Speak »l.h«

0.1

"Lou you whore!" Hörde jag från övervåningen. Man hör allt här i från källaren. Japp, så är det... Jag bor i källaren, roligt va?

Jag gick försiktigt upp och fick ducka för det stora järnröret. När jag kom upp från källaren så såg jag hur Marcus stod vid dörren. Han blängde på mig med ett ont öga. Jag gjorde en gest som visade 'vad är det?'. De vet att jag inte pratar, så jag använder mig av en tal app på min mobil och genom gester.

"Mom and dad are at work and won't be home until late, David and I are gonna go to a party so you're gonna clean up the mess in the kitchen. And if that isn't done when I'm home I will with my bare hands rip of your ugly brown short hair! Understood?" Sa han och jag bara nickade till svar. Han smällde igen dörren när han gick ut och jag började gå min väg till köket.

Familjen Lane... Mr.Lane är en stor man, och jag skämtar inte. Han är advokat och han tjänar alldeles för mycket pengar för min smak. Mrs.Lane är en kvinna med alldeles för många ansiktslyft och bröstförstoringar. Hon jobbar med porrfilmer... Vad mer finns det att säga än att det är hon som är en hora? Usch och det värsta är att Mr.Lane har absolut inget emot det.

Marcus och David Lane är två stycken bortskämda tvillingar med svart hår. Deras hår ser ut som golvmoppar... De får det de vill ha och gör vad de vill.

Och sen så har vi mig, Lou Thomson. En tjej på 17år och utan hopp om en bättre framtid. Jag förlorade min familj i 9/11 och jag har inte öppnat min mun sedan dess. Varför ska jag prata när det inte finns något eller någon att prata med?

Klockan är 9 på kvällen och köket är städat. Jag tog min bok och satte mig vid skrivbordet i vardagsrummet. Jag tog pennan i min hand och öppnade boken.

"And all I ever think about is how sad I am and how worthless I feel because the stars are not a metaphor for me they are a burning ball of gas and we are so small in this world it wouldn't make a different if I died" skrev jag med min försiktiga hand som nuddade papperet i boken när min hans drog över den och lämnade kvar inte bara ord utan också en meningsfull text.

Jag stängde igen boken och ställde mig upp men när jag kom till källardörren så hörde jag hur någon eller några fotsteg gick på uppfarten. Jag hann just ner i källaren innan ytterdörren öppnades med en snabb kraft och sedan hörde jag någon skratta. Men den stunden varade inte länge.

"Lou! Come up, now!" skrek David och Marcus i mun på varandra. De var fulla det hörde jag på deras röster och så luktade det redan sprit i huset. Jag gick försiktigt upp med huvudet och blicken neråt.

Jag tittade upp och såg 6 personer var 2 var Marcus och David. Jag hade aldrig sett som förut. Min blick vandrade till en kille med rött hår, sedan en med lockigt hår och bandana, sedan en kille med brunt hår med blonda slingor och stannade på den blonda långa killen. Han hade piercad läpp på vänster sida av munnen och hans blåa ögon stirrade in i mina gröna.

Snart så kände jag hur en hand med snabb fart smälldes mot min högra kind.

-----------

Hola! Detta är då första kapitlet ur min nya novell Speak.

Den här novellen kommer nog att ha ganska grova ord men de flesta kommer ur Lou's perspektiv. Lou är en väldigt, hmm hur ska man säga... Hon är väldigt arg, irriterad, deprimerad, ironiskt yada yada.

Hoppas ni gillade detta kapitel, snälla fortsätt att läsa (:

Kommentera och gilla please and thank you!

xx,-Hazzenly