Kidnapped by a gangleader

15.

Bara så ni vet kommer det bli lite tidshopp då och då för att det ska gå lite snabbare!

LILY

———TRE DAGAR SENARE———

Tre förbaskade dagar har gått och det ända jag får göra är att sitta på mitt rum och äta maten dom ger mig, vet får inte ens gå ner till matsalen och sitta där.

Jag kan även prova en massa nya outfits men det blir tråkigt efter typ en timma eller så.

Jag kan inte rymma. Det har jag bestämt. Det går inte.
Jag kommer antagligen misslyckas och dö eller så rymmer jag men Ethan hittar mig.

Det finns begränsade val just nu.

När jag just hade gett upp hoppet om att någonsin få se lite dagsljus igen, så låses min dörr upp.

Jag flyger upp ur sängen och praktiskt taget kastar mig mot dörren.

Jag får dörrkanten i huvudet eftersom dörren öppnas i samma sekund jag kastar mig dit.

"Oj förlåt." Hör jag en tjej röst säga.

Vänta. En tjej?
Jag rätar på ryggen och vänder mig mot personen.

Så sant som jag hörde. Det är en tjej i runt 20 års åldern som står och ser förbryllat på mig.

"Aj aj det där kommer bli en bula." Hon höjer armen mot mitt huvud. Jag slår till hennes hand.

Hon ser först överraskad ut. Men sen börjar hon le.

"Ja du Lily, du är en modig typ trots allt."

Vad menar hon med det? Tjejen tar i min hand som om vi ska hälsa på varandra för första gången och, det gör vi ju, men jag är inte riktigt med.

"Charlotte." Säger hon och nickar med huvudet samtidigt som hon skakar med handen i takt till det.

"Ehm.. Lily.." säger jag knappt hörbart.

"Strålande, kom nu!" Charlotte, som fortfarande håller i min hand, tar ett fastare grepp och drar mig ut ur rummet.

Charlotte har mörkbrunt kastanjer hår. Det var helt platt och lite längre än till axlarna. Hon har blå/gröna ögon. Just nu har hon på sig ett ljuslila linne och en svart tajt jeans kjol. Väldigt fint.

Jag själv hade bara på mig en svart t-shirt och vita mjukisshorts med svarta och gula ränder på kanterna. Mitt naturligt lockiga och långa hår fladdrade bakom mig medan vi snabbt gick förbi alla rum i korridoren.

Charlotte förde ner mig för trapporna och jag snubblade nästan ett antal gånger men vad gjorde det?

När vi kom ner satt Jack, Adam och Charles i soffan och spelade tv-spel.

"Hej killar." Säger Charlotte innan hon sätter sig ner bredvid Adam som nu inte spelar eftersom jag antar att man bara kan spela två.

Jag står kvar vid sidan av soffan helt tyst. Tillslut måste Charlotte dra ner mig för att jag ens skulle sitta ner.

"Vänta vad gör Lily här?" Säger Charles som måste upptäckt nu att jag också var här. Han stirrar fortfarande på tv skärmen.

Charlotte tittar på mig. Jag ger henne en ja vafan gör jag här blick innan hon vänder sig mot Charles igen.

"Storebror oroa dig inte, hon måste ju få komma ut ur sitt lilla rum nån gång."

Oj. Wow storebror? Vad mer har jag missat och hur länge har Charlotte varit här utan att jag vetat om det?

Charles pausar spelet och våra blickar möts för någon sekund innan han säger:
"Ja men om Ethan blir sur får du betala."

Charlotte himlar med ögonen och säger att någon måtte måste det väl vara.
Jag hade lust att ge henne en kram eftersom jag aldrig känt mig såhär fri på länge.

Men jag önskar snart att jag var på mitt rum igen när jag hör Ethans röst.

"HALLÅ?? VI HITTADE FÖRÄLDRARNA..."

——————

Dagens citat: "if you don't think i'm good enough that really doesn't matter because i don't think of you at all"

Kanske lite tråkig men rösta och kommentera, uppskattar det verkligen!

Vill ni att jag ska visa karaktärerna med bilder på kändisar eller har ni redan en egen bild av dom i huvudet?
Kommentera!