Kidnapped by a gangleader

19.

LILY

Jag vaknar mitt i natten av att mitt huvud gör så otroligt ont. Jag sätter mig upp i sängen och stiger upp försiktigt för att inte väcka Charlotte som ligger på andra sidan. Vi måste somnat. Herregud vilken hemsk kväll det var igår.

Jag går in på toaletten och tänder lampan. Huvudet dunkar och det känns som om jag ska svimma. Och jag tror jag gör det också.

——————

Jag vaknar upp i badrummet. Åh jag orkar inte. Jag kravlar mig upp och stirrar på flickan i spegeln. Är det verkligen jag? Lily Stuart?

Ja det är det nog. Hela jag har förändrats. Eller tja inte mitt utseende så värst men allt annat. Jag är inte mig själv längre. Mina ögon är helt svullen efter igår och jag är hes i rösten märker jag nu.

Vad är klockan? Jag går ut ur badrummet och Charlotte ligger fortfarande i sängen. Jaha så är väl klockan inte mycket då.
Då kommer jag på att tänka på graviditets testet. Jag smyger till mitt WIC och tar fram kassen. Jag tar ut det jag behöver och släpper sedan påsen och går tillbaka till badrummet.

Dörren låser jag och jag sätter mig på toan. Medan jag väntar på att jag ska kunna kissa, eftersom jag egentligen inte var nödig nu, så öppnar jag det.
Man ska alltså bara kissa på den här stickan längst ut.

"No problem." Mumlar jag.

När jag äntligen känner för att kissa så stoppar jag stickan mellan benen(asså inte in) och börjar kissa.

När jag är klar läser jag hur det ska visa sig om jag är gravid eller inte. Det står i bruksanvisningen att det ska vara ett plus om jag är gravid och ett minus och jag inte är det. Jag spolar och lägger testet på bänken när jag plötsligt hör Charlotts röst utanför.

"Lily? Är du där?" Jag blir halvt skrämd av hennes plötsliga röst men tar ett djupt andetag och säger att jag är här.

"Okej, är allt okej raring för jag går till mitt rum nu. Du får alltid komma till mig okej?"

"Ja visst, ses sen!" Ropar jag och jag kan göra dörren smälla igen.
Okej nu är jag alltså själv. Jag tittar mot testet som inte visar något än så jag passar på att byta om.

Vilket inte går så bra eftersom jag nästan skakar sönder.
"Lugn Lily det kommer gå bra." Säger jag till mig själv högt men rösten darrar och skär sig så jag kan tvivlar om ens jag talar sanning.

Efter en stund så är jag äntligen påklädd. Jag har på mig ett par svarta adidas tajts och en mörkblå hoodie som ändå sitter ganska tajt. Jag har även svarta gosiga mysstrumpor. Idag kommer säkert bara bli en vanlig tråkigt dag.

Jag tar ett djupt andetag och försöker gå på mina spaghetti ben mot badrummet igen. När jag står vid dörren börjar jag verkligen inse vad som kan hända mig.
Jag har gått runt och trott att jag kan vara gravid men konstigt nog vart lugn om det, men nu när jag står här, nu känns det som något helt annat. Inte lugnhet, inte panik, inte rädsla.

Längtan.

Längtan till att få se vad som står på testet. Längtan till att få veta om jag har ett mördares barn i mig. Längtan till att få slänga det där jävla graviditets-skiten. Längtan till att få ta ett nytt andetag och slippa bära på en skuld i 9 månader.