"Va? Nej, jag gillar honom inte!" Omar Rudberg (boyxboy)

Kapitel 11

Omars perspektiv:

 "Allt kommer gå bra.. Vi måste bara hitta på en plan så dom tror att du är straight. Hur ska vi göra?" Hampus satt bredvid mig på en sten. Det var mörkt ute, och man såg inte en enda människa här. Vi var i den närmaste parken till studion, men det kändes ändå bra att det bara var vi här. Jag suckade. Jag är ju inte straight, hur spelar man ens straight?

"Jag vet inte ens om jag vill spela straight. Jag är ju inte det.. Måste jag ljuga för dom?" frågade jag plötsligt, och insåg själv hur dum jag var när det var jag som för bara några sekunder sedan sagt att jag inte ville att dom skulle tro att jag är gay. Hampus kollade bara på mig, och jag kände hur han försökte läsa av mig på något sätt. 

"Omar, du hörde själv vad dendär.. Vad heter han? Daff? Aja, han i alla fall, sa. Han tänker inte låta dig komma ut." sa han med en stadig röst. Jag kände hur den kalla luften nu började tära mer på mig, och jag flyttade mig diskret några millimeter närmare honom.

"Varför tänker han inte låta mig?" 

"För.. Du vet, dom kommer inte ta det bra. Och du kommer bli hatad så mycket att folk kommer vilja döda dig. Du skulle inte vara säker." svarade han och mötte min blick igen. Jag stirrade in i dom blåa ögonen. Dom är så fina. Jag huttrade plötsligt till. Det var riktigt kallt ute nu. Jag blev nästan rädd när jag kände en arm läggas runt min axel. Jag såg sedan att det var Hampus. Jag slappnade av, vem trodde jag det var egentligen?

Han drog mig mot honom och la sin haka på mitt huvud. Jag tryckte mig så nära honom som jag kunde. Jag undrade för en sekund om han tyckte jag var konstig som var så på, när han flyttade på sitt huvud. Men jag insåg att han kollade på mig. Jag kollade tillbaks på honom. 

"Varför stirrar vi på varandra?" hörde jag mig själv fråga när det gått flera minuter. Jag slog till mig själv inombords, det var inte meningen att den tanken skulle översättas till ord och komma ut ur min mun. Men Hampus log bara mot mig innan han sakta lutade sig framåt. Jag såg hans rosa läppar i skenet gatlycktan gav ifrån sig, och jag märkte alla detaljer i hans ansikte. Hur kan man vara så perfekt? Plötsligt stängde han sina ögon, och dom sista centimetrarna var det jag som lutade mig framåt. 

Våra läppar träffades, och jag kände hur han nöjt drog efter andan och tryckte mig närmare honom. Jag satte mina armar runt hans nacke, och han la sina armar runt min midja. Där satt vi på en sten i mörktet och kysstes. Jag visste inte om det skulle tolkas som ett djupt ögonblick, eller ett stressfullt. För det var här vi var mest utsatta. Det var här vem som helst skulle kunna se oss och ta ett kort, och sedan skulle hela världen veta om att jag är gay. 

Jag avslutade kyssen snabbt, och han kollade lite förvånat på mig. Han sa ingenting, och jag visste inte hur jag skulle förklara mig. Tänk om han skulle känna sig förolämpad om jag sa att jag inte var redo att kyssas såhär lättåtkomligt för andra människor? Jag gillade honom verkligen, men jag är fortfarande långt från redo att möta sanningen. 

"Vi borde gå tillbaks." mumlade jag tyst och ställde mig upp. På vägen tillbaks gick vi inte bredvid varandra, och luften var tjock mellan oss just nu. Jag hatade det.

***********

"GOD JUL OMAR!!" jag väcktes av mammas och pappas röst som blev till en. Jag öppnade ögonen och såg hur dom var helt överpeppade inför dagen. Jag skrattade till lite och satte mig upp. Det här är nog enda dagen på året jag inte hatar att bli väckt. 

Vi spenderade dagen som planerat med Felix, Ogge och Oscars familjer alla samlade tillsammans i Felix hus. Det var jätteroligt, och dagen passerade fort med hjälp av all mat, tv tittande och presentutdelningar. När det nu var helt kolmörkt ute och klockan var över ett på natten, och jag var så trött av allt skrattande att det kändes som att jag skulle svimma så beslutade sig pappa för att det var dags att röra på sig. Jag blev skitsur när han yttrade dom orden.