Värt att Riskera

Rektorn

Pernilla ser trött ut. Det får mig nästan att tycka synd om henne. Ulla har redan förklarat vad som hände.

"Emmy, Linnea," säger Pernilla. "Vi lärare tycker inte att det är roligt med matkrig." Jag kollar ner i marken, men Linnea blir lite förargad.

"Vi försökte inte starta ett mat... krig." Börjar hon men Ullas stränga min får henne att tystna. Pernilla vänder sig till Ulla.

"Tack Ulla du kan gå nu." Säger hon och jag andas lättat ut. Jag har fått en handduk, som om jag frös, och sitter framför Pernillas skrivbord.

Vi har suttit i en kvart medan Ulla berättade om hur vi börjat kast mat på varandra. Det är en liten överdrift men vi kan ju inte säga emot Ulla.

När Ulla stängt dörren efter sig så vänder Pernilla blicken mot oss. Hon ler svagt.

"Så här är det," säger hon och tar fram ett papper. "Jag inser att Ulla överdriver eftersom du, Emmy," hon vänder sig mot mig. "Bara har vatten på dig och Linnea bara har en liten fettfläck på tröjan."

Hon skriver något på papperet och ler för sig själv. Ursäkta? Vi vill veta vad som ska hända med oss.

"Eftersom eleverna är skolas prioritet så måste jag fråga om ni har blivit ovänner?"

Jag ser på Linnea. Hon flinar lite och jag vänder mig tillbaka till Pernilla. Jag ruskar på huvudet och Linnea gör likadant.

"Nej det har vi inte." Svarar Linnea.

Som om vi någonsin skulle bli ovänner.

Pernilla ler lättat. "Då så." Säger hon och ger mig papperet som hon skrivit på. "Ni är bara ettor, nya på skolan, ni får en varning."

Jag kan inte stoppa mig själv från att le. På lappen står det med stora bokstäver 'KASTA INTE MAT.'

Linnea lutar sig och kollar på lappen. Hon skrattar till och nickar.

"Vi lovar." Ler jag och Pernilla säger till oss att skynda till nästa lektion.

Vi lämnar hennes kontor. Ulla står utanför och stirrar på oss när vi går förbi.

När vi kommit utom synhåll börjar Linnea fnittra. Jag kollar på henne.

"Såg du Ullas min?" Skrattar hon och jag skrattar till.

"Hon såg så arg ut." Fnittrar jag. Hon såg seriöst ut som en arg hök.

Vi går ner mot skåpen. Nästa lektion är matte och jag suckar. Min tröja är obehagligt blöt och fastnar på kroppen. Att jag behövt ta den här tröjan idag.

"Har du någon extra tröja?" Frågar jag Linnea men hon skakar på huvudet.

När jag stänger skåpet hoppar jag till. Tobias står där och flinar.

"Gud Tobias skräms inte sådär." Ryter jag. Han säger ingenting utan kollar bara på min mage. Jag kollar ner för att se vad han är så fascinerad av.

Fuck. Min BH syns, självklart. Och han stirrar fortfarande. Jag slår till honom.

"Aj! Aggressiv." Skrattar han och ser äntligen mig i ögonen. Sedan tar han av sig sin tröjan. Jag flämtar förvånat till och skymmer ögonen. Han suckar.

"Ta den." Säger han och jag tar bort händerna för ögonen. Han håller ut sin tröja mot mig. Jag stirrar på den och sedan på honom.

Damn. Han måste träna. Mycket. Han skrattar till.

"Jag har en till." Säger han och jag sliter bort mina ögon.

"Tack." Säger jag omtöcknat. Jag går in på toan och byter till hans tröja. Extremt stelt, tänker jag och ser mig i spegeln. Den sitter lite löst men den är ju inte blöt så det får duga.

Jag låser upp dörren och kommer ut. Tobias är fortfarande kvar men nu har han en grå kortärmad tröja på sig. Han flinar mot mig. Han verkar flina hela jävla tiden.

"Snyggt." Säger han och vänder på klacken. Jag suckar bara och tar mina böcker. Linnea hån ler från sitt skåp.

"Säg. Ingenting." Hotar jag och hon fnissar till. Vi går tysta mot klassrummet. Tröjan hänger ner till nedanför midjan men annars passar den ganska bra. Shit, jag måste komma ihåg den imorgon; aldrig att jag har kvar den. Allt verkar gå snett idag, men det kan man ju förstå, det är ju måndag.

Vi kommer till lektionssalen med tio minuter innan nästa lektion börjar. Turligt nog är dörren ändå öppen och vi går in och sätter oss. Två andra tjejer, Hanna och Nea, sitter längst bak i klassrummet och fnittrar om något som jag helt och hållet inte bryr mig om.

Nea vänder sig mot mig och kisar. Hon verkar komma på vad som är annorlunda med mig

Linnea glor på mig med ett flin.

"Du vet," börjar jag, "det här är helt ditt fel." Linnea slänger handen på bröstet.

"Och hur skulle det vara det?" Ler hon och tar fram ett ritblock ut högen böcker.

"Du hällde vatten på mig!" Utbrister jag. Linnea skrattar högt och skyndar att sätta handen för munnen.

När hon till slut slutat skratta och torkat tårarna som formats lutar hon sig fram.

"Dom stirrar ännu mer nu," viskar hon och jag vänder mig om. Linnea har rätt, både Nea och Hanna stirrar stumt på mig, eller rättare sagt, min tröja. Jag förstår inte hur dom märkte så fort? Finns det inte något som kallas förändringsblindhet?

Aja, dom får väll tro vad dom vill. Jag vänder mig till baka till Linnea medan fler elever börjar fylla klassrummet.

Tobias och hans gäng kommer in i rummet med samma uppställning som på UG. När hans ögon hittar mig hånler han. Jag ger honom ett kort leende.