Monaco f.s

Kapitel 11- It WAS something

Sida vid sida gick jag, Emma & Ellen mot skolportarna som vi inte klivit in igenom sedan skolavslutningen. Det var en massa känslor som försökte ta över mig, visste inte om jag skulle skratta eller gråta. När vi gick igenom korridoren bort mot våra skåp stannade jag till ganska så plötsligt. Likaså gjorde Emma & Ellen, dom märkte på en gång att det var något fel.

-Felix, sa jag tyst och stirrade bort mot andra sidan korridoren. Där stod han, med några killar från parallellklassen. Han gick väl inte i den klassen?

-Men va han går inte här, sa Ellen och tittade på mig.

-Är du okej? Fortsatte hon.

-Jadå oroa dig inte jag klarar mig, sa jag och log. Vi begav oss mot våra skåp som var farligt nära Felix. Varför betedde jag mig såhär? Varför gick jag inte fram? Varför ropade jag inte något? Varför?

-Lina, sa Emma tyst.

Jag kollade upp och mot oss kom Omar & Felix.

-Snygg tröja, hade varit snyggare om den var lite kortare though, slängde Omar ur sig.

-Ursäkta? svarade jag spydigt. Att han alltid skulle hålla på o jävlas & visa sin playiga sida.

-Vi har fått i uppdrag av läraren att presentera vår nya elev för alla innan lektionen, så här är Felix, sa Omar sedan och pekade på Felix.

Felix visade inte en min. Han var så otroligt svår att läsa av. Var han glad? Arg? Ledsen? Säg något.

-Jaså, sa jag och slog igen mitt skåp och började gå bortåt mot klassrummet vi skulle samlas i.

~Omar's perspektiv~

-Vad var det där om? frågade jag och kände hur jag började skratta.

Lina kan vara den roligaste människan att driva med för hon blir alltid så sur.

-Fråga din kamrat, sa Emma och började gå bort mot Lina. Likaså gjorde Ellen. Jag sneglade på Felix.

-Vadå jag vet inte ens vem människorna är kolla inte på mig, sa han och tog upp händerna och visade en oskyldig gest.

-Då frågar jag henne själv, sa jag och vände mig om och gick bortåt.

Om jag är nyfiken? Ja. Om jag egentligen bryr mig? Nej. Men hallå kom igen, det är alltid kul med nytt skvaller efter ett helt sommarlov.

När jag sedan ställde mig vid tjejerna igen så gav Lina ifrån sig en suck och höjde sitt ena ögonbryn. Fast denna gång var inte Felix med.

-Vad vill du veta? frågade hon direkt.

-Vad är det mellan dig och Felix? frågade jag och flinade.

-Well vad det VAR mellan oss vet jag inte, men just NU är det inte ett skit, svarade hon och log sådär sarkastiskt som hon gör när hon är besvärad.

-Vadå var? frågade jag lika fort som jag ställt den första frågan.

-Nej nu borde du faktiskt fråga honom också, ni är väl ändå rätt bra kompisar? Eller? frågade hon spydigt och skrattade till.

-Fast ioförsig, hade ni varit bra kompisar hade han väl redan sagt något, avslutade hon med ett spydigt skratt. Ellen och Emma började skratta om där stod jag, som ett frågetecken och fattade inte ett skit, inte ett skit.

---------------

Hope you like it, lite drama i det hela😏