"Va? Nej, jag gillar honom inte!" Omar Rudberg (boyxboy)

Kapitel 8

Hampus perspektiv: (Av förra kapitlet)

Jag satte på hårfönen och försökte ha den i det läget så det skulle bli minst ljud. Jag ville inte väcka Omar, han var så söt när han sov och jag ville se det lite till sedan när mitt hår var klart. Jag började blåsa mitt blöta hår och hörde direkt det hemska oljudet hårfönen gav ifrån sig. 

Jag såg honom plötsligt komma in genom dörren i min ögonvrå. Hans blick hade fastnat någonstans på mig, men jag visste inte riktigt vart. 

"Morning!" sa jag med en ganska hög och glad röst. Jag brukar inte gilla morgonar, men allt blev typ.. Bättre med Omar? Han såg väldigt sur ut när han la armarna i kors och suckade.

"Du väckte mig.. Kan du stänga av hårfönen så jag kan somna om?" muttrade han och lutade sig mot dörren. Hans hår såg ut som skit, ärligt talat. Men ändå passade det helt perfekt på honom. Jag menar inte att han ser ut som skit, herregud nej, tvärtom. Jag menar att hans perfekthet och allting utstrålas så mycket att man inte lägger märke till hans smutsiga hår. Hans sura min var jättegullig, och sättet hans ögonbryn rynkades ihop lite fångade min uppmärksamhet. Det var det som var så konstigt; Jag såg alla detaljer och varenda rörelse han gjorde, och det har jag aldrig i hela mitt liv gjort med någon innan. Jag insåg plötsligt att jag inte hade svarat honom än, och direkt försökte jag se så sårad ut som möjligt.

"But.. My quiff is important!" försvarade jag mig med, och såg hur han rullade sina ögon och såg uppriktigt arg ut. Men det var ändå en busig blick som gömde sig bakom den sura, och det gjorde att hans bruna ögon glittrade lite.

"Bitch" mumlade han innan han lite klumpigt gick och drog ut kontakten ur väggen. Fönen slutade nu blåsa, och den kalla, vanliga luften träffade mitt ansikte. Jag flämtade till och kollade upp på honom med en ledsen blick. Han började bara gå ut ur rummet, men jag var snabb med att vira mina armar runt hans midja och dra tillbaks honom mot mig.

"What did you call me?" viskade jag och pressade min mage mot hans rygg. Jag såg hur hans ögon for upp lite och hur han snabbt bet sig i läppen innan han svalde.  Jag vände på honom så att vi kunde se in i varandras ögon. Mina armar stannade kvar runt hans midja. "Hungrig?" frågade jag plötsligt. Jag vet inte varför jag gjorde det riktigt, men det kanske bara är en naturlig fråga att fråga när någon sovit över? Han nickade fort och hans blick vandrade ner till mina läppar. Jag rodnade och log innan jag släppte honom. Nu lät jag honom gå ut ur badrummet, och nu hade jag nästan glömt vad jag faktiskt hade hållt på med innan han kom.

Jag kollade mot handfatet och såg sedan hårprodukter. Juste, jag fixade ju håret. Jag undvek hårfönen, för jag orkade inte sätta in kontakten i vägguttaget igen. Eller den riktiga anledningen var egentligen att jag inte ville att Omar skulle bli sur på mig igen. 

När jag gjort klart min frissyr så att den var helt perfekt tassade jag försiktigt ut till mitt rum igen och kollade på Omar. Han sov. Hans händer var precis under hans haka, och dom var lite lätt ihoptrasslade. Han såg helt perfekt ut när han sov, jag fattar inte hur han gör det. Man såg att hans ögonfransar var ganska långa, och man såg även hur hans fingrar ibland ryckte på sig lite.

Jag gick mot byrån och tog hans mobil ur laddaren. Jag la den precis bredvid hans kudde innan jag fortsatte ut ur mitt rum, och tog alla trapporna ner till köket. Där stod Alfred redan med förklädet på och en stekspade i handen.

"Do you want some pancakes, master Hampus?" frågade hans mörka röst. Jag nickade och satte mig ner på en av barstolarna som fanns runt köksön. Han hällde i smeten i en panna och vände sig sedan mot mig. "Do you fancy him?" frågade han sedan med ett leende som han snabbt döljde med sin vanliga, allvarliga min. Jag rodnade direkt. Min familj har vetat att jag är gay i några år nu, och ja, jag räknar in Alfred till min familj. Jag kliade mig i nacken.