Monaco f.s

Kapitel 5 - Vänner?

-Uhm nej tack, sa jag och vände och började gå upp mot stranden igen.

När jag kommit upp började jag packa ihop mina saker och hängde handduken över axeln.

-Ska du redan gå? frågade Felix och flinade. Jag blängde surt på honom och började gå.

-Ey kom igen, ropade han efter mig. Jag orkade inte ens vända mig om. "Kyss mig" nej skulle inte tro det va.

Jag hörde efter bara ett par minuter någon som kom springandes mot mig. Felix gled upp vid min sida men han valde att vara tyst. Likaså jag. Det var en pinsam tystnad som spred sig i luften medan vi gick. Jag längtade efter att få komma till huset och få stänga in mig på mitt rum.

Efter att ha legat på rummet i 2 timmar och försökt sova, spela alla spel på mobilen som fanns, solat på balkongen & lyssnat på musik så tröttnade jag.

-MAMMA, ropade jag i ett försök att hon skulle komma till mitt rum.

Inget svar.

-MAMMA, försökte jag igen.

Jag suckade och reste på mig, jag gick och kollade i vardagsrummet, sovrummen, badrummen, poolen. Ingen syntes till.

-Dom är och handlar, sa Felix samtidigt som han kom ut ifrån sitt rum.

-Utan att säga något? Mumlade jag fram.

-Dom sa ju till mig, sa han och skrattade till.

Jag himlade med ögonen och vände mig om. Jag hann inte komma så långt innan någon tog tag i min arm. Jag suckade och vände mig om.

-Förlåt för förut inte meningen att göra dig upprörd, försvarade Felix sig.

-Jaja whatever, svarade jag tyst och kollade ner på mina fötter.

-Nej allvarligt vi ska bo tillsammans i 1 månad vi måste kunna umgås, sa han sedan. Han hade rätt, 1 månad tillsammans skulle inte bli lätt om jag gick och var sur hela tiden.

-Vänner? frågade jag.

-Vänner, svarade Felix.

Felix mobil började ringa och han ursäktade sig och gick in på sitt rum och stängde dörren efter sig. Jag satte mig ner i vardagsrummet och slog på tv'n. Dom hade iallafall några engelska program.

*Felix Perspektiv*

-Yooo Omaaar, svarade jag glatt efter att jag läst hans namn på mobilen.

-Hur har ni det? frågade han nyfiket.

-Vi bor med en annan svensk familj så ganska nice, svarade jag och jag kände själv hur jag började flina.

-Detaljer, sa han kort.

-Ja jo det finns en tjej som-, mer hann jag inte säga innan jag blev avbruten.

-Hur gammal och hur snygg? frågade han snabbt. Jag började skratta och likaså han.

-Lika gammal som oss & ja, hon är skit snygg, sa jag och hoppades att Lina inte skulle höra nåt utav det jag säger.

-Jag ringer senare måste sticka vi hörs, sa han snabbt och la på.

Jag suckade och reste på mig och gick ut till vardagsrummet där Lina satt. Jag slank ner i soffan bredvid henne.

-Soffan är skitstor måste du sitta bredvid mig, skämtade hon.

-Ska det vara på det viset så kan jag flytta på mig, skämtade jag och ställde mig upp. Hon tog tag i min arm och drog ner mig igen.

-Sitt ner Sandman, sa hon och flinade.

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Ett kort kapitel för har inte tid att skriva nåt längre.

Votea & kommentera vad du tyckte❁

Vi hörs, peace❁