Unforgettable

1.3

13 idag!!🎂🎁🎉🎊
___________________________
Julia var hemma från semestern och hade tagit Hannas parti, kanske eftersom jag inte varit i skolan.
Jag hade sagt till mamma att jag hade ont i halsen och hade feber, så jag hade stannat hemma nästan hela veckan.
Till och med Oliver hade undvikit mig.
Men han var inte här nu.
Han var säkert hos Oliver eller Hanna och snackade skit om mig.
Jag tittade till vänster om mig. Där på soffbordet låg hans mobil. Jag mindes vad Hanna hade sagt.
"Om du inte tror mig, kolla Olivers mobil"
Upp till bevis. Jag greppade tag i den och startade igång den.
Knappade in hans lösenord som jag sett han slå in, och gick in på meddelanden.
Jag tryckte in på Adrian och läste igenom sms:en. Dom senaste handlade om någon fest. Jag scrollade längre upp. Det mesta var skräp men det var något som fångade min blick. Adrian hade skickat det för en månad sen, en vecka efter att skolan börjat.

-Glöm inte vadet
                           Aldrig att jag glömmer det är Tilda du pratar om-

Jag slängde mobilen i soffan och reste mig upp. Idioter båda två. JAG HATAR DOM!!!!
Tårarna rann -igen, men en beslutsamhet började byggas inom mig. Dom ska fan inte tro att jag är så svag. Jag ska till skolan imorgon, punkt slut. Dom ska se att jag inte bryr mig om dom, dom ska se att jag också kan vara tuff.
Dom ska få se.

Dagen efter

Fredag och den dagen jag skulle bevisa att jag inte mår så dåligt som jag gör.
Det första jag möttes av när jag klev på bussen var allas stirrande blickar. Självklart.
Såklart hade ryktet spridit sig, och nu skulle jag få alla tjejer i hela skolan efter mig+Adrian.
Men jag skulle inte vika mig, tänkte jag och slätade till tröjan. Den var en enkel t-shirt, men rätt snygg ändå.
Men jag önskade att jag tagit en tjocktröja istället, oktober hade hänt och det var väldigt kallt ute. Jag önskar också att jag tagit någon annan Jacka än min tråkiga jeansjacka som dessutom var iskall.
Framme vid skolan. Tveksamt reste jag mig upp från sätet och gick bort mot dörrarna, vad hade jag gett mig in på?
Dom som inte stirrat på mig på bussen stirrade på mig nu.
Nästan hela skolan stirrade.
Egentligen ville jag bara skrika att showen var över och springa därifrån, men det gick inte. Benen styrde stegen mot ingången.
Nej nej nej.
Precis utanför dörren stod hela gänget med Hanna, Julia Adrian, Oliwer, David, Jonte och Ben. Alla stirrade på mig.
Snabbt öppnade jag dörren och nästan slängde mig in, det var betydligt tommare här inne. Jag andades lättat ut och gick bort mot mitt skåp, där schemat hängde.
På fredagar gick vi ganska kort, men vi hade idrott som inte var mitt favoritämne direkt, och matte, musik och Tyska.
Jag kastade en snabb blick på mobilen, det var en kvart kvar tills lektionen började. Om jag gick nu skulle jag få hela omklädningsrummet för mig själv.
Även om omklädningsrummet var tomt bytte jag om på toan, ifall någon skulle komma. Det skulle vara sjukt stelt om Hanna och Julia kom och så sitter jag där utan tröja.
Jag lämnade toan när jag hade på mig allt utom skor. Snabbt knöt jag dom och lämnade rummet. Påväg ut mötte jag resten av tjejerna.
I typ 12 minuter fick jag sitta ensam med killar för att alla tjejer skulle bli klara, medans gympaläraren irriterat gick omkring och mumlade för sig själv med en skrivskiva i handen.
Tillslut stod alla i en ring runt honom och han började berätta vad vi skulle göra.
Vi skulle köra basket. Han delade in oss i 2 lag, tack och lov hamnade jag inte med Hanna och Julia. Tyvärr med David, Oliver och Jonte.
Jag kände hur deras blickar brände i sidan, men jag ignorerade det. Det är ju inte jag som jag gjort något fel.
Eller?
Det har jag ju egentligen, jag typ hånglade med Adrian.
Det är därför dom är arga på mig, iallafall Hanna och Julia.
Dom trodde inte att jag var en sån person.
Om dom bara visste varför jag gjorde det.
___________________________