Unforgettable

0.1

23 Augusti
Klockan var bara halv 7 på morgonen när bilen äntligen började rulla från Uppsala, påväg till Stockholm.
Det var skönt att äntligen flytta härifrån, jag hatade verkligen staden men mamma hade aldrig fattat det.
Det var här jag hade varit ensam i flera flera år, och det var härifrån pappa stack för nästan 10 år sedan.

Meeeen tack vare min envishet hade jag tvingat mamma att börja dejta igen, det hade tagit flera år men tillslut gick hon med på det, och nu ska i flytta in hos honom.
Mamma var jättetaggad, hon har sjungit jättemycket den senaste veckan, vilket hon annars inte gjort på flera år.

"Och Mikael har dessutom en som som är lika gammal som dig Tilda, det blir väl trevligt va?"

Jag nickade svagt och tittade ut genom fönstret.
Jag satt i baksätet med min lillasyster Amanda, som var 13 och min bästa och enda kompis.

"Vi är framme om 2 timmar, då hälsar vi, sedan packar vi upp, era rum är redan klara. Sedan får ni göra vad ni vill!"
Kvittrade mamma och både jag och Amanda suckade men log mot henne, hon hade inte varit såhär glad sedan hon träffade Mikael för snart ett år sen.

Stockholm, klockan 09.35
Vi var framme och stod parkerade utanför ett stort och väldigt fint hus.
I Uppsala hade vi bott i en liten och trång lägenhet.

Dörren öppnades och en man i 45-årsåldern gick mot bilen.
Hon log varmt mot oss och mamma kastade sig in i hans famn.

Vi presenterade oss som Amanda och Tilda, och Mikael ropade på sin son Oliver som han hette.
Han kom ut efter ett tag och hälsade han med.
Sedan visade han oss runt.
Huset var stort och väldigt modernt, både jag och Amanda såg oss förundrat omkring och Oliver skrattade åt oss.

Vi gick upp på övervåningen där våra rum låg. Förundrat tittade jag mig omkring. Det var mycket större än jag trott, och inrett i mina favoritfärger, vitt och ljusgrått.

Amanda kom inrusande i rummet och kastade sig ner på min säng och log.

"Din säng är inte lika skön som min"

"Säkert?"
Frågade jag och flinade mot henne.
Hon nickade och skrattade till.

Kl. 17.00

Hela dagen hade ägnats åt att göra sig hemmastadd och lära känna våra nya familjemedlemmar, som faktiskt var riktigt snälla.

Mamma och Mikael hade åkt iväg och köpt sushi till middag, så jag, Amanda och Oliver var ensamma kvar.

"Taggade inför skola imorgon då?"
Frågade Oliver och log mot oss.

Jag tittade på honom med min really-min.
Jag hade aldrig varit så förtjust i skolan, kanske för att jag alltid varit ensam, men ändå.

"Hur tar vi oss dit och när börjar vi?"
Frågade jag och tittade otåligt på Oliver.

"Vi tar bussen och vi börjar 9, varför så exalterad?"

Jag muttrade till svar men flinade.

Under middagen pratade vi om allt möjligt, eller inte direkt- mamma och Mikael pratade och vi tre satt knäpptysta.
Mamma vände sig mot mig och log mot mig.
"Gillade du ditt rum Tilda?"

"Jättemycket"
Svarade jag artigt och log mot Mikael eftersom mamma berättat att han hade gjort iordning dom.

"Tack så mycket för maten"
Jag ställde tallriken på diskbänken och gick upp på mitt rum, bäddade ner mig i sängen och tog fram min iPad.
Jag gick in på Netflix och satte på ett nytt avsnitt av Riverdale.
Jag ÄLSKAR den serien!!

24 aug kl. 7.30

Larmet på mobilen ringde, och förvirrat såg jag mig omkring, jag kopplade inte vart jag var.
Morgonen var den värsta tidpunkten på dagen, jag nästan rullade ut ur sängen och hasade ner för trappan ner till köket.
Jag hade fortfarande på mig min pyjamas, med svampbob på.

Alla var redan nere i köket och satt och åt.
Jag mumlade ett tyst "godmorgon" innan jag började bre min macka.
Jag var tyst under hela frukosten, jag hade fortfarande inte fattat att jag skulle börja andra året på gymnasiet, det är helt sjukt. Det är 17 år sedan lilla Tilda kom till världen, och under den tiden har världen varit kaos.

Frukosten avklarad, jag rusade upp på övervåningen och ockuperade badrummet som låg mittemot mitt rum.
Jag gjorde min vanliga rutin och gick till mitt rum sen.
Jag sminkade mig enkelt med lite concealer, mascara och läppglans. Fyllde i ögonbrynen och sedan klar.
Bara kläderna kvar.
Jag öppnade min garderob och massa kläder föll ut. Jag var extremt dålig på att hålla reda på saker, och tappade bort nästan allt jag fick.
En gång hade jag en vandrande pinne, som jag tappade bort och hittade död bakom min garderob 2 år senare.

Tillslut hade jag valt kläder och var rätt nöjd ändå.

Jag kastade en snabb blick på mobilen för att se vad klockan var.
Klockan var halv 10 och det var dags att åka till skolan.

Jag tig min ryggsäck och gick ner till hallen, satte på mig mina skor och väntade in Oliver.
(Amanda hade redan åkt till sin skola)
Han kom nerjoggande för trappan efter en stund och jag kastade en irriterad blick på honom.

"Vi kommer komma förseeeeent"
Gnällde jag men han skrattade bara.

"Tro mig det gör vi inte. Det tar en kvart att åka dit med bussen och sett är 20 minuter tills vi börjar, så vi hinner"

Han hade fel. Vi missade bussen och kom försent med 10 minuter.
Jag gick snabbt bort till rektorn och fick mitt schema och skåp. Oliver väntade på mig utanför och tog mitt schema. Han granskade det noggrant och kollade sen på sitt.

"Vi går i samma klass och... NEJ!"
Jag tittade förskräckt på honom.

"Vi har matte första lektionen, med den värsta läraren som finns!"

Vi började springa och stannade utanför ett klassrum. Oliver ryckte upp dörren och vi gick in. Hela klassen stirrade på mig, inklusive läraren.

"Och varför är ni sena?!"
Hon blängde ilsket på mig som att det var mitt fel.

"Oliver du får kvarsittning och eftersom du är ny kommer du undan, tur för dig. Gå och sätt dig bredvid Hanna, NU!"

En tjej med rött hår vinkade mot mig och tveksamt satte jag mig ner på platsen bredvid henne.
___________________________
Första kapitlet, förresten någon som vet vilket parti man ska rösta på? (I skolvalet)