Efter lunchen kändes dagen gå snabbare. En lektion till och sedan får vi dra därifrån. Jag skjutsar hem Linnea före jag också åker hemåt.
På tisdag morgon vaknar jag med en extrem värk i magen. Självklart. Jag har ingen app för det men jag brukar få mens två dagar efter värken börjar.
Jag sätter mig försiktigt upp, bara för att falla tillbaka mot min kudde. Usch. Men jag måste till skolan, det spelar igen roll hur mycket ont jag har. Tobias måste få tillbaka sin tröja.
När jag kommit hem dagen innan så slängde jag den direkt i tvätten just för att han skulle få tillbaka den.
En minut senare kikar mamma in i rummet.
"Emmy? Du måste stiga upp nu om du ska hinna i tid." Säger hon mjukt och jag nickar. Försiktigt sätter jag mig upp igen och slänger benen över sängkanten. Jag stönar tyst när jag ställer mig upp. "Behöver du en värktablett, älskling?"
"Kan du fixa en?" Frågar jag och drar på mig ett par mjukisbyxor. Mamma nickar och stänger stänger dörren. Jag suckar tungt och sätter mig ner på sängen. Att det här skulle komma nu.
Jag tar på mig ett linne. Det ser lite ut som om jag har på mig en pyjamas men jag bryr mig inte; Linnea får säga vad hon vill.
Sakta tar jag mig mot köket. Det gör inte lika ont längre men det gör ju fortfarande ont. Jag drar ut en stol och sjunker ner i den. Mamma har lagt fram en Alvedon och ett glas vatten. Jag kastar in tabletten och sköljer snabbt ner den med vattnet.
"Morsning." Maja kommer glatt in och sätter sig på en stol. Hon är redan helt klar med sin morgon rutin och bläddrar mest troligt genom sin Instagram.
"Morgon." Muttrar jag och ställer mig för att göra frukost. Jag tar fram en burk grekisk yoghurt och häller upp det i en liten skål. Pappa kommer hastigt in i rummet med hans jobbarväska i handen.
"Okej, jag drar nu," säger han snabbt och pussar Maja på pannan. Mig klappar han bara på ryggen. "Älskar er." Sedan springer han ut i hallen och slänger igen dörren efter sig.
Jag pausar min frukost tillagning och kollar på Maja. Hon sitter helt inne i sin mobil.
"Du vet," säger jag men hon tittar inte upp. "När jag var din ålder hade jag ingen telefon."
"Först och främst," svarar hon trött. "Jo det hade du, mamma sa det när jag fick den här." Hon visar sin telefon för mig. "För det andra, du låter som en sån där gamling som tycker alla unga är lata."
Jag fnös och vände mig tillbaka till min frukost. Jag strör lite solrosfrön över yoghurten och sätter mig vid bordet igen. Maja lägger bort mobilen och ställer sig.
"Går du när jag sätter mig?" Frågar jag stöt. Maja ler.
"Ja." Säger hon kort. "Mamma ska skjutsa mig till skolan." Just då kommer Mamma in och ler.
"Vi ses efter skolan, älskling." Säger hon till mig och tar med sig Maja ut i hallen.
"Hejdå." Ropar jag och häller i mig en sked yoghurt. Jag får inget svar innan jag hör ytterdörren stängas. Jag äter upp frukosten och sedan går ut. Efter att jag låst dörren hoppar jag på moppen och kör mot Linneas område.
* * *
Tobias var inte på skolan. Jag kollade över allt men jag får helt enkelt ta med mig tröjan hem igen. Innan jag far hem åker jag förbi ICA. Jag behöver bindor och choklad inför blodbadet om några dagar.
Linnea åkte hem tidigt också så jag behövde inte skjutsa henne. Nu står jag mellan två rader med "Kvinnobehov". Jag väljer till slut ett rosa pack som det står ska räcka i åtta timmar på. Jag vänder på mig och går mot godishyllan. Precis när jag kommer runt hörnet kommer någon i vägen och jag tappar paketet bindor.
"Oj, förlåt!" Jag skyndar mig att ta upp mitt tappade gods och ställer mig upp igen. När jag tittar upp möts jag av ett par mörkbruna ögon som jag lärt mig koppla till ett visst flin.
Tobias kollar ner på mig.
"Sorry." Säger han kort. Han håller i en korg med middagstillbehör och snacks i. Jag ler lite, men det försvinner snabbt.
"Du var inte på skolan idag." Säger jag, mer som ett påstående än en fråga. Han nickar sakta. "Varför?" Jag släpper ner min väska från axeln.
"Huvudvärk." Säger han kort och jag kollar förvånat upp på honom medan jag rotar i väskan.
"Stannade du hemma på grund av en huvudvärk?" Frågar jag och får tag på det jag letar efter. Han rycker på axlarna och jag himlar med ögonen. När han får syn på vad jag håller i flinar han sitt vanliga flin. Jag blir lite varm om kinderna men skärper mig och ger honom tröjan.
"Jag tvättade den åt dig." Säger jag och han kollar frågande på mig.
"Svettas du så mycket?" Frågar han och mina ögon vidgas lite. Nu är jag säker på att han ser mitt röda ansikte, för han skrattar till.
"Nej- jag, jag ville bara inte ge dig en smutsig tröja."
Han blir tyst en stund, men flinet återstår. "Sov du i den?"
"Va? Nej!" Är han helt galen? Vänta, svara inte på det, jag vet redan att han är det. Han skrattar högt och vi får några konstiga blickar från andra handlare.
"Skoja," säger han. Jag suckar djupt och kollar tyst upp på honom. I en halv sekund inbillar jag mig att hans leende är genuint, men sen ser jag att hans flin är tillbaka. "Aja, vi ses, Em."
YOU ARE READING
Värt att Riskera
Teen FictionEmmy Dahlström; en normal tonårstjej på sexton vintrar och går första året på gymnasiet i Umeå. Inget konstigt med henne. Hon håller sitt huvud högt och hjärtat skyddat, för ett krossat hjärta vill ingen ha.