Värt att Riskera

Alexander

"Han är het!" Viskar Linnea till mig över bordet med ett brett leende.

Jag bara himlar med ögonen. Hon har ju inte fel. Han är lång och blond med blåa ögon, en traditionell skandinav. Men jag vet inte. Han känns inte som min typ.

"Ja du kan ju haffa!" Skrattar jag och Linnea glor bara på mig. Hon tar en tugga av sin spagetti. Sedan vänder hon på huvudet och glor på Alexander istället.

Han sitter några bord bort med sitt gäng. Det är mestadels treor men några få tvåor också. Själv har han på sig en vit hoodie även fast det ännu är ganska varmt ute, och ett par blåa jeans.

"Nja," säger Linnea tyst. "Jag haffar nog hellre på han där." Hon pekar lite diskret på tvåan som sitter mittemot Alex.

Han har solbränd hud och ljust hår. Jag nickar sakta.

"Han är snygg." Säger jag och ler.

"Han heter Christer." Hon vänder sig mot mig igen. "Han bor i huset bredvid min mormors."

Jag skrattar.

"Wow, du kan visst mycket om honom."

Linnea rodnar. Då skrattar jag ännu mer.

"Åh gumman har du en crush?" Retas jag med mat fulla munnen.

Hon rodnar ännu mer. Hon är och har alltid stor den hopplösa romantikern av oss två, med crushar på alla snygga killar hon någonsin träffat. Inte för att jag dömmer henne, jag har också ett hyfsat stort nummer gamla crushar. Men hon har definitivt fler.

Hon tuggar tyst i sig maten nu.

När vi är klara så går vi. Efter lunchen är det bara tre lektioner kvar tills vi får gå hem.

Vi skyndar oss till skåpen för att hämta våra saker. Vi har ett prov nästa lektion som jag inte kom på förens nu.

"Har vi inte ett matte prov nu?" Frågar jag snabbt. Linnea stannar till.

"Fan." Svär hon och kollar på mig. "Jag har inte pluggat och ligger bakom."

"Same." Stönar jag. "Vi får läsa oss till det i exemplen."  Linnea nickar och vi joggar till klassrummet för att hinna plugga.

Jag är inte superbra på matte, det vet jag, men jag får godkänt och det är allt som spelar roll.

Vi läste igenom alla exempel och efter jag blev klar med provet och kollar igenom det känner jag mig nöjd. Jag ställer mig upp och ger papperet till våran mattelärare.

"Bra," viskar han och kollar snabbt igenom svaren. "Du kan smyga ut, ni har rast efter det här."

Jag går sakta mot kafeterian och tar fram mobilen.

"Kom till kafeterian." Skriver jag till Linnea och stänger ner skärmen.

I kafeterian är det mest treor. Dom är lite skrämmande men jag sätter mig ändå i en av fåtöljerna.

"Emmy?"  Frågar en röst bredvid mig. Jag kollar dit och där sitter Alexander och några andra treor och spelar kort.

"Alexander." Ler jag.

"Kom hit och sätt dig, vi spelar stress." Säger han och flyttar längre in på soffan.

What the hell, varför inte. Jag sätter mig med dom och ser på när dom spelar. En kille som tydligen heter Lasse vinner.

"Du är med va?" Frågar Alexander. Jag nickar och kollar runt i gruppen.

"Hur känner du Alex då?" Frågar Helena, en brunett med lugg och kortklippt hår.

"Jag gör knappt det." Svarar jag ärligt. "Jag sprang in i honom när jag höll på att bli sen."

"Är det så viktigt att komma i tid?" Skrattar Lasse.

"Hon kom nästan sent till Ullas klass." Inflikade Alex.

"Oj oj oj," flämtar Isac, som sitter till vänster om Helena. Han har mörk hy och krulligt svart hår. "Där hade du tur."

Jag nickar bara.

Vi börjar spela men inte länge, för dom behöver gå ganska snart efter att jag kommit.

"Vi ses!" Säger alla till mig. Just då kommer Linnea.

"Vilka var det?" Frågar hon förvånat. Ettor och treor brukar inte kommunicera särskilt ofta, och ännu mindre hänga.

"Några av Alex kompisar." Svarar jag. Hon kollar på mig med den där blicken. Det är payback för när jag gör den, men ändå.

"Men Gud, sluta! Jag gillar honom som en vän." Utbrister jag. "Plus att jag träffade honom idag."

"Whatever." Ler hon och sätter sig ner bredvid mig i soffan. Den här gången har hon inte rätt. Jag känner ärligt talat ingenting förutom vänskap när det kommer till Alex. Men hon får tro vad hon vill.

Vi köper varsin glass i kafeterian. Max, som jobbar där, ger oss glatt varsin stor strut. Allt är så billigt här.

"Har inte ettorna matte nu?" Frågar han och putsat lite på bänken där han står.

"Vi hade prov." Förklarar Linnea och jag instämmer.

"Mm."

"Usch, jag tyckte alltid att matte var tråkigast i skolan." Säger Max.

"Det tycker väll alla?" Flinar jag.

"Nej, jag hade en kompis som älskade matte." Ler Max. "Jag förstod aldrig honom, gör fortfarande inte det."

"Aja," säger jag och ställer mig upp. "Vi har lektion nu om några minuter. Vi ses, Max."

"Ses."

Vi går sakta mot nästa lektion. Det är spanska. Språk är ju kul och så men våran lärare är allt för taggad när det kommer till... tja allt.

"Vi hade ingen läxa va?" Frågar Linnea och jag skakar på huvudet.

"Nej, inte i veckan."

Hon andas ut ett långt andetag.

"Okej vad bra för om vi hade haft det så skulle jag inte ha gjort den." Säger hon och går in i klassrummet. Jag följer efter henne och vi sätter oss tillsammans så långt bak som det går.