Unforgettable

2.2

Läkaren lade handen på min rygg och ledde mig in i ett rum på den vänstra sidan av korridoren. I rummet fanns ett skrivbord med en gammaldags dator, ett skåp, en säng och en stor plastväxt. Hela rummet var extremt rent och vitt.
Jag slog mig ner på sängen medans läkaren började knappa in något på datorn.
"Tilda Helena Nylander, född 17:e Oktober 2001. Stämmer det?"
"Mm" Svarade jag och nickade.
Sedan började han med att fråga en massa frågor och kolla på mina öron, ansiktet och mina fötter.
Efter typ en halvtimme slutade han och konstaterade:
"Du har troligtvis lite köldskador på tårna, vilket innebär att du fryser om dom lättare en vanligt och att du måste se till att hålla fötterna varma när det är kallt ute"
Sa han, och lät jätteallvarlig. Jag ryggade tillbaka skyggt när han tog ett steg närmare för att hjälpa mig upp från sängen. Tacksamt tog jag hans utsträckta hand och reste mig upp.

"Det är inget farligt va?" Frågade jag, en aning oroligt. Köldskador låter jättefarligt även om det säkert inte är det.
Läkaren skakade på huvudet och följde med mig tillbaka till väntrummet och tog med Hanna. Jag satte mig på stolen bredvid Julia.
"Hur gick det?"
"Jag har typ köldskador på fötterna, men annars vad det bra. Och så gav han mig några tabletter mot öroninflammation och feber" svarade jag och visade tabletterna läkaren gett mig.
"Vad sa han till dig?" Undrade jag sen och stoppade undan tabletterna i jackfickan.
"Han sa att jag hade köldskador på öronen, och så gav han mig likadana tabletter"
Jag nickade.
Vi kollade på tv:n tills Hanna kom. Det var svenska Hollywoodfruarna som visades. Vi skrattade när Gunilla var dum i huvudet och hejade på när det blev bråk.
Hanna kom tillbaka efter ett tag.
Hon hade klarat sig bra.
Lättade åkte vi hem till mig och var där resten av dagen. Tabletterna vi fått smakade skit och gjorde en helt yr, så i nästan en timme låg vi däckade på soffan. Vi var trötta på film, så istället spelade vi tv-spel.
Vi letade fram ett av Olivers Fifa-spel och turades om att köra.
Medans Hanna och Julia körde en omgång smög jag ut i köket och kokade te åt oss. Jag rotade också fram ett oöppnat paket med Oreos som låg längst in i skafferiet.
När teet var klart hällde jag upp det i 3 stora koppar och blandade i lite honung. Jag la upp allt på en bricka och gick tillbaka.
Jag satte mig ner i soffan, smuttade lite på teet som var brännhett. Jag tog mobilen som låg på soffbordet.
Klockan var halv 4, Oliver kommer nog hem snart.

Jag hade rätt. 10 minuter senare hördes en nyckel vridas om i låset och jag hörde Olivers röst. Han var inte ensam. Med honom kom Adrian, Jonte, David och Ben.
"Tjeeena!" Ropade Ben.
Jag satte teet i halsen.
Både jag, Hanna och Julia stirrade chokat på honom.
"Har du färgat håret rosa?" Frågade Julia tillslut och stirrade menande på hans hår.
Ben suckade.
"Jag råkade ta syrrans hårfärgsskit istället för Schampoo"
Vi börjar gapskratta.
Jag lutar mig tillbaka i soffan och flinar.
"Det passar dig jättebra!"
Ben försöker se hotfull ut, men han kunde inte dölja leendet.
Adrian kom in till oss först och slog sig ner bredvid mig.
"Ååh!" Sa han och tog alla kakor som var kvar.
"Hallå!" Protesterade jag och försökte få tag på hans händer. Det slutade med att jag i princip låg på honom. Jag kom på det, och började rodna kraftigt. Jag lutade mig tillbaka och vägrade titta på Adrian. Jag kastade snabbt en förstulen blick åt hans håll och såg att höll på att äta upp kakorna. Jag suckade.
Varför blir det alltid så pinsamt när jag är med Adrian? Jag lyckas alltid skämma ut mig när han är i närheten. Det känns som att vi har lite kemi iallafall, eller? Är jag kär? Nah, jag har nog en crush. Men det är ingen idé att hoppas, för han kommer aldrig att gilla mig.

Adrian pov

Jag lutar mig nöjt tillbaka och stoppar den första kakan i munnen, medans jag ser hur Julia och Hanna blir allt aggressivare mot varandra. Vilka tävlingsmänniskor dom är.
Jag tittar i smyg mot Tilda. Jag tror hon märker att jag betraktar henne, men hon vägrar att möta min blick.
Hon är fin, det är hon. Hennes bruna hår, och den ljusa hyn. Den är ännu ljusare nu när hon är sjuk. Hon har mörka ringar under ögonen, som Hanna och Julia. Men hon är fin ändå.

Det känns som att vi typ passar ihop, jag vet inte. När Oliver berättade om henne ville jag bara få ett snabbt ligg och sen var det inget med det mer, men nu... nä, jag vill inte utnyttja henne. Det skulle kännas så fel. Hon förtjänar bättre. Jag kanske gillar henne? Det känns annorlunda när hon är i närheten eller när någon nämner henne. Jag blir liksom glad. Men jag får inte. Jag får inte bli som min syster. Hon förtjänade också bättre. Men när jag tänker efter, vill hon verkligen att jag ska utnyttja tjejer resten av livet? Nej, det hade hon absolut inte velat. Jag ska göra det rätta. Ja ska säga till Tilda vad jag känner. Eller, kanske. Vi får se.