Jag sätter mig rakt upp i sängen. Svett rinner nedför min panna och pyjamaströjan som jag har på min är kladdig. I en sekund så vet jag inte var jag är och får lite panik. Herre Gud. En sådan mardröm har jag inte haft på åratal.Jag slänger fötterna över sängkanten och smyger genom hallen till toan.
Mitt hår står i princip rakt upp på vissa platser, på andra är det fastklistrat på huvudet med svett. Jag sköljer händerna och ansiktet och suckar. Det här inte bra för mina redan mörka cirklar under ögonen.
Jag smyger tillbaka till sängen och kastar mig ner på den. Jag kan inte hindra mig själv från att tänka på drömmen. Blodet. Skriken. Det var hämskt.
Jag stänger ögonen och försöker lönlöst somna om igen, men mitt hjärta rusar och jag kan bara inte slappna av. Istället tar jag upp mobilen. Kanske, bara kanske, är någon annan vaken. Klockan är två på natten, så om någon är uppe så är det väl Linnea. Jag börjar dra tummen längst skärmen för att skrolla igenom mina kontakter.
"Är någon vaken?" Skriver jag på en svart bild och skickar till alla kontakter (som jag brukar prata med. Medan jag väntar tar jag fram datorn som ligger på mitt skrivbord. Om jag inte kommer att somna så kan jag lika gärna sätta på en film.
Efter att jag bestämt mig för serien 'You' kollar jag snap igen. Jag antar att jag inte har fått något, för jag har inte hört något pip som signalerar at man fått ett svar. Men jag har fått det. Från ingen annan än Samuel. Jag rynklar pannan i förvåning och förvirring. Vad gör han uppe?
"Jo, vars. Hurså?" Står det på skärmen... Ska jag svara? Jag har inget att förlora på det, så jag gör det. Jag har aldrig riktigt pratat så mycket med Samuel.
"Jag vaknade nyss, och kan inte somna om." Svarar jag snabbt och skickar iväg det. Det tar inte lång tid för honom att svara. Asså, typ två sekunder.
"Vi kan snacka om du känner för det." Skriver han. Två sekunder senare kommer det ett till meddelande. "Jag har ändå inget bättre för mig." Han är jävligt snabb på att skriva, asså. Jag tänker en stund innan jag svarar med ett:
"Okej, om du inte har något emot det."
"Nej då, jag låg bara och såg på film. Varför kan du inte somna?"
Det är lite konstigt, att skriva med någon som jag knappt pratat med förr. Eller, det är jättekonstigt. Men jag gör hellre det än att förjäves försöka somna igen. "För många tankat som kommer, antar jag." Svarar jag efter en stund. Åter igen så skriver han med raketfart och jag får:
"Jag förstår vad du menar. Det är ganska mycket i skolan just nu."
"Jo, men det handlar inte bara om skolan." Svarar jag. Det är nästan inte skolan alls. Den kan jag förstå och plugga mig till, men jag kan inte plugga mig till det jag har med Tobias. Och jag förstår det inte heller. Varför måste allting vara så förvirrande?? Jag suckar djupt och kollar om han har svarat. Det har han förstås.
"Har det att göra med den nya killen?" Jag stirrar på min skärm en stund innan jag ens kan förstå vad det står. Kan Samuel läsa tankar eller vad är det som händer. Iochförsig antar jag att han såg oss vid toaletterna. Kanske.
"Är du synsk eller något? XD" Skriver jag skämtsamt, men det går inte att stoppa tankarna från att glida till den mörkhåriga tjejtjusaren. Eww, det ska jag aldrig med kalla honom.
"Det kan man väl säga. Du verkade lite... utmattad i måndags, efter erat möte?"
"Jo det kan man väl säga." Skriver jag, och lägger snabbt till: "Men det går bra." Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här till Samuel. Han är närapå en främling. Inte riktigt, men jag har aldrig lagt märke till honom innan måndagen. Men han känns inte som någon som skulle gå och skvallra till alla.
"Han verkar som en ganska chill kille... men man har ju hört saker." Skriver han. Någon sekund senare kommer det ett till meddelande. "Menar bara att du ska hålla koll, inget illa menat med det."
"Det är snällt, tack." Skriver jag och lägger undan mobilen. Det är väldigt lugnande att få prata om sina känslor med någon, även om jag inte skrev särskilt mycket. Jag stänger ögonen och tar ett djupt andetag och tänker på Tobias nära mig. Hans doft. Det pirrar till i magen, som fjärilar och jag ler stort. Jag ska hålla koll, lyssna på vad Sam sa, men just nu känns det bra.
Jag längtar mer och mer tills på fredag. Det är bara två dagar kvar nu men det känns som en evighet. Det känns som om rummet bllir ännu mörkare precis innan jag somnar, men när jag väl gör det så sover jag skönare än på länge.
* * *
När jag vaknar så lyser solen starkt. Wow, livet är på min sida idag. Jag kollar telefonen och ser att jag har meddelande som jag inte öppnat från Samuel. Det är en bild på hans kudde och hår där det står ett kort:
"Glad att kunna stå till tjänst."
Ett leende sprider sig på mina läppar. Det är nog första gången på ett tag som jag är glad på morgonen.
________________________________________________________________________________
Okej, så det var ett tag sedan som jag lade upp något. Det ber jag om ursäkt för, men jag har helt enkelt inte lyckats få ner någonting. Jag ska försöka lägga upp mer nu, men jag kan inte lova någonting. XOXO, MJ
YOU ARE READING
Värt att Riskera
Teen FictionEmmy Dahlström; en normal tonårstjej på sexton vintrar och går första året på gymnasiet i Umeå. Inget konstigt med henne. Hon håller sitt huvud högt och hjärtat skyddat, för ett krossat hjärta vill ingen ha.