Monaco f.s

Kapitel 13-Great

~Felix Perspektiv~
-Nej men skitsamma ännu en till tjej som jag får på fall och sedan lämnar, sa jag självsäkert.
-Jaså du kör på en sån igen, skrattade Omar fram.
-Är inte förhållande typen, sa jag och ryckte på axlarna. Omar flinade som svar, han visste att jag hade rätt. Missta mig inte, jag vet hur fel det är att göra som jag gör och blabla men förhållanden blir lätt trista. Samma person varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Verkligen inte min grej.

•••
~Linas Perspektiv~

Idag var det tisdag och det innebar att jag, och bara jag utav mina kompisar, har håltimma i 1 timma. Vi är nämligen uppdelade i 2 grupper i klassen. När ena gruppen har lektion så har den andra gruppen hål osvosv. Råkade självklart inte hamna med några utav dom jag umgås med.
Jag satt ute på skolgården på en bänk i solen och lyssnade på musik. Det var fortfarande augusti så det var fortfarande tillräckligt varmt. Jag blundade i några sekunder och andades in den friska sensommar luften. Bänken skakade till lite lätt, jag öppnade ögonen och fann att en kille satt sig ner i andra kanten av bänken. Felix. Jag suckade. Great.
-Hejdå, sa jag och böjde mig ner för att ta upp min väska.
-Vi behöver prata, sa han kort och tog tag i min handled då jag var nära på att gå.
-Aa fast nej tack, svarade jag kort.
Han släppte inte greppet om min handled och jag började tvivla på om han skulle göra det. Jag suckade ännu en gång och satte mig ner på samma plats igen. När jag väl satt ner så sa han ingenting. Han bara satt där och flackade med blicken mellan mig & omgivningen.
-Ja ska du säga nåt eller? frågade jag spydigt.
-Ta det lugnt gumman, sa han och flinade.
-kalla mig inte det, sa jag tyst.
-För ett par veckor sen var det inte något problem med att kalla dig det, skrattade han fram.
-Kan du snälla sluta, mumlade jag fram. Jag kände mig näst in till förödmjukad. Varför höll han på såhär?
-Sluta med? frågade han.
-Att hålla på som du gör, sa jag i ett försök att låta någorlunda normal i tonen.
-Beter mig som jag alltid gjort, svarade han arrogant.
-Du visste hur jävla rädd jag var Felix, sa jag högt. Mina känslor var blandade. Jag visste inte om jag var ledsen eller arg. Eller om jag var både och?
-Uhm rädd för? frågade han i ett försök att låta som om han inte visste något.
-Rädd för att falla och sedan bli sårad. Varför gjorde du som du gjorde? nästan skrek jag. Denna gången gick jag. Jag gick raka vägen in till skolan och in på toaletten. Där satt jag bara på toa locket och stirrade på den vita dörren som var framför mig. Var jag töntig som reagerade på det sättet som jag gjorde?

~Omars perspektiv~

Jag möttes av att Lina gick med snabba steg förbi mig.
-Ey ta't lugnt, ropade jag efter henne.
-Håll käften, ropade hon till svar. Oj nån var inte på humör.
Jag gick ut och fann Felix på en bänk med mobilen i handen. Jag började sedan kunna koppla varför Felix satt här ute och varför Lina var så sur.
-Vad missade jag? frågade jag och flinade stort.
-Det gamla vanliga typ, flinade han tillbaka.
-Hur orkar du ens? frågade jag och skrattade.
-Aa för du lyckas ju verkligen med att ha en tjej länge, fick han ur sig samtidigt som han småskrattade.
-Ja faktiskt. Har hållit på med Bella ett bra tag nu, svarade jag stolt.
-Är det riktiga känslor? Frågade han nyfiket.
-Tror faktiskt att det är det, sa jag samtidigt som jag kände att skämdes lite smått.
Snart såg jag att Oscar och Ogge kom mot oss. Snart var hela vårt lilla gäng samlat. Inte för nån speciell anledning men det sällan som vi alla sed samtidigt i skolan.

~Felix Perspektiv~

-Hur går det med den där bruden? frågade Oscar. Jag tittade på Omar med en "har du berättat" blick.
-Jag var tvungen att berätta okej, sa Omar till sitt försvar.
-Just nu så går det sådär. Men vänta bara, sa jag för självsäkert.

•••
~Linas Perspektiv~

Jag, Ellen & Emma satt hemma hos mig och kollade på en film. Eftersom det bara var andra skoldagen så hade vi inte fått några läxor än. Så vi passade på att skämma bort oss själva med lite film mys.
-Vad gjorde du på håltimman förresten? frågade Emma och tog en näve popcorn.
-Snackade med Felix, svarade jag och gjorde en besvärad min.
-Alltså den där Sandman är bara problem, sa Ellen och suckade. Jag nickade som svar och lutade mig tillbaka. Det som är värst är att jag fortfarande har speciella känslor för den där killen. Det är nåt med honom som gör att jag faller lite mer för varje gång jag ser honom.
----------
Tack för 1K!!! För vissa är 1K typ no big deal men eftersom detta är det första jag skriver så blir jag väldigt glad haha! Kram på er