"Va? Nej, jag gillar honom inte!" Omar Rudberg (boyxboy)

Kapitel 13

Omars perspektiv:

Efter kyssen log vi mot varandra innan jag kliade mig i nacken och tog ett djupt andetag.

"Ehm.. Kan vi typ.. Ta en bild och lägga upp på instagram?" frågade jag och kollade lite hopfullt upp på Hampus som log och nickade. Jag drog smidigt fram mobilen ur min ficka. "Kan vi vända på oss så vi får det där som bakgrund?" han svarade med att vända på sig, vilket jag också gjorde. Jag höll mobilen framför mig. Han la en arm över mina axlar och drog mig lite närmare än nödvändigt. Båda log som två idioter, och precis när en massa raketer sken upp bakgrunden tog jag ett kort. Det blev helt perfekt. "Vad heter du?" 

"Hampuswellhonestly, det är som typ ett kodnamn för Hampus Wellesley!!" svarade han stolt och jag såg hur hans ögon fylldes av barnslighet när det stora leendet spreddes ut över hans ansikte, och jag älskade det på något konstigt sätt.  Han tog inte bort armen från mig, utan kollade på när jag skrev '@Hampuswellhonestly and I wish you a #HappyNewYear 'cause it's #2015 !!!' med några emojis. Man hörde alla raketer smällas i bakgrunden, jag kände hans varma arm runt mig och hans andetag mot sidan av min nacke, och allt var bara så sjukt cheesy. En perfekt början av det nya året..

**************************

***************

Jag såg Hampus sova fridfullt bredvid mig. Jag älskade att vakna upp till det här, den perfekta synen av honom. Han snarkade lite lätt, och hans mun var halvt öppen. Hans hår var en katastrof, men det var bara sött på honom. Det skulle vara fett creepy att ta kort på honom nu, eller hur? Jag tog nervöst fram mobilen och tog snabbt ett kort. Jag skakade på huvudet åt mig själv, och tog försiktigt bort några hårstrån som hängde ner över hans panna. Jag kollade sedan ner på kortet igen. Fan, den hade varit perfekt för instagram..

"Lads?" jag ryckte till, vände på mig så att jag nästan ramlade ur sängen och kollade förvirrat upp på Alfred som såg ut att dölja ett leende med en väldigt allvarlig min. Hampus muttrade något bredvid mig. "Breakfast!" sa han och gick ut ur rummet. Jag hörde svaga röster från några våningar ner, det var som mummel, och jag visste att det var våra föräldrar som satt där nere och pratade med varandra. Jag undrar vad dom pratar om hela tiden? Vad skulle jag prata om-

"Ouji?" hörde jag Hampus säga. Jag vände mig om och kollade på honom med en frågande blick. Han log mot mig. "It's japanese for 'prince'" förklarade han och blinkade med ena ögat. Jag rodnade innan jag gapade. 

"Neeej, seriöst? Ska vi seriöst ha smeknamn för varandra?" frågade jag och försökte låta irriterad, men egentligen fanboyade jag stort inombords. HAN GAV MIG ETT SMEKNAMN. Jag började nästan gråta av lycka, men jag svalde ner allt. Jag måste lägga av med det där, att överreagera allting. Han ger säkert alla smeknamn. På japanska. Varför på japanska? "På japanska?" frågade jag och såg hur han log mot mig igen.

"Det börjar på O.. Som ditt namn. Som du. Jag gillar dig. Du är en prins för du är perfekt och du har ett namn som börjar på O. Och prins på japanska är 'Ouji' och det börjar på O och jag gillar japanska. Och jag gillar dig.. Sluta kolla på mig sådär, du gör mig nervös!" jag log nöjt när jag såg hans kinder färgas till en djup rosa färg när han för en sekund drog upp täcket för att gömma sitt ansikte. Sa han att han gillade mig och att jag är perfekt och en prins? OH MY GOD, OKEJ JAG KOMMER BÖRJA GRÅTA. Håll det inne, Omar. Håll det inne. 

"Ditt smeknamn får bli.." började jag och tänkte. Shit, vad ska jag säga? Jag fick nästan panik och sa det första jag kom på. "Boo." sa jag bestämt och började sedan gapskratta åt vad jag nyss sagt. Han började också skratta, och jag kände hans hand på min rygg när jag borrade ner mitt ansikte i kudden.