Värt att Riskera

Grillkväll pt. 2

Elden brinner fortfarande starkt, men det är bara för att killarna har fyllt på med ved några gånger. Jag har inte kollat vad klockan är en enda gång, men med tanke på hur länge vi har pratat skulle jag gissa på att det är runt 1-2 på natten. Jag kom ganska snabbt ur den absolut mållösa fasen som jag fick av Nick. Han verkar faktiskt som den bästa av alla fem killar. 

"Okej, men om du behövde välja mellan att inte ha några näsborrar eller att inte ha någon tunga, vad skulle du välja?" Skrattar  Theo och kollar på mig. Utan näsa eller utan tunga? Båda skulle göra det svårt att äta. 

"Jag skulle nog välja att vara utan tunga." Säger jag till slut. Nick ler busigt på mig och höjer ena ögonbrynet.

"Varför?" Frågar Tobias kort. Han har inte sagt mycket alls, vilket är mycket olikt honom.

"För jag lukter är fascinerande, och blommor är inte samma sak utan doften." 

"Jag skulle ha valt att vara utan näsa." Säger Nick abrupt och jag vänder blicken mot honom. Hans blick mörknar när våra ögon möts. "För på så sätt kan jag ändå få tjejer vrida sig i sängen." Mina ögon vidgas. Theo skrattar högt och ramlar nästan av stocken. Oskar ler vetande på Nick och Tobias- ja, han ser ut som att han vill mörda sin vän.

"Herre gud, du och dina ligg-referencer!" Utbriser jag med ett skratt. Nick blinkar bara mot mig och jag himlar. "Aja, vad ska vi göra nu då?" 

"Vi kan köra kurra gömma!" Skriker Linnea och lyser med sitt leende mot mig. I mörkret? Innan jag kan invända hurrar Oskar och Nick.

"Absolut! 

Åh, helvete. Så... nu ska vi leka kurra gömma, i mörkret, ute i skogen? Jag kommer att tappa bort mig. Eller så kommer en björn äta upp mig. 

"Okej, är alla med då?" Frågar Theo. Tobias nickar en gång och jag suckar djupt.

"Ja," ler jag, "Alla är med." 

*           *           *

Det känns lite som att vara med i en skräckfilm när man springer försiktigt genom skogen. Jag och Linnea bestämde oss för att gömma oss tillsammans.

"Kom igen!" Väser hon brevid mig. Vi har fått syn på något i skogen och är nu på väg mot det. Vi har inte gått så långt från grillplatsen. Jag vänder mig om varje 10 meter för att vara säker på att jag ser röken från elden. Plötsligt öppnas skogen upp i något av en glänta. 

"Emmy, kolla!" Viskar Linnea och jag vänder på huvudet för att se. Framför oss, på en liten kulle, står en hög byggnad. Det verkar vara en kyrka. Den ser gammal ut, nergången och igenvuxen. Vi följs närmare byggnaden. Siddörren står på glänt, och några av fönstren är trasiga.

"Den maste vara urgammal." Viskar jag och tar två steg upp mot dörren. Linnea  är tätt bakom mig på trappan. Hon tar tag i min arm.

"Det här är det bästa gömstället ever." Väser hon ivrigt i mitt öra och jag nickar. De kommer aldrig hitta oss här, förutom om dom redan vet om stället. Det kanske dom gör, nu när jag tänker på det. Vi har ju aldrig varit här förr, men det måste dom ha.

"Kom." Säger jag och puttar upp dörren ännu mer. Det är kallt där inne, men det är vindstilla. Jag märkte inte ens att det blåste ute förns vi kom in. Tidigare har det varit stilla. 

Vi kommer in i entréhallen. Just då vi kommit in blåser vinden igen dörren och vi båda hoppar till. Linnea fnittrar till. Hon gör alltid det, skrattar efter att hon blivit skrämd. Jag ger henne en blick och fortsätter att gå in i kyrkan. Platserna är trä, nötta och omkulputtade. Till höger om mig är det en stängd dörr som jag antar leder upp till klocktorndet. Jag tar några ytterligare några steg in och kollar mot altaret. Jesus statyn är också nerfälld och lutar över några av bänkarna.

"Linnea?" Säger jag tyst och vänder mig om. Där Linnea stått är det nu tomt och dörren till klocktornet är öppen. Jag går tillbaka till öppningen och kollar upp. Trappan snurrar sig runt en stenpelare och längre upp ser jag ljudet av vad jag antar är Linneas telefons ficklampa. "Ser du något?"

Linneas skor ekar i det lilla utrymmet. "Nej men det är bra utsikt," svarar hon där uppifrån. Jag tar ett steg upp för trappan men Linneas röst stoppar mig. "Kom inte upp! Det ryms knappt en person här uppe."

"Okej." Säger jag och går ner till salen igen. Nu har det börjat blåsa tillräckligt för att jag ska höra det inifrån. Ljudet ger hela tillvaron mer spöklikt och jag vänder snabbt på huvudet mot alla riktningar. En hög smäll får mig att nästan kissa på mig. Jag har aldrig varit allt för rädd för skräckfilmer, men nu känns det som om jag är med i en och det är hundra gånger värre.

"Linnea?" Ropar  jag och och håller blicken fäst vi dörren. Inget svar. Hur bra utsikt kan det vara där uppe om hon inte ens hör när jag ropar. "Kom igen, det är inte roligt." Jag går mot entrén och kollar försiktigt upp för trappan. Ljuskällan är försvunnen nu och jag hör inte ett knyst därifrån. Dörren som leder upp har gått upp igen av blåsten, men jag tänker inte stänga den. Jag vänder mig tillbaka mot altaret och känner hur håren i nacken reser sig. Usch.