Kidnapped by a gangleader

8.

Goda nyheter! Jag fick precis lite tid att vila så jag kan skriva en ny del nu.

——————

Plötsligt känner jag en pistol mot mitt huvud.

Jag drar hastigt åt andan.
Killen framför mig har tagit upp den och hotar att han kommer skjuta mig om jag inte svarar på hans frågor.

"Vem jobbar du för?? VEM ÄR DU?"
Jag blundar och tänker att om jag står såhär i några sekunder till så kommer Ethan.

Men det gör han inte. Och ingen annan heller.

Killens grepp om min arm blir hårdare och hårdare och jag kvider av smärta.
"Snälla låt mig gå." Viskar jag och tårarna börjar rinna ner.

Killens blick är mörk och han vägrar att släppa mig.

"Dags att säga hejdå." Säger han och ser hur hans finger sakta trycker på avtryckaren på pistolen.

Jag sluter mina ögon ännu en gång. Tårarna forsar ner på kinderna.

Ethan och de anda killarna verkar inte ens bry sig om att jag står här så väldigt väldigt nära döden att jag skulle kunna ta på den.

Jag gör mig psykiskt redo för att dö men när jag tror att han ska skjuta mig slutar han, drar bort pistolen från mitt huvud och lättar på taget om min arm.

Åh ja! Han tänker släpp-

"AAAAAHHHHH"
Jag faller bakåt och ner på den stenhårda marken.
Jag tittar på mitt blodsprängda ben.
Han sköt mig, men i benet.

"Det lär sakta ner dig." Säger han och vänder sig om och springer bort.

Jag ligger på marken, gråter och skriker.
Det gör så jävla ont att jag skulle kunna svimma när som helst.

Plötsligt ser jag en skepnad närma sig.
Den kommer närmare skepnaden delas i två. Tillslut ser jag att det är Adam och Sam.

Killarna börjar springa mot mig.
"Shit! Hur mår du?" Frågar Sam när dom sprungit helt fram till mig.

Jo tack jag mår fint fint. Men nej glöm att jag ligger och blöder. Skulle ni kunna hämta lite fruktkaka åt mig medans ni ändå är uppe och springer?

Sam sätter sig på huk och tar mig nära han. Adam kollar in mitt ben.

"Helvete det där ser inte bra ut asså."
Sam kollar upp på Adam och byter blickar som ser ut som:
"Hon kommer dö"
"Ja hon kommer VERKLIGEN dö när ethan får reda på att hon lät honom gå"
"Vi måste göra något"
"Nej vi låter henne dö bara"

Sista blicken var av Adam.
Jag känner Sams armar lyfta upp mig(brud ställning tror jag det heter) och han går bort mot bilen.

Adam öppnar dörren och Sam lyfter in mig så att jag sitter längst bak i ena hörnet.
Sedan går båda ut.

Tänkte dom bara låta mig dö här? För om jag inte förblöder till döds kommer nog Ethan eller nån annan döda mig.

Då, snabbt som fan, öppnas bildörren och in rusar Jacob, Jack, Ethan, Adam och Sam. Jag ser hur Charles sätter sig i förarsätet och startar bilen.

Allas blickar vänds sedan mot en gråtande och halvt skrikande Lily.
Sedan till Charles.

"ÅK ÅK ÅÅKK!!" Skriker Jack och Charles stampar foten på gaspedalen. Vi åker iväg snabbt som fasen.

Jack, som sitter bredvid mig, sträcker sig under sitt säte och tar fram en förbands låda. Han tar upp ett plåster.

"Det här är allt vi har."
"SKÄMTAR DU MED MIG?? HON KOMMER JU FÖRBLÖDA NU TACK VARA NÅGON!" Ryter Ethan ut och stirrar på Jacob.

Jacob ser frånvarande på Ethan, sedan på Jack och sedan på mig.
"Eh nej?! Det var fan inte mitt fel att den där idioten inte klarade sitt super lätta uppdrag!!" Skriker Jacob tillbaka.

Jag orkar inte höra mer och täcker mina öron, eller så är det smärtan som gör att jag tappar hörseln av något slag.
Jag blundar också och tänker på den dagen som min doktor först berättade att jag hade en hjärntumör.

"Lily, detta kan komma som overkligt. Men all information från dina rönkenbilder visar att du har en hjärntumör."

Jag kollar bort och ut genom sjukhus fönstret. Det är en rosa lila himmel och jag ser några svarta fåglar flyga över himmlen.

Jag hör hur mamma gråter, även pappa snyftar till lite medans han håller om mamma.

"Ja, det finns inget vi kan göra. Läkarna har inte hittat en botemedel för den sorterns hjärntumörer som du har..."

——————

INTE LÄST IGENOM

Dagens citat: "do more of what makes you happy."

Ha en bra kväll!
/lonleeygirl