"Va? Nej, jag gillar honom inte!" Omar Rudberg (boyxboy)

Kapitel 1

Omars perspektiv:

Jag, Felix, Oscar och Ogge stog i ett ganska mörkt, varmt rum bakom scenen. Vi skulle gå ut från konserten vi precis hade haft, och alla foooers visste tydligen vart bakvägen fanns så vi gömde oss här medans Daff försökte hitta någon livvakt så fort som möjligt. Man hörde alla tjejernas skrik, det var helt sjukt. Men jag började tröttna på det. Det kändes som att mina öron skulle sprängas. 

"Shit vad mycket folk det är asså.." hörde jag Ogge muttra. Felix skrattade till lite.

"Vafan trodde du? Dom hittar alltid bakvägen!" sa han irriterat och suckade tungt. Han hade varit sur hela dagen, han sa att han var trött. Oscar muttrade något som jag inte hörde, men Felix hörde det tydligen för han knuffade in Oscar i väggen, och gled sedan ner och satte sig på golvet. Oscar skrattade bara, vilket gjorde att jag också började skratta. 

Vi väntade i flera minuter och pratade om en massa saker tills Daff plötsligt kom in med en kille bakom sig. Han hade mörkbrunt hår, mörkblåa ögon och hans ansikte var perfekt. Det bubblade till sig i magen på ett skumt sätt. Jag hade aldrig känt den känslan innan. Han var några centimeter längre än mig, och han hade konstiga vita byxor på sig. 

"Detta är Hampus. Han har svart bälte i karate och kommer vara eran livvakt så länge, visst hittade jag någon snabbt?" sa Daff och log nöjt. Då fattade jag att dom konstiga vita byxorna var karatebyxor. Felix småskrattade lite.

"Seriöst? Ska vi ha EN livvakt? Vi är fan fyra stycken? Och han ser inte ens stark ut!" alla ord kom snabbt ut ur Felix mun. Jag kollade tillbaks på Hampus som såg lite småsur ut. Han hade en tjocktröja på sig vilket gjorde att han såg lite mullig ut faktiskt. 

Han drog plötsligt av sig tröjan, och under den fanns stora, tydliga, perfekta muskler. Jag hade aldrig sett det i verkligheten innan. Han var het. 

"Oooooh.." hörde jag Oscar säga. Hampus tog fram en vit karateöverdel och satte på sig den över sin bara överkropp. Han tog sitt svarta bälte och virade det runt midjan en gång innan han knöt en slags knut på den. Han var verkligen skitsnygg i den, om jag ska vara helt ärlig. Han drog handen genom sitt hår innan hans ögon mötte mina. 

Det rös till i hela kroppen på mig. Ögonen var så fina, så snälla. Jag hade nog aldrig sett så snälla ögon innan. Han bet sig i läppen innan Daff harklade sig. 

"Hälsa på varandra nu!" sa han. Direkt bröts ögonkontakten mellan mig och Hampus, och han vaknade till lite. Det såg ganska sött ut.. Juste, du kanske borde veta att jag är gay, men jag är inte ute till min familj eller killarna, bara några av mina vänner i Göteborg. 

Hampus gick fram till Ogge och de hälsade på varandra. Hampus bugade, det måste vara någon karategrej. De bugar ju åt allting.. Plötsligt hade han hälsat på både Oscar och Felix också, och nu stog han framför mig. Han sträckte fram handen och jag tog tag i den. Den var mjuk och len, men man kände att han visste hur man skulle slåss. Jag kollade upp på honom och såg att han log. Han hade jättefina smajlgropar som var perfekt placerade.

"Omar" sa jag och han nickade, sedan bugade han och släppte min hand. Han verkade inte prata mycket. Direkt när han släppte mig kändes det typ.. Ensamt. Daff sa att vi skulle gå, och vi började gå mot utgången. Vi ställde oss på ett led. Hampus först, jag bakom honom, sedan grabbarna och sist var Daff och en vanlig livvakt som tydligen hade kommit utan att jag märkt det. 

"Redo?" hörde jag en röst säga. Jag hade aldrig hört den rösten innan, och insåg plötsligt att det var Hampus. Jag kollade på honom och såg att han nu vilade blicken på mig. Hans röst var fan helt perfekt. Den var inte för mörk, och inte för ljus. Den var perfekt helt enkelt. Jag nickade snabbt och hörde grabbarna säga att dom var redo. 

Hampus låste upp dörren och öppnade den. Direkt skrek alla tjejer som galningar. Poliser stog och försökte pressa bort dom från gången, men det var några tjejer som ändå lyckade pressa sig fram. Alla tjejerna som kom knuffade Hampus försiktigt bort. Det var gulligt att han inte var så hårdhänt mot dom som vanliga livvakter. 

"Herregud" skrek jag när det var en tjej som hoppade på mig så jag nästan ramlade. Hon kramade mig så hårt att jag inte kunde andas. När jag fick av henne från ryggen slog hon mig rakt i tinningen. Smärtan var outhärdig, hela huvudet dunkade. Hampus kom snabbt fram till mig och drog bort henne. Hon var helt galen, och hon försökte slå Hampus i ansiktet. Men han blockerade vant slaget och tog henne i ett polisgrepp så att händerna var bakom ryggen, sedan knuffade han bort henne till poliserna och gick fram till mig. Han la armen om mig, och rysningar gick över hela kroppen. Men det konstigaste var att jag kände mig så säker som jag aldrig känt mig förut. Det var som att jordens undergång skulle kunna komma, men jag skulle inte vara rädd så länge Hampus höll om mig.

"Gick det bra?" frågade han. Hans ögon såg oroliga ut. Jag nickade fort. "Du blöder" konstaterade han och det kom nu flera vakter. Bilen var nära, men jag började se suddigt och rösterna började eka. Allt blev svart i en sekund, men jag vaknade snabbt. Någon fångade mig precis innan jag ramlade ner på marken. Hampus. Han tog upp mig i sin famn och bärde mig istället. Jag stirrade in i hans oroliga och fokuserade ögon. Han tog in mig i bilen, och då svimmade jag igen. Men nu vaknade jag inte. Allt var svart.

________________________________

Första kapitlet! Det är inte så bra, men det kommer bli bättre!