Av någon konstig anledning så fastnade Tobias beteende på min hjärna. Även nu, två dagar efter Ylvas fest kan jag inte släppa hur han behandlade Alex. Jag kom på igår att det kanske var honom han bitch-blickade, inte mig, plus alla onödigt kaxiga kommenarer.
"Emmy?" Linnea kollar på konstigt på mig och jag faller ut ur mitt huvud. "Kommer du eller?" Säger hon medan hon klättrar in i Felix epa. Jag visste inte att han hade en förän tre timmar sedan då Linnea berättade att vi skulle få skjuts av honom till grillkvällen. Ute i ingenstans. Great.
"Ja då," svarar jag och skyndar mig in i den trånga bilen. Jag är bara tacksam att ingen annan skulle åka med; den var ju bara gjord för två.
"Sån tid ni tog," skrattar Felix och lägger ena armen om Linnea. Jag stänger igen bildörren och lutar mig tillbaka. Det här är iallafall bättre än att riskera att slira och dö på min moppe. Okej, man skulle nog inte dö men definitivt göra illa sig. Och inte komma fram. Och behöva ringa mamma och säga att man krasha. Så ja, det här var inte idealt, men bättre än ingenting.
Jag vet fortfarande inte exakt vart vi är på väg. Jag hade tänkt att få ut Tobias vart vi ska, men jag glömde helt bort det på festen. Så nu sitter jag här, i en epa, med Linnea som nästan sitter på Felix, på väg ut i skogen med skolans nyaste killgäng. Det här är en så himla dålig ide. Jag kan känna det på mig.
"Hallå?" Utbrister Linnea och jag hoppar till. "Är du trött eller?" Skrattar hon och kollar på mig.
"Typ." Jag rycker på axlarna och sen lutar jag mitt huvud mot bilrutan. "Sov inte så bra." Jag känner att det är bra att utveckla svaret. Annars skulle hon tro att något är fel, vilket det inte är. Jag har bara mycket att tänka på. Inte bara killar. Jag lovar att hon skulle trott att det var ett kill-dilemma som jag tänkte på.
"Det är en bit dit, du hinner nog somna en stund." Ler Felix och jag nickar förstående. De har nog tillräckligt att göra. Utan mig, så att säga. Jag stänger ögonen och försöker få tankarna att stanna av en stund. Det skulle vara skönt. Men jag borde stanna vaken...
* * *
Epa:n saktar ner och parkerar på en stor grusplan. Jag gäspar och öppnar sakta ögonen. Linnea har också sommnat, hon ligger lutad mot Felix axel med ögonen stängda.
"Så," säger Felix och öppnar sin dörr. "Vi är framme." Linnea sätter sig rakare upp och tar bort håret som har fallit ner i hennes ansikte. Hon kollar på mig och ler stort. Jag ler stelt tillbaka och hoppar ut. Jag har en känsla av att den här kvällen kommer att bli galen, och inte på ett bra sätt. Aja, jag kanske blir lyckligt överraskad.
Jag smäller igen dörren och kollar runt omkring mig. Det växer höga granar i en cirkel runt grusplanen, men det är ingen snö någonstans. Det står redan två epor på parkeringen, vilket känns onödigt eftersom det bara ska vara tre andra personer på den här så kallade 'grillkvällen'.
"Emmy?" Linnea står hand i hand med Felix på en liten stig och kollar bak på mig. "Kommer du eller?" Frågar hon och jag nickar. Hon vänder blicken mot Felix och de börjar gå. Dom är faktiskt ett ganska sött par. Om han bara inte var vän med ett arsel. Jag joggar fram så att jag är en bit ifrån dem. Jag vill inte störa, och jag är ju bara här för att Linnea ville komma.
Kvällsluften är skön att andas in. Vi går en bra bit in i skogen tills träden slutar och istället växer höga gräsliknande strån. Jag ser att det lyser lite längre fram och högljudda röster bryter tystnaden.
"Nu kommer dom!" Utropar en röst som jag känner igen som Oskars. Just då öppnas gräset upp och visar en grillplats vid havet. Jag märkte inte tidigare, men vi går på frusen sand. Elden brinner för fullt och runt den sitter hela gänget. Oskar sitter på en stock med Theo. Mittemot sitter Tobias och- vänta vem fan är det.
"Ayyy!" Felix får fram mot främlingen med ett gigantiskt leende. Den nya killen ställer sig och dom gör en sådan där bro-kram som killar på film gör. Jag stirrar bara. Han har korpsvart hår och har på sig en skinnjacka. "Nick, det var inte igår. Det här är Linnea, min tjej." Felix lägger sin arm om Linnea och ger henne en puss på kinden.
Nick- som han verkar heta- ler stort. "Vilket kap, det trodde jag inte om dig, Felle." Jag fnittrar till åt smeknamnet och plötsligt vänder Nick sina ögon mot mig. Isblå. Jag tystnar och han tar ett steg närmare.
"Hej, gullet." Säger han lågt. Det är tyst runt oss och jag känner mina kinder hetta upp. "Nick." Säger han och räcker ut sin hand. Jag tar den och mumlar ett dovt:
"Emmy."
Theo skrattar från bakom Nick. "Nicky, ge henne lite utrymme." Jag märker att jag fortfarande håller i hans hand och rycker den till mig. Nick skrattar och de andra också. Jag tar ett djupt andetag och höjer huvudet. Med all kontroll jag har ger jag Nick ett leende och går förbi honom. Jag sätter mig brevid Linnea, som satt sig någon sekund tidigare.
Det här kommer att bli en vild kväll.
YOU ARE READING
Värt att Riskera
Teen FictionEmmy Dahlström; en normal tonårstjej på sexton vintrar och går första året på gymnasiet i Umeå. Inget konstigt med henne. Hon håller sitt huvud högt och hjärtat skyddat, för ett krossat hjärta vill ingen ha.