"Va? Nej, jag gillar honom inte!" Omar Rudberg (boyxboy)

Kapitel 9

Hampus perspektiv:

Efter fyra dagar utan Omar bestämde jag mig för att gå ut på stan. Jag var inte där lika ofta som jag brukade längre, jag stannade mest hemma. Jag vet inte riktigt varför, men internet gör mig väldigt beroende. Dessutom gillar jag inte att vara ute, antingen är det för kallt eller för varmt, och jag orkar inte med hela skiten.

********'

När jag tagit bilen in till centrum funderade jag på vart jag skulle. Jag tänkte plattan, för där är det en bra utgångspunkt. Jag körde och kollade noggrant hela tiden på vägen.

När jag kom in dit och stog på det svart-vit-rutiga torget kollade jag runt. Det var många ute nu, det var en torsdagkväll, och jag hörde några konversationer om hur skönt det är med fredag imorgon. Jag älskar att höra främlingars konversationer. Det låter som att jag är värsta creepet som springer runt och lyssnar på vad andra säger, men det är intressant att höra saker ur en främlings perspektiv. Jag blickade ut över hela plattan och såg alla färgglada vinterjackor. Det hade äntligen snöat idag, och jag älskade det. Även fast det mesta redan hunnit smälta bort så det såg ut som att det regnat istället.

När jag kollade åt vänster såg jag två tjejer stå och viska, med ansikterna och blickarna riktade mot mig. Jag kände mig obekväm när jag kände hur dom fortfarande stirrade på mig när dom slutat prata. Plötsligt började en av dom gå fram till mig. Jag rynkade lite på ögonbrynen när hennes ansiktsuttryck visade att detta inte skulle bli en trevlig konversation. Hon ställde sig rakt framför mig med armarna i kors. Hon var jättekort jämfört med mig, och jag kollade ner på henne som att hon vore en liten flugsvamp i skogen som man inte såg. Jag tänkte en flugsvamp för att hon hade en röd jacka, och min fantasi drar sig ibland lite över gränsen..

"Jag har hört rykten om att du är en bög, är det sant?" jag stod fortfarande helt lugn. Alla mina vänner och min familj vet redan om det, så det spelar ju ingen roll om jag säger hur det faktiskt är? Jag la armarna i kors och huvudet på sne innan jag nickade.

"Jag är gay, ja." sa jag självsäkert och ville börja skratta när hennes min direkt blev skrämd. Jag höll inne skrattet så gott det gick, och jag såg nu att den andra tjejen kom med gapande mun. Dom båda stod nu framför mig, den ena såg ut som att hon skulle spy, och den andra som att hon precis sett ett spöke. Varför gör alla en sån stor deal om vilket kön man gillar? Spelar det någon roll? 

"Då är det alltså sant att du och Omar Rudberg är ihop?" jag skakade snabbt på huvudet.

"Nej, nej, nej, nej! Vi är bara vänner, vi är inte ett par." sa jag snabbt. Båda såg nu förvirrade ut. Jag tänkte precis gå därifrån när tjejen började prata igen.

"Bra, för Omar är min, ingen annans, speciellt inte din." sa hon strängt och bestämt. Jag vet inte varför, hon borde inte ha ett stort inflytande på mig när hon säkert inte ens träffat Omar på riktigt någon gång. Men ändå blev jag svartsjuk. Tanken på att han faktiskt skulle kunna vara med någon annan än jag, välja bort mig och ignorera totalt, den var hemsk. Jag kollade med en hotfull blick på tjejen. Jag ville säga något tillbaks, men det skulle bara förvärra situationen om jag försökte försvara mig själv.

Jag insåg plötsligt att det är det här som jag kommer få stå ut med om jag ska vara med Omar. Jag kommer vara tvungen att varje dag mötas av hans fans som kommer fråga en massa saker och störa mitt privatliv. Jag kommer inte längre få ha den privata bubblan som jag alltid haft och älskat, den kommer förstöras. Att vara tillsammans med någon som är känd verkar vara svårt. Det är en sak jag får välja, om jag vill ha det här eller inte, om Omar är värt det, eller om vi båda skulle klara oss bättre utan varandra. 

Men jag kunde ju inte ha riktiga känslor för honom än, det har bara gått några dagar. 

***

Jag satte mig på caféet med fikat framför mig och mobilen i handen. Jag skrollade igenom twitter och jag såg att jag hade fått 1000 fler följare än igår. Jag fattade direkt att det är för att dom tror att jag är tillsammans med Omar. 

"Ursäkta?" jag kollade upp och såg en kvinna med grön jacka, mörkbrunt spretigt hår och uppspärrade ögon med ett litet barn framför sig. "Du och dina djävulska demoner som för med sig bög-heten, dö! Dö för alltid och brinn i skärselden! Gudarna kommer förgöra dig och dina demoner, satan! Låt dig inte komma över mitt barn!" hon skrek det till mig. Jag började bara skratta.

"Haha, what?" skrattade jag fram och såg hennes galna blick innan hon snabbt bärde upp sitt barn och sprang ut ur caféet. Alla stirrade på henne och in kom sedan en stressad man. Direkt kom han fram till mig och log ursäktande.

"Förlåt för det där, hon hade en svår uppväxt." detta gjorde mig bara ännu mer förvirrad. Men jag brydde mig inte, jag nickade bara för att få honom därifrån. Han verkade fatta att jag inte ville starta någon konversation om det, så han nickade bara tillbaks och gick direkt ut. Snabbt vände sig en tjej i min ålder mot mig.

"Du och Omar är söta tillsammans, och det är inget fel med att vara gay!" sa hon snabbt och log nervöst. Jag log bara tacksamt tillbaks till henne.

"Tack, men jag och Omar är inte ihop." förklarade jag och bet mig i läppen. Hon rodnade och nickade förstående. 

"Aha, det verkade bara vara ganska uppenbart.." mumlade hon innan hon vände sig mot sina kompisar igen och fortsatte med konversationen dom haft innan. Vadå uppenbart? Vad menade hon med det? 

______________________________________

Okej.. så imorgon kommer jag berätta en sak för er som jag faktiskt är ganska nervös över. Jag vet inte hur du kommer reagera, men jag hoppas du tar dig tid att läsa igenom det! Ha det så bra nu, kram! <3