Unforgettable

1.6

Aldrig att jag tänker sno en väska åt henne. Att stjäla är fel. Att kyssa Adrian är också fel. Tyvärr. Jag ångrar det såklart.
Om jag tar väskan kommer hon pressa mig ännu mer, men hålla tyst ett tag, men om jag vägrar kommer hon berätta för alla vad som hände.
Ta den eller inte?
Hjärtat dunkade hårt i bröstet. Jag behöver inte bestämma nu, hon ville ha den på måndag. Då har jag tid att tänka över det. Men jag vill ju inte stjäla, för om jag gör det vinner hon. Om jag inte gör det vinner hon.
Jag tog en klunk av teet, trots att hela munnen brann svalde jag det. Och tog en ny klunk. Det hade en lugnande inverkan.
Jag måste tänka på något annat. Jag lämnade konversationen och kollade på Netflix efter någon film.
Jag kände för att gråta, så jag valde Forrest Gump. Det är mammas favoritfilm, och en av mina.
Medans Forrest berättade sin historia på busshållplatsen drack jag upp det sista, och tänkte på min historia. Vilken sjuk dag det har varit.
Jag går till skolan efter att ha lurat mamma att jag varit sjuk, jag skrek jättehögt på bussen, jag träffade pappa och Nathalie försöker tvinga mig att stjäla en väska. Det låter nästan som en film. Om 50 år kan jag berätta det här för mina barnbarn.
Då ska jag berätta om festen utan att nämna alkohol och Simon, jag ska berätta om när jag och Julia spanade på Hannas och Olivers dejt. Juste. Hanna och Julia.
Jag har inte tänkt på dom, vilket ändå är ganska skönt för då saknar jag dom inte lika mycket.
Jag var som i trans. En ond bubbla. Gud har förbannat mig, han fick feber och gav mig oturen istället för Donald Trump. Men när han upptäcker sitt misstag kommer han att gottgöra mig, och allt kommer att bli bra.
Jag kanske ska gå till kyrkan på Söndag, och få kontakt med honom. Och dom kanske bjuder på fika där.

Jag tittade på klockan. Den var nästan midnatt.
Jag stängde av telefonen och kröp ner under täcket.
Det var omöjligt att sova. Jag lågt och stirrade i taket, med jämna mellanrum kollade jag klockan för att se hur länge jag legat vaken.
Klockan 3 somnade jag, och sov till 11. Då blev jag väckt av Amanda som sa att vi skulle åka och bowla.
Jag suger på bowling, men det kunde vara lite kul iallafall.
Jag gick ner till köket och pt frukost i pyjamasen, alla hade redan ätit för länge sen.
Jag gjorde en macka och åt fort, tog med ett äpple upp på rummet och bytte om. Det var lördag, så jag satte på mig en jätteskön tjocktröja och svarta tights eftersom bowla är atletiskt. Annars hade jag lett satt på mig mjukisbyxor.
Alla väntade otåligt på mig i hallen, så snabbt knöt jag skorna och drog på mig jackan.
Vi satte oss i bilen och åkte ett tag innan vi stannade utanför ett stort hus.
Vi gick in, betalade och gick till en bana där våra namn stod. Vi hade 2 banor, mamma och Mikael på ena och jag, Amanda och Oliver på andra.
Vi skulle precis börja när Amanda kom på att vi måste ha bowlingskor, så vi gick till ett litet rum och bytte. Jag hade glömt hur extremt fula bowlingskor är. Dom påminner om när man gick på dagis.

Jag började, rakt i rännan. Jag stampade surt med foten i marken och tog ett nytt klot.
Herregud vad tungt det var!!
Den gick i rännan den här gången också.
"'Mamma, varför har inte jag ett staket på kanterna?"
Mamma tittade roat på mig och sen på poängtalen för att se hur mycket jag hade fått.
"Du är 17 år, killen i kassan sa att staketet var för åldern 1-10 år"

"Men snäääälla!!"
Sa jag och log sött.
Mamma skrattade och skakade på
huvudet.

Vi spelade i en timme. Jag kom sist, med 32 poäng. Över 150 poäng efter Amanda. Men det var kul iallafall. Lite.