Unforgettable

0.2

Hanna var riktigt snäll, vi viskade/pratade hela lektionen ut, och gick till skåpen tillsammans.

"Vi har skåpen bredvid varandra!!"
Ropade hon så högt att alla runt omkring oss stirrade.

Oliver och några killar kom gående mot oss en bit bort.
Oliver vinkade och jag vinkade tafatt tillbaka.

Gruppen kom fram till oss.
Jag tittade förvånat på när Oliver gick fram till Hanna och kysste henne på kinden.
Jag tittade frågande på dom och väntade på en förklaring.

Oliver log mot mig.
"Vi har varit ihop i över ett år"

"Aha, tänkte väl"
Svarade jag och skrattade till.

Sen vände jag blicken till resten av gänget. Det var 4 killar, 2 var blonda och 2 var bruna.
Den ena blonda killen granskade mig.
Han var snygg. Riktigt snygg faktiskt.

"Vem är du?"
Jag ryckte till. Snyggkillen hade frågat mig vem jag var.
Jag fick tunghäfta. Jag försökte öppna munnen och svara, men det gick inte.
Tack och lov kom Oliver till min räddning.

"Det här är min plastsyrra Tilda"
Jag nickade för att bekräfta det.

"Jag är Adrian, även kallad den snyggaste killen på hela skolan"
Han flinade dumt och jag fnös, vägrade erkänna att det troligen var sant.

Jag kollade på resten av killarna som presenterade sig en efter en. Dom verkade schyssta, Adrian var snygg men för självsäker.
Ingen bra kombination.

"Kom nu Tilda, vi måste gå"
Hanna kramade om Oliver en sista gång och drog mig bort från hans gäng.

Nästa lektion var So. Lektionen var jätteseg, jag kunde inte koncentrera mig, men jag visste inte varför.
Jag bara...kunde inte.
Min hjärna var typ som gelé. Extremt trögfattad och irriterande, precis vad jag behövde första dan i en ny skola.

Klockan 11.45

Det var äntligen dags för lunch, jag var utsvulten.
Det serverades fiskpinnar, inte det godaste som fanns, men just nu så var det det.
Vi tog våra brickor och tittade ut över matsalen.
Hanna började styra stegen åt ett håll, blint följde jag efter.
Hon stannade vid ett bord där en tjej med blont hår satt.

Hon kollade upp mot oss och log.

"Hej Julia, å förresten det här är Tilda, Olivers plastsyrra"
Julia log mot mig och pekade att jag skulle sätta mig ner.

"Sååå, vad har min kusin sagt till dig än?"
Jag tittade förvirrat på henne.

Julia skrattade till.
"Jag och Adrian är kusiner, och han är den största playern som finns. Vad sa han till dig?"

"Han sa att han var den snyggaste killen i hela skolan"
Svarade jag och fnissade till.

Julia skakade på huvudet och suckade.
"Lova mig bara att inte bli som resten av tjejerna i den här skolan. Dom tror att dom har en chans på honom, och det slutar med att dom blir förkrossande när dom upptäcker att han har en ny tjej dagen efter att dom gjort nåt"

Jag nickade tveksamt och lovade mig själv att aldrig göra som alla andra tjejer.

Vi pratade hela lunchen, eller tills hela matsalen blev knäpptyst.
Julia och Hanna brydde sig inte, men jag såg mig omkring för att se vad som hände.

Adrians gäng kom gående emot oss, och typ alla tjejer i hela matsalen tittade drömmande på honom.

Jag ångrar det jag tänkte om Adrian förut, även om han var skitsnygg så skulle jag få halva skolan efter mig om jag sa det, +att jag säkert skulle falla för honom om jag tänkte på det.
Därför tryckte jag undan tankarna och tittade istället på när killarna slog sig ner vid vårt bord.

Oliver tittade på mig och drog på munnen.

"Hur har första dan varit hittills, syrran?"

Jag blev förvånad över att han kallade mig syrran, vi hade bott tillsammans i typ en dag.
Men jag blev glad också, jag kände mig hemma här. Och jag var här för att stanna.
___________________________
Dålig fantasi:(