsdags. Det är bra, man vill ju inte ha en kille som aldrig beter sig som han gillar en." Linnea nickar instämmande med aningen rödare kinder än för en sekund sedan.

Vi sitter i tystnad ett tag. Till slut tar jag upp telefonen och ser att jag har trettiofyra meddelanden på Snap. Idag verkar jag vara populär. Den första är från Ylva. Hon har skrivit: 'Är Felix och Linnea på G?' Jag suckar och skriver tillbaka att hon får fråga själv. Under det skriver jag: 'Hurså, är inte Peter tillfredsställande nog?'

Ylva tappade oskulden i sjuan. Alla fick på något sätt reda på det och hatade på henne för det. Men ingen hatade på Peter. Så är det i sjuan, ingen jämställdhet. Det var riktigt synd, men nu har alla glömt att dom 'gjorde det' tidigare än de flesta. 

"Jag tycker att vi far på Halloweenfesten ändå." Säger Linnea och avbryter mina tankar. Jag lägger undan telefonen och kollar på henne. 

"Okej," säger jag. Plötsligt får jag en liten klump i magen. Linnea har Felix. Ylva har Peter. Jag kanske inte söker kille men det skulle vara trevligt att inte ha ett så tragiskt kärleksliv...