Värt att Riskera

Linnea

Linnea drar mig in i sitt rum och slänger igen dörren. Vi blev avsläppta av Felix vid hennes hus bara några minuter tidigare. Jag sätter mig på sängen så fort hon släppt min arm.

"Du din lilla," skrattar hon mot mig och jag kollar på henne med en förvirrad blick. Jag ser säkert ut som ett frågetecken. "Jag vill ha detaljer och jag vill ha dom nu!" Hon sätter sig på en stol och stirrar på mig. 

"Vad menar du?" Frågar jag, men jag känner kinderna hettas upp en aning. Att jag så lätt rodnar! Det gör mig till världens sämsta lögnare, men jag tänker inte bara ge upp informationen som hon så gärna vill ha. Linnea himlar med ögonen och flyttar stolen närmare mig.

"Jag vet att du hångla upp Tobbe." Säger hon rakt ut och mina ögon vidgas. Sedan känner jag mig om halsen. Jag har inte på mig halsduken längre, jag tog av den utan att tänka på det. Hon visste säkert redan då jag bad om att få låna den, men nu när de lila märkena syns så visste hon att hon hade rätt. Jag kollar ner i marken.

"Kanske." Mumlar jag och hon kastar sig upp från hennes sittplats.

"Jag visste det!" Skriker hon och jag shushar henne. Klockan är nästan fem på morgnonen och det skulle vara så stelt om hennes föräldrar skulle vakna. "Du, jag lovar att alla där anade det, men att ingen visste säkert. Och sedan med till ynkliga 'Kan jag låna din halsduk', asså jag hade svårt för att inte dra dig därifrån och förhöra dig där och då." Jag skrattar lite åt det. Och jag som försökt vara någorlunda smidig.

"Ja, ja," Suckar jag, "men vi har inte pratat något mer om det, och jag vet inte vad han vill. Plus att du själv sagt att han är en player." Jag vet inte vad jag ska göra. Antingen är an genuin eller så är han inte det och jag vet inte hur jag ska få reda på vilken som är sann.

"Ja, det gjorde jag, och du ska vara försiktig." Hon sätter sig ner igen och kollar allvarligt på mig. "Men det betyder inte att du ska omöjliggöra ett förhållande. Dessutom så har vi bara känt honom i två veckor, och vi kan alltid ha fel." 

Kanske hon har rätt. Hon har iallafall definitivt rätt om att jag bara känt honom i två veckor, men jag vet som sagt inte om det är en bra eller dålig sak. Jag slänger mig bak på sängen och suckar. Att allting ska bli så jävla krångligt.

"Kom igen, Emmy." Linnea sätter sig på sängen och jag vrider huvudet mot henne. "Livet är inte så dåligt, och du kan inte förneka att han är het som lava." Jag skrattar och sätter mig upp.

"Nej, det kan jag inte." ler jag och tänker på hans mörka ögon, och rufsiga hår. "Och vältränad är han." Linnea nickar. Sedan sätter hoppar jag så att jag sitter mittemot henne och ler.

"Nu när vi har rett ut mitt kärlekstrassel så är det din tur." Hennes leende blir större och hon vet säkert vart jag vill komma med det här. "Berätta, hur går det framåt med Felix." Hennes kinder blir en ljus rosa färg och hon tar tag i en kudde som hon kramar hårt. 

"Asså, du kan inte ens förstå hur bra det går." Skrattar hon ner i kudden och jag ler. Hon förtjänar ett bra förhållande så som hon har längtat. Hon är lite som Caroline från 'The Vampire Diaries', inte för att jag har sett den, men det har hon har gjort, och själv sagt att hon känner sig som henne. "På kvällen efter Halloweenfesten så kom han hem hit och vi hånglade i typ en timma innan han åkte hem."

"Och dagen efter så kom han igen och vi låg bara och myste vid tv:n. Han är så snäll, vilket förvånade mig i början. Jag trodde att han skulle va en sådan där-" 

"-som Tobias." Fyller jag in, men hon skakar också på huvudet. 

"Nej, han verkar också snäll och mjuk, men han har ett hårt skal. Jag menar som en sådan där manipulativ jävel... Som Magnus!" Jag ryser nästan. Asså det är så jävla äckligt att han var tillsammans med en elev! Jag nickar förstående och hon fortsätter.

"Och han har lovat att skjutsa mig på vintern när moppen är avställd. Han har sagt att han kan skjutsa dig också, men om allting går perfekt enligt min planering så kommer du ha en egen chaufför vid det laget." Jag slår lekfullt på hennes axel. Det är likt hennes att planera andra människors förhållanden. Hon har säkert redan en plan för mitt bröllop.

"Jag hoppas verkligen att det här förhållandet håller," suckar hon och jag kramar om henne.

"Det klart det kommer! Du är den bästa människan som jag känner, och Felix verkar verkligen vilja ha dig." Jag lägger mig ner igen och kollar upp på henne. "Och även om det inte gör det så kommer det vara för det bästa och du kommer att hitta någon." 

"Han hade egentligen tänkt att komma nu efter grillningen." Säger hon och kliar sin nacke. Jag öppnar munnen men det kommer inte ut några ord. 

"Du skulle ha sagt något!" Utbrister jag till slut och hoppar ur sängen. "Nu har du fått svar på din fråga, så jag drar, och du ska ringa honom och be honom komma!" Jag ska inte stå i vägen för dom, och jag är ändå ganska trött. 

"Men-" 

"Inga men, vi ses på skolan på måndag." Säger jag snabbt och sedan går jag ut ur rummet. Hon kommer inte komma efter, det är jag säker på, så jag går till hallen och tar på mig mina kläder.