"Va? Nej, jag gillar honom inte!" Omar Rudberg (boyxboy)

Kapitel 7

Omars perspektiv:

Jag vaknade med ett ryck av ett ljud som lät som en döende dinosaurie. Det tog några sekunder innan jag insåg att det bara var en hårfön. Jag slappnade snabbt av igen och försökte somna om igen. Men det gick verkligen inte, inte med det där hemska ljudet. Jag suckade och satte mig sakta upp. Jag kände en konstig känsla på min mage, där såret var. Det gjorde ont och kändes hårt. 

Jag ställde mig upp från sängen och började gå in mot badrummet. Jag var verkligen sur just nu, jag hatar att bli väckt. När jag kom in såg jag Hampus stå där utan tröja och fixa håret. Han hade en rund slags borste som han rullade bakåt, och han tog fönen och blåste håret torrt. Min blick fixerades på hans armmuskler som gång på gång spändes när han drog borsten genom håret. 

"Morning!" jag ryckte till åt hans glada röst och såg hans stora leende på läpparna samtidigt som han fortsatte fixa håret. Jag blev bara irriterad av att han verkade vara så morgonpigg.

"Du väckte mig.. Kan du stänga av hårfönen så jag kan somna om?" muttrade jag och lutade mig mot dörren. Han var sjukt söt, men jag var fortfarande sur över att han väckt mig. Jag är verkligen inte någon morgonmänniska.

"But.. My quiff is important!" jag rullade mina ögon åt hans låtsas-sårade blick. 

"Bitch" mumlade jag innan jag gick och drog ut kontakten till hårfönen. Han flämtade när luften från fönen slutade. Jag började gå ut därifrån för att gå tillbaks till sängen när jag kände hans armar viras runt min midja och hur han drog tillbaks mig.

"What did you call me?" jag höll andan när han tryckte oss mot varandra. Hans varma, bara överkropp mot min var något jag verkligen skulle kunna vänja mig vid. Jag kände hans magrutor mot min rygg, och plötsligt vände han mig mot honom. "Hungrig?" jag nickade och kollade ner på hans läppar. Han log och släppte mig sedan. Jag kände direkt hur kallt det blev när han inte var så nära mig längre. Snabbt gick jag mot sängen och la mig under täcket. Han följde inte efter, jag gissar att han fortfarande höll på med sin frisyr. 

Jag vaknade igen, men inte av en hårfön denna gången, utan av ett par starka armar som virades runt mig. Mitt hjärta började banka fortare när jag kände Hampus nöjda leende mot min axel. Denna gången kunde jag inte ens bli sur, det var det bästa sättet att bli väckt på. Jag log när han gosade in sitt huvud i min nacke. 

"Jag tog upp pannkakor!" sa han plötsligt och lät nöjd över sin insats. Jag satte mig snabbt upp och kollade runt efter maten. Han skrattade till och gav mig en tallrik. Direkt började jag äta, och kollade noga på honom när han tog upp sin dator igen. "Jag la din mobil där förresten." fortsatte han och pekade bredvid min kudde. Jag tog upp den och såg direkt att jag fått flera missade samtal av mamma och grabbarna. Jag suckade lite innan jag ringde upp mamma.

"Hej Omar!!! Jag har fått försökt få tag på dig jättemånga gånger men du har inte svarat? Du kommer väll ihåg att det är idag du ska åka hem, om två timmar?" mina ögon spärrades upp när hon påminde mig om det.

"Juste! Fan, hade glömt det.." muttrade jag och beslutade att svara på hennes undrande toner. "Jag är hos en kompis, Hampus, och jag har precis sovit så jag har inte hört när du ringt." förklarade jag fort och blickade snabbt upp mot Hampus när jag sa 'kompis'. Han såg öberörd ut av det, vilket faktiskt gjorde mig en smula besviken.

"Jahaa.. Men du måste snart åka till tågstationen, missa inte tåget den här gången!" muttrade hon. Jag tänkte på några veckor sedan då jag missade tåget flera gånger innan jag äntligen kom hem. Jag skrattade till lite och kliade mig i nacken. "Vänta. Hampus? En kille? Honom har jag inte hört talas om, vem är det? Är han snygg? Gillar du honom? Är ni tillsammans? Är han snäll? Är han-"