Kidnapped by a gangleader

23.

FEM VECKOR SENARE
(Sorry för tidshoppen men annars blir det så tråkigt)

LILY

Jag har bara suttit på mitt rum och inte gjort någonting. Jag bara sitter och tänker på mitt barn, vad jag ska göra och vad som ska hända.

Jag är rädd. Jätte rädd. Tänk om jag dör innan barnet föds? Tänk om jag dör precis efter?!

Nej inga sånna tankar Lily.

Jag har pratat med Charlotte kring allt, och hon tycker jag ska behålla barnet vilket är bra för det är ju det jag tänkt. Ethan vill ju också det. Men jag gör det INTE för honom.

Idag ska jag och Charlotte faktiskt åka till sjukhuset och kolla hur barnet mår. Kanske t.o.m vilket kön bebisen har.
(vet att man kanske inte kan se det så tidigt på riktigt, men detta är en bok. Allt kan hända)

Jag har på mig ett par svarta boyfriend" jeans och en gråblå tunika. Mitt hår är utsläppt och naturligt lockigt så oftast gör jag inget med mitt hår. Sminkningen blev mest bara mascara och en jävla massa foundation och concealer så att inte doktorn kommer tro att jag blivit misshandlad(vilket jag egentligen blivit, men han behöver inte veta det).

Jag valde lite mer "större" jeans nu när jag börjat syna. Barnet är idag 6 veckor. Ganska mycket med tanke på att det känns som om det bara gått några dagar.

Det knackar på dörren och jag går för att öppna. För första gången är min dörr inte låst. Tror det är för att alla tror att jag inte ska rymma. Men dom får tro vad dom vill.

Charlotte har ett leende på läpparna när hon ser mig.
"Är du redo?" Frågar hon mig och jag nickar. Hon tar min hand och vi går ut till korridoren och sedan mot ytterdörren.

Charlotte är snygg som vanligt. Dom blåa jeansen passar henne så bra och den svarta långärmade tröjan med en V-urringning är super snygg. Hennes hår är i två inbakade flätor och eftersom det är ganska kort, är flätorna det också. Char har svarta klackar medan jag har svarta ballerina skor.

Vi fick låna killarnas limousine så Charlotte kör och jag sitter bredvid henne. Jag passar på att fråga om Adam.

"Sååå.. du och Adam. Hur går det för er?" Charlotte tittar på mig snabbt men vänder tillbaka blicken mot vägen och ett leende sprids över hennes fylliga läppar.
"Jo det är väl bra." Jag märker att det är nåt stort på gång så jag tar tag om hennes arm som är närmast mig.
"Men berätta!! Spill!"

Charlotte skrattar.
"Jaja, Adam kanske har frågat om jag ville bli hans flickvän och kanske bjudit ut mig ikväll." Hon betonar det sista kanske som om hon menar: "han har det men jag vill att det ska låta som om jag inte vet eller bryr mig".
Hon misslyckades med det iallafall.

Jag spärrar upp ögonen.
"Omg! Shit va roligt!" Säger jag och ler.
"Ja, men som sagt, vi vill försöka hålla det hemligt så att ingen får veta."
Jag nickar kort och hon ler sitt fridfulla leende tillbaka.

TIO MINUTER SENARE

När vi äntligen är framme kliver vi ur bilen och båda nästan skuttar fram.

Nu tänker ni säkert:
Eh hallå? Du blev typ våldtagen av Ethan och nu är du glad att du går runt med hans barn i dig? Gör abort!

Och mitt svar på det mina damer och herrar är.....(trumvirvel):
Jag vet, men barnet kommer ändå inte ha honom som pappa. Jag ska ta hand om det själv. Pappa eller inte, det blir ingen abort.

Väl inne går vi fram till receptionen och frågar om min doktor är inne.
Det var hon och hon skulle komma strax sa receptionisten.

Efter nån minut kommer någon och ropar "Lily Stuart". Jag och Char reser oss upp och går mot henne. Hennes leende är varmt.

"Hej Lily jag heter Sophie". Säger doktorn och tar mig i handen. Hon gör samma sak med Charlotte.
Hon pekar mot en av dörrarna, precis vid ingången, att vi ska gå in.
Väl inne sätter jag mig på sjukhus sängen.

"Så.." börjar hon och tar på sig handskar. "Hur länge har du vart gravid?" Frågar Sophie medan hon klämmer på min mage. Min tunika är uppdragen till brösten.
"Jo ungefär 6 veckor." Säger jag. Hon nickar och fortsätter.

Efter en stund säger hon:
"Du kanske vill veta vilket kön bebisen har?" Sophie ler hemlighetsfullt. Jag svarar att jag hemskt gärna vill det och till och med Charlotte säger ja.
Sophie går fram till nån apparat och tar fram något som liknar en platt mikrofon. Hon lägger den mot min mage och drar den försiktigt över hela magen. Sedan pekar hon på skärmen på apparaten.

"Här ser man bebisen ligga."
Mitt hjärta fylls av kärlek när jag ser den lilla krabaten. Sophie drar åt andan och ett stort leende bildas på läpparna.
"Wow, du ska få en flicka!"

——————

Ledsen för dålig uppdatering men jag är i Turkiet och då vill jag mest bara bada och sola om ni förstår. Men ska försöka lägga ut mera kapitel så snart som möjligt!