Värt att Riskera

Torsdag

Jag slänger på mig en vit hoodie och ett par Adidas-byxor. Självklart vaknade jag sent idag eftersom jag vaknade tidigt igår. Jag borde sätta fler larm på morgonen, för att bara ha ett verkar inte fungera så bra nuförtiden. Maja har redan åkt och jag smäller igen dörren, lite för hårt. Jag varken orkar eller hinner låsa dörren innan jag måste komma mig iväg om jag inte vill bli senare.

Jag har inte berättat för Linnea om att jag och Samuel chattade. Jag vet inte varför men det känns... hemligt? Det är ju inte någon hemlighet men det känns inte som om någon borde veta om det? Det är bara en konstig känsla i magen på mig när jag tänker på det. 

När jag väl kommer fram till skolan och in i klassrummet har lektionen redan börjat. Läraren kollar strängt på mig medan jag smyger till en tom plats. Jag vet inte varför jag smyger; alla ögon är ju ändå på mig. 

"Försov du dig?" Frågar plötsligt en röst bakom mig och jag slits från mina tankar. Jag kollar bakåt och ser Samuel sitta där, lutandes över sin bänk. Han ler. 

"Jo, jag vaknade ju tidigt igår så då måste jag ju försova mig idag." Viskar jag tillbaka och han skrattar till och nickar.

"Jo, så måste det ju vara." Säger han. Han öppnar munnen för att säga något mer, men just då säger läraren som vi har:

"Emmy, du kom in sent och nu pratar du under genomgången, behöver du prata med rektorn?" Jag blir illröd i ansiktet och sätter mig snabbt om så att jag är vänd mot tavlan. Jag vet att rektorn brukar vara ganska chill, hon var ju det senast, men det finns ju en gräns som jag inte vill överstiga. Jag skakar på huvudet och läraren suckar tungt. Resten av lektionen försöker jag fokusera, men det var så tråkigt så att jag nästan somnade.

*             *             *

"Så hur var dina första lektioner?" Frågar Linnea. Vi sitter samlade i kafeterian på lunchen idag. Det är fisk, och ingen av oss har lust att smaka på mattanternas nyaste experiment. Jag suckar åt hennes fråga.

"Ja, jag försov mig, och sedan blev jag utskälld för att jag snackade med personen bakom mig." Jag lutar huvudet mot Tobias axel och drar in hans doft. Det är sjukt hur en person som man gillar kan lukta så gott. Gud, jag låter patetisk. Jag har knappt känt denna kille i tre veckor. 

"För dig då?" Frågar Felix som har sin arm om Linnea. Hon kollar på honom med ett leende och rycker på axlarna. 

"Helt okej. Vi fick en skrivuppgift som ska in om två veckor men annars var det chill." 

Tobias lägger sin hand på min axel och jag andas ut ett andetag som jag inte vetat att jag hållit. Jag känner att han skrattar till åt det men jag orkar inte bry mig. Imorgon ska vi vara hos honom och jag längtar även när jag ligger med huvudet med huvudet på honom. Nu måste jag sluta. Men han är så nära. Jag slits från mina tankar när alla plötsligt blir tyst och alla kollar upp på någon som kommit. Jag sätter mig upp i soffan och följer allas blickar. 

"Hej." Säger Samuel med ett stelt leende. Ingen säger någonting och det hjälper inte situationen.

"Hej!" Säger jag glatt för att försöka göra det mindre stelt. Det känns som om alla släpper ut ett andetag. Samuel leende slappnar av och han ser tacksam ut.

"Vem är du?" Frågar Theo precis när Felix trycker Linnea närmare sig. Vad handlar det om? Jag vänder tillbaka blicken mot Sam. Jag ställer mig brevid honom och lägger en hand på hans axel.

"Det här är Samuel. Han går i min sam-klass." Säger jag och Felix skrattar till.

"Sam som går sam." Mumlar han och Samuel ler lättat. Det är tyst i en minut och jag sätter mig i soffa igen. Tobias lägger åter igen sin arm runt om mig. Sam ser lite blek ut med hämtar sig snabbt. Han harklar sig.

"Aja, jag undrade bara om vi fick någon läxa idag? Jag lyssnade inte på första lektionen... och efter vi fick skäll så somnade jag typ." Säger han och kollar mellan mig och Tobias ett par gånger. Jag skakar på huvudet.

"Nej, jag tror inte det, inte för att jag lyssnade heller." Svarar jag. Samuel nickar och vänder sedan på klacken och går iväg. Det är tyst igen. Jag kollar på Linnea, men hon har börjat kyssa Felix. Kan dem göre någon annat, eller? Det verkar inte som det. Men dem verkar iallafall lyckliga tillsammans.

"Sååååå, det var han som gjorde så att du fick skäll i klassrummet?" Srågar Theo stelt och jag nickar. Det var väl inget konstigt med det. 

"Han var ju trevlig." Mumlar Tobias och jag vänder mig mot honom.

"Vad ska det betyda?" Frågar jag och rynkar på pannan. Det kändes anklagande på något sätt.

"Tobias är jelly!" Skrattar Theo. "Med bra anledning också, den där grabben har helt klart en crush på dig." Jag stirrar förvirrat på honom. Sam? Jag känner honom knappt, vilket innebär att han knappt känner mig. Han kan väl inte vara kär? Nej, det är bullshit. 

"Han har ingen anledning, först av allt för att Samuel inte gillar mig på det sättet. Och för det andra är jag faktiskt inte en sådan player." Jag ler och lutar huvudet på Tobias axel och känner hur han slappnar av en aning under vikten. 

Samuel kan väl inte gilla mig så? Nej. Omöjligt.